Våldet saboterar för spelmediet

”Bioshock infinite” hade kunnat bli stilbildande. Så skrev jag härom veckan i min recension av spelet. Att det inte blev det berodde egentligen på en enda sak: det var för våldsamt. Det fanns inte tillräckligt med andrum mellan fajterna för att utforska den svävande staden Columbia. Men vad jag inte fick plats med i recensionen var hur överdrivet brutalt våldet var. Bland annat bestod närstriderna i omotiverade blodiga avrättningar, och det passade inte in i ”Bioshock infinites” inramning.

Skribenter på bland annat Kotaku och Forbes har reagerat negativt på spelets brutala innehåll. Men var det verkligen så oväntat? Att ”Bioshock infinite” omfamnar en våldsam struktur är inte någon tillfällighet. Mediet normaliserar och förlitar sig på våld som grundmekanik. Därför blir detta ett naturligt steg i utvecklingen. Jag ska förklara. Spelmediet bygger på att skapa upplevelser genom interaktion, regler och problemlösning. Enklare förklarat så genererar man konflikter (konflikt använder jag i en bredare mening) för att skapa interaktion. Det enklaste sättet att göra det på är genom att inkludera våld som grundläggande mekanik: döda eller bli dödad. Det är en historiskt förankrad tradition inom spelmediet som är svår att komma ifrån. Och den principen gäller inte bara för actionspel, utan många genrer. Tänk bara, vad vore ”Super Mario” utan faran att bli träffad av en Goomba, eller vad vore ”Dragon age: Origins” utan möjligheten att fysiskt använda sina uppgraderade förmågor?

Våld i spel är inte nödvändigtvis dåligt – ovan är exempel på hur man använder och testar sina färdigheter på underhållande vis. Vad som däremot är problematiskt är att våld är normaliserat i spelvärlden. Att våld ska inkluderas i spel är en allmän uppfattning som är nästan omöjlig att bryta ned. Därför sprids det till specifika spel eller genrer som egentligen inte bygger på våldsprinciper.

Det är en utveckling som kommer att leda till fler likformade och torftigare spelupplevelser. ”Bioshock infinite” hade fängslat betydligt mer om jag hade fått utforska istället för att brutalt mörda halva befolkningen. Och om ett spel som egentligen har ambitionen att vara något annat än ett typiskt ”skjutarspel” ändå förlitar sig på en våldsstruktur – vad säger det om spelmediet för en utomstående?

De som enbart ser mediet utifrån, kan krasst konstatera att de största och mest populära spelen inte kan förmedla något annat än våldsorgier och tonårsfantasier.

Hur ska spelmediet någonsin tas på allvar som kulturform om spelen fortsätter att styras av våldsstrukturer? Spelindustrin måste sluta ta den lätta vägen. Det går uppenbarligen att utveckla mainstreamspel som inte bygger eller helt förlitar sig på våldsmekanik – titta bara på ”Portal 2”. Och alla som har spelat spel och någon gång blivit berörd, vet att mediet har förmågan att förmedla mäktiga audiovisuella interaktiva upplevelser som inget annat medium kan. Berätta historier som inget annat medium kan.

Jag är inte emot våldsamma spel. Jag är emot en utveckling som förlöjligar, urvattnar och likriktar hela mediet. Spelen borde styra våldet – inte tvärtom.