Spelbloggen

Jimmy Håkansson

Jimmy Håkansson

Gamereactor hjärtar spel

Förra veckan publicerade Gamereactors chefredaktör, Petter Hegevall, ett läsarbrev på sin blogg. Den anonyma läsaren lät meddela att hen hade tröttnat på svenska spelskribenter som har ”kastat sin professionalitet genom fönstret för att trycka in genusfrågor och sexism i varannan artikel/recension”. Läsaren lovordade Gamereactor som till skillnad från sina konkurrenter inte anammat den ängsliga ”PK-ismen”.

Petter blev upp över öronen förtjust i läsarbrevet. Äntligen hade någon förstått vad han under flera år har strävat efter: att göra en folklig speltidning. För Gamereactor älskar spel och det är kärleken till spelen som är deras drivkraft. Till skillnad från konkurrenterna som ”hatar allt de gör, och allt som kommer i deras väg.”

Enligt Petter Hegevall, som har varit verksam spelskribent sedan 90-talet, har dagens speljournalister ”missförstått kulturkritik som grundbegrepp”. Därför kan dessa felinformerade speljournalister (som ”hatar allt de gör”) ”på ren princip såga sönder kvalitativa storspel enbart på grund av att huvudpersonen utgörs av en muskulös man utan kläder på överkroppen.”

Att diskutera kön och genus är inget Petter är intresserad av över huvud taget. ”Vi vet redan att kvinnor kan (min kära fästmö är cirka 1200 gånger bättre än mig på i princip allt jag kan tänka mig), och jag anser att Sverige skämmer sig i internationella kretsar med dessa snurriga spelrecensioner som helt missar vad kulturkritik handlar om.”

Men, för att vara en spelkritiker som inte vill diskutera kön handlar hans blogginlägg påfallande ofta om kön.

I en bloggpost med titeln ”Var fan är brudarna?” från 2012 tar Petter upp debatten kring ”Alien: Colonial marines” där kritikerna sörjde att spelets multiplayerläge inte rymde en enda kvinnlig karaktär.

”På ett sätt förstår jag Moosh89 och hennes 1886 tjejkompisar. Alien-universumet har i 35 års tid dominerats av en stark kvinnlig hjältinna så varför inte stoppa in ett par riviga bruttor i multiplayerkomponenten?”

Men innan han avslutar tillägger han:

”Samtidigt – hur orkar folk? När man väl lirar spelet ser man ju bara pipan på en puffra ändå, spelar det någon roll om polygonfiguren som håller i pipan heter Melvin eller Melinda?”

I ett annat inlägg från samma år talar han om nyheten ”Ultrarealistiska tuttar i DOA 5” och läsarstormen som följde. Petter poängterar att han ”vill såklart inte förminska problemet med sexism i spelvärlden (den existerar, absolut)” men lyckas ändå sluta på den här noten:

”Skriker ni som numer avskyr Team Ninja lika högt när Duke Nukem blottar sin muskulösa bringa i Duke Nukem forever, eller när Nathan Drake knäpper upp de två översta knapparna på farfarströjan i Uncharted 3? Jag tror inte det.”

Året efter skrev han ett blogginlägg där han kommenterade Pressbyråns PR-kampanj som gick ut på att byta namn till Bögbyrån under Pride-veckan 2013.

”Mer uppmärksamhet åt Pride och Sveriges queer community? Räcker det inte med de 100% som de redan skriker till sig tack vare festivaler, parader, nationella kampanjer, kroniska mediavrål om diskriminering och annat?”

Några månader efter det uppmärksammade Gamereactor bröstcancer genom att publicera bilder på några av spelvärldens största kvinnobröst.

Bröstlista

Så här i förbifarten ser det nästan ut som om Petter Jag-vill-inte-tala-om-kön Hegevall är mer besatt av kön än din genomsnittlige PK-ivrare/genusanalytiker. Sedan inser jag att det antagligen hamnar under kategorin ”kulturkritik” – det där paraplybegreppet som övriga spelkritiker inte verkar fatta.

Och när Petter listar ”spelvärldens skrytigaste strutar”, kritiserar Sveriges ”skrikiga queer community” och försvarar en helsidesannons som föreställer en djuuup urringning så gör han det inte för att han är sexistisk.

Han gör det för att han – till skillnad från oss andra – älskar spel.

Fler bloggar