Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

Efter drygt två års bloggande kommer SvD:s Spelblogg att läggas ned. Men vi tar inte farväl riktigt än (sista inlägget publiceras imorgon). Jag hinner att återigen ta upp en av de viktigaste frågorna i spelbranschen: jämställdhet.

Sexism, rasism, homofobi och skev könsfördelning har alltid existerat inom spelvärlden – branschen har sina problem liksom spelspelcommunitys och själva spelen har sina. Men förra sommaren tog Gamergate sexismen till otäcka nivåer.

Jag vet inte vad som är mest skrämmande; 1) intensiteten i de hot och trakasserier som de kvinnliga spelutvecklarna och journalisterna fick motta, eller 2) att hatkampanjerna fortfarande pågår. Båda situationer är fullständigt oacceptabla. Men sexism och trakasserier går inte över av sig självt. Utan ett aktivt motstånd vinner de förtryckande krafterna.

Det låter som jag slår in öppna dörrar här, och ja – kanske är det så. Det är trots allt ord som ni säkerligen har läst förut, kanske till och med i den här bloggen. Jag säger det ändå igen, för onlinetrakasserier pågår fortfarande.

Spelutvecklaren Zoe Quinn, vars ex-pojkvän startade hela Gamergate, är fortfarande trakasserad och hotad, skuldbelagd och misstrodd. I Boston Magazine berättar hennes stalker-ex om hur han piskade upp en internetpöbel för att Quinn skulle bli trakasserad. Det är sjuk och bedrövlig läsning.

Men exet var ändå bara en person. Det tyder på att han lyckades därför att det redan existerade en rutten struktur, där det är okej att trakassera, våldtäkts- och dödshota kvinnor.

Det är förstås inte en struktur exklusiv för spelvärlden. I en paneldiskussionen titulerad “Stop the trolls” (videon ovan) diskuterar Emily Bazelon (skribent New York Times Magazine), Kamala D. Harris (statsåklagare Kalifornien), Ashley Judd (skådespelare) och Anita Sarkeesian (mediekritiker Feminist Frequency) sina upplevelser av onlinetrakasserier; bland annat problemen med rättsväsendet och hur vissa företag kämpar emot trakasserier.

Det är deprimerande att se, men också upplyftade att se att dessa kvinnor vägrar ge upp – de tänker inte sluta med sina jobb för att en arg internetpöbel vill det.

Min poäng med det här inlägget är: vi får aldrig sluta prata om den sexism som finns inom spelvärlden. Jag kommer inte att sluta med det, trots att Spelbloggen lägger ned.

Ju mer vi tiger, desto svårare blir det att dra ut sexismens rötter. Ju mer vi pekar ut felen – könsstereotyper i spel, diskriminering på arbetsplatsen, onlinehot och så vidare – desto mer kan vi slå gro något annat: jämställdhet och mångfald.

 

Fler bloggar