X
Annons
X

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson

dreamhackhav

När det gäller forskning om hur dator- och tv-spel påverkar människor finns inget entydigt svar. Varje år släpps flera nya forskningsrapporter som antingen dementerar eller cementerar uppfattningen om att spel skulle vara farliga för ungdomar. Farliga i den meningen att spel exempelvis leder till aggressivt beteende (vilket inte stämmer enligt Statens medieråds forskningsrapport från 2011), koncentrationssvårigheter eller ökad brottslighet.

Alla som har spelat tv-spel vet att man kan bli fly förbannad när saker inte går som man vill i spelet. Det betyder inte att ilskan inte snabbt går över, eller att man får bestående men av det. Men forskningen är tvetydig, och vissa studier är mer seriösa än andra. Det är därför inte så konstigt att spelare reagerar starkt på en forskningsstudie som inte påbörjats eller genomförts på ett neutralt sätt, utan med uppsåtet att berätta att tv-spel är farliga. Där principen man utgår från är att ”spel är ett dåligt sätt att tillbringa sin tid”.

En ny rapport från Storbritannien kanske kan bryta ned några av de värsta fördomarna. Glasgows Universitet har i sin forskning (som finns tillgänglig att läsa i sin helhet här) studerat om barn påverkas negativt av tv-spelande jämfört med tv-tittande. Studien, som genomförts på hela 13000 familjer i Storbritannien, från olika socio-ekonomiska bakgrunder, visade att barn som spelar spel från så tidigt som fem års ålder inte drabbas av emotionella problem eller koncentrationssvårigheter. Det gällde även för tv-tittande. Dock ledde tre timmars tv-tittande om dagen, för barn mellan fem och sju år, till marginellt ökade beteendeproblem. Vidare visade det sig inte vara några skillnader när det gällde barnens kön.

Det här är en stor studie som pågått i flera år för att nå så precisa resultat som möjligt, och det är precis vad spelforskningen behöver. Även om det skrivs en hel del om spels positiva avtryck, som förbättrad minnesförmåga eller motorik, existerar det fortfarande en stigmatisering av dator- och tv-spel som något dåligt. Okunskap är ett gift och en bredare kunskap lär leda till ökad acceptans. Spelvärlden har massor av problem, men är ingen samhällsfara. Och det är dags att sluta dividera om det.