Jimmy Håkansson
Spelvärlden är åter igen i upplösningstillstånd. Inom loppet av några dagar hinner Valve ta betalt för spelmoddar, få massiv kritik och sluta ta betalt för spelmoddar. Samtidigt lägger Konami ned utvecklingen av ”Silent hills”, det mest intressanta ”Silent hill”-spelet på över ett decennie eftersom de – verkar det som – har sparkat spelutvecklarlegenden Hideo ”Metal gear solid” Kojima. Kanske eftersom han har iscensatt århundradets PR-spektakel; det misstänks nämligen att Valery Spiridonovs omskrivna huvudtransplantation enbart är ett episkt PR-jippo för Kojimas ”Metal gear solid 5: The phantom pain”. Därtill kliver en annan spelutvecklarlegend, Warren ”Deus ex” Spector, fram och berättar om ”Half-life”-uppföljaren som han arbetade på och som sedan lades ner. På det berättar Nintendo – som tidigare svurit dyrt och heligt att de aldrig under inga omständigheter kommer att sjunka så lågt att de börjar utveckla mobilspel – att de ska börja göra mobilspel. Och på TV4 pratar självutnämnda experter om datorspelsberoende.
Vi är inte ens halvvägs in i spelåret 2015 och det har redan visat sig vara ett av de mest intressanta, och turbulenta, någonsin. Att allt det här sammanstrålar med mitt sista inlägg på SvD:s spelblogg har väl ändå inte med varandra att göra. Eller?
För visst vore det osympatiskt självupptaget att påstå att spelvärlden brakar samman just i samma stund som jag slutar rapportera om den. Men å andra sidan, kan det verkligen vara en tillfällighet? Kan det vara en störning i kraften som spelvärlden omedelbart, och kanske undermedvetet, reagerar på. Jag säger inte att det är så, jag presenterar bara bevisbördan.
En tankeställare, inte sant?
Med det sagt. Det här är Jimmy Håkansson, signing off.