Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

Klassiska detektivspel är vi inte direkt bortskämda med. Därför är det både kul och spännande att Agatha Christies berömda, belgiske detektiv Hercule Poirot får sin spelmotsvarighet i sommar (till PC, Mac, PS4 , Xbox one, iOS och Android).

Historien är inspirerad av Christies roman “The A.B.C Murders”, – som spelet också delar namn med – ett mysterium där mördaren använder alfabetet för att arbeta sig igenom sina offer. Eftersom spelet bygger på en förlaga – där mördaren avslöjas – antar jag att den skyldige inte är densamma som i romanen för att hålla spänningen uppe.

Det kommer att vara ett tredjepersonsäventyr, där man löser detektivgåtor á la “Professor Layton”, som det också visuellt starkt påminner om, och besöker brottsplatser och drar slutledningar á la “Sherlock Holmes”. Är “The A.B.C Murders” det minsta likt “The testament of Sherlock Holmes” eller något av “Layton”-spelen, kommer det att bli ett rent nöje att utföra klurigt detektivarbete. Trailern är lovande, även om röstskådespeleriet låter lite krystat.

Tove Bengtsson
Game-of-Thrones-Tyrion-Lanister-664x374

Foto: Telltale games

Lionsgate entertainment gick igår ut med ett synnerligen intressant pressrelease. Lionsgate ska samarbeta med Telltale games för att skapa gemensamma interaktiva TV-berättelser kallade “Super shows”.

Lionsgate är produktionsbolaget bakom flertalet rosade tv-serier, bland annat ”Orange is the new black”, “Nurse Jackie” och “Mad men”. Telltale games har som bekant blommat ut som en av de bästa spelstudiorna på att berätta historier. TV-formatet är inte heller nytt för Telltale, snarare har den typen av berättande influerat flera av studions spel; cliffhangers, nästa-avsnitt-teasers och episodindelning är i åtminstone tre berättargrepp som många av Telltales spel har gemensamt med klassiskt TV-berättande. Parallellerna blir förstås tydligare i de spel som också har en TV-motsvarighet, som “The walking dead” och “Game of thrones”.

Men samarbetet mellan Lionsgate och Telltale tycks nu föra TV och spel ännu närmare varandra. Företagen ska tillsammans skapa draman – fler än ett om det första blir lyckat – som innehåller hälften interaktivt och spelbart innehåll, hälften förutbestämda TV-scener, för att kombineras ihop till en “Super show”-episod. Den första “Super showen” kommer vara en ny story, fri från någon förlaga, vilket är nytt för Telltale som främst skapat spel utifrån existerande, licenserat material.

Hela samarbetet låter lite märkligt, men också intressant. De TV- och spelsamarbeten som prövats tidigare har inte fungerat särskilt bra. Jag tänker främst på “Defiance”, som blev ett uselt onlinespel och en högst medioker TV-serie. Men några kan koka ihop något av TV och spel är det Telltale och Liongate.

Jimmy Håkansson

Antholojam1

Antholojam är ett speljam där femton olika team av spelutvecklare haft en månad på sig att göra ett spel på temat ”science fiction-genrens guldålder”. Tänk rymdfarkost, artificiella intelligenser och utomjordiska ödleraser komplett med skrikig 60-talsestetik. På Antholojams hemsida kan du spela alla spelen direkt i din webbläsare. I utbudet finns allt från textbaserade äventyrsspel till intergalaktiska film noir-mysterier via en rymdbarssimulator där du ska få hunden Lajka att betala för dina drinkar.

Antholojam2

Jimmy Håkansson

I helgen sändes flera högintressanta och direktsända tillställningar på tv. Men det var förstås en sändning som var betydligt mer fascinerande än alla de andra. Jag talar förstås om SM i Cosplay: en tävling i den ädla konsten att klä ut sig till sin favoritkaraktär från valfritt populärkulturellt verk. I Cosplay-SM fick vi bland annat skåda fantasydvärgar från filmtrilogin ”Hobbit”, Quina Quen från ”Final fantasy IX” och den kattlika char-rasen från ”Guild wars 2.” Tillställningen som ägde rum på NärCon Vinter 2015 sändes live på SVT Play. Se hela tävlingen på SVT Play.

Tove Bengtsson

 

“Crosstalks” är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan, och en webb-talkshow där forskare och experter inom olika områden diskuterar specifika ämnen live inför publik. Även om formen är annorlunda är det jämförbart med TED-talks, som är föreläsningar av experter som delas frekvent på nätet.

“Crosstalks” har tidigare behandlat bland annat ämnen som pandemier, utdöende arter och internetfenomen. Idag klockan 18 är dator- och tv-spel föremål för diskussion. “Game on: how gaming defines our culture and vice versa” är samtalsämnet. Bland annat gästar den välrenommerade spelskaparen Brenda Romero och Tobias Falk, som arbetat som regissör på “Battlefield: Bad company 1 & 2”.

Ämnet är brett, men enligt sajten kommer diskussionen bland annat att fokusera på hur tekniken påverkar spelutbudet och vad för typ av spel vi kan förvänta oss i framtiden. Missar man livesändningen finns “Game on” att se i efterhand på webben.

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

Minns ni ”Nightjar”? Det var ett skräckspel till mobilen där ljudbilden var allt. Benedict Cumberbatch var berättarröst och guidade spelaren från att inte mördas av ljudkänsliga aliens. ”Dark echo” avger samma typ av krypande atmosfär. Det är ett minimalistiskt skräckspel till iOS, som började utvecklas på det stora gamejamet Ludum Dare.

Man styr ett par fötter, och varje steg visualiseras av enkla streckade former. Ljudet studsar på väggarna och det signalerar när man kan gå framåt: vitt representerar säkerhet och rött fara. Inledningsvis ska man bara ta sig till slutet av nivån, men snart börjar man jagas av ett monster. Hela konceptet är likt ”Nightjar”, som dock hade än mindre visuell vägledning än ”Dark echo”. Stämningsfullt och lite kusligt är det i vilket fall.

 

Jimmy Håkansson

Exploding kittens

Här kommer en tanke. Är Kickstarter verkligen en lämplig finansieringsmodell för komplexa tv- och datorspel? Och ja, jag är väl medveten om att Kickstarter har kallats för spelfinansieringens frälsare ända sedan Tim Schafers ”Broken age” bad om 400 000 dollar men håvade in över 3 miljoner.

För många är Kickstarter en demokratisering av förlagsrollen, ett sätt för den genomsnittlige människan att agera mecenat. Men sedan dess har vi fått se den ene Kickstarter-katastrofen efter den andre. Trots att ”Broken age” fick långt större finansiering än vad Schafer med vänner någonsin vågat drömma om blev de nödgade att dela produktionen i två och med mössan i hand be om mer allmosor. Och härom veckan berättade Tove om den notoriske överdrivaren Peter Molyneux och den fullständiga härdsmältan som är ”Godus”: ett Kickstarter-finansierat spel som kanske aldrig kommer att bli färdigt.

Godus

När Kickstarter-löftet knakar som mest i fogarna kommer kortspelet ”Exploding kittens” från ingenstans och slår alla tidigare rekord. Spelet som bad om, i sammanhanget, blygsamma 10 000 dollar har nu samlat ihop en bra bit över 6 miljoner dollar (nästan 7 mille i skrivande stund). Jämför med Peter Molyneux ”Godus” som fick ihop runt 800 000 dollar. Till saken hör att ”Exploding kittens” är ett kortspel med tecknade katter, inte en produktion som nödvändigtvis kräver en miljondollarbudget.

Självklart ser jag det estetiska värdet i exploderande katter. Jag är inte mer än människa. Inte minst när ”Exploding kittens” är illustrerat av Matthew Inman, geniet bakom webserien The oatmeal. Men samtidigt får det mig att undra: är kampanjens över 160 000 finansiärer passionerade kortspelsentusiaster eller troll som enkom vill se den nya, gräsrotsfinansierade världen brinna?

När Kickstarter slog igenom så var det med löftet att vi, tillsammans, kunde förverkliga drömprojekten som storindustrin inte vågade satsa på. För en gångs skull var det konsumenten som kunde styra utbudet, snarare än utbudet som skulle styra konsumenten. Kanske är ”Exploding kittens” ett bevis på att vi inte är mogna för att fatta sådana beslut.

Jimmy Håkansson

instadoom

Hur gör man en spelklassiker som ”Doom” bättre? De flesta hade antagligen svarat med fler experimentella vapen, större labyrintliknande rymdbaser, eller kanske en armada av nya helvetesdemoner att skjuta i fontanellen. Personligen skulle jag kunna tänka mig en motorsågsbajonett fastmonterad på ett dubbelpipigt hagelgevär (som introducerades först i ”Doom 2”).

Förvånansvärt få hade förmodligen förfäktat att det enda sättat att göra ”Doom” bättre är genom att utrusta rymdsoldaten med en selfiepinne. Trots det var det exakt vad moddaren Linguica gjorde. Fast det vore förstås orättvist att påstå att allt Linguica gjorde var att stoppa in en selfiepinne i ”Doom”. Hen adderade också 37 instagram-filter. I modden ”InstaDoom” kan du således selfieförnedra helvetets avkomma innan du klyver dem på mitten medelst motorsåg, och se doucheig ut medan du gör det.

Så, när jag ändå har din uppmärksamhet. Vad har vi för mod-förslag på andra klassiker? Vad sägs om att byta den långa biten i ”Tetris” mot en e-cigg? Och ersätta hela värld 3 i ”Super Mario bros” med en Mumford & Sons-spelning? Möjligheterna att sila spelvärlden genom ett självgott douchebagfilter är oändliga. Det är bara anständigheten som sätter gränsen.

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

De kanadensiska utvecklarna Fire face ligger bakom det kommande, något förvirrande, udda och egenartade indiespelet ”Small radios big television”. Det är ett digitalt spel som använder analoga medier för att förflytta spelaren mellan olika virtuella världar. Om det låter som ett klurig multimedialt överskridande indiespel är det för att det verkar vara tanken. Fire face beskriver själva spelet som ”ett peka-klick-äventyr, som fokuserar på världar inom världar och manipulering av audiovisuell data”. I praktiken ska man använda magneter för att lösa olika typer av problem och därmed förflytta sig mellan de olika världarna.

Inspirationen ska komma ifrån känslan av att hitta ett gammalt kassettband skräpandes i källaren. Det låter rätt nostalgiskt, men jag får inte riktigt vibben av sentimentalt vurmande av trailern. Den målar snarare upp många typer av mer eller mindre abstrakta världar, sprungen från analog teknik. Spännande är det i vilket fall. ”Small radios big television” släpps till PS4 och PC under 2015.

 

Tove Bengtsson

godus

Spelbloggen skrev för ett par veckor sedan om några lovande spel på Steams Early access, däribland den kände spelskaparen Peter Molyneux alster “Godus”. Men problemen har hopat sig för PC-versionen av spelet. Rock paper shotgun rapporterade i förrgår alarmerande nyheter. Utvecklingen av spelet tycks ha stagnerat och studion 22cans – med Molyneux i spetsen – förefaller ha en intern kris. Designern Konrad Naszynski rekryterades för ett år sedan – för en obetald position – och uttrycker på spelets forum sin frustration över att inte lyckas få utvecklingen av spelet på rätt köl. Han menar att flertalet av de funktioner som utlovades i Kickstarter-pitchen troligen inte kommer att se dagens ljus.

“Godus” lyckades samla ihop över en halv miljon pund på Kickstarter 2012 och i kampanjen utlovades bland annat att spelet skulle vara klart inom sju till nio månader, ha onlinespelsfunktioner och en hubvärld. Mobilversionen av spelet släpptes förra året och PC-versionen är fortfarande inte klar, utan har legat ute för försäljning på Steams Early access sedan 2013.

Vad är det som tar sådan tid? Igår svarade 22cans och Molyneux på (en viss del av) kritiken. Studion har skurit ned personal och Molyneux menar att han ångrar finansieringen via Kickstarter, och eftersom han inte var van vid plattformen lovade han därmed alldeles för mycket. Han säger sig även ångra att släppa mobilversionen före PC-versionen och att det kommer ta många månader att addera fler funktioner till “Godus” med det mindre utvecklarteamet. Mest anmärkningsvärt är att Molyneux också säger att “några löften borde ha infriats och vi borde ha avsatt tid att arbeta med dem”. Som Rock paper shotgun reflekterar – alla löften borde ha infriats. När utvecklare, särskilt så celebra och med så många välkända verk bakom sig som Peter Molyneux, inte förstår eller fasthåller principerna med Kickstarter ger det finansieringsplattformen ett dåligt rykte. Kickstarter bygger på tillit mellan utvecklare och fans, – det är ju fansen som finansierar produkten – och när utvecklare helt ignorerar sina skyldigheter nedmonterar det fansens förtroende. Hade jag ha backat “Godus” skulle jag känt mig lurad.

Än mer förbluffande – om nu Molyneux ångrar prioriteringen av resurser bakom utvecklingen, som han säger – är det faktum att han utannonserat ett nytt spel, “The trail”. Utvecklare på 22cans har gått över från det sjunkande skeppet “Godus” till ett nytt projekt. Inte ett särskilt respektfullt sätt att behandla sina fans. Med lika översvallande ordalag tycks han återigen försöka hajpa upp sitt nya spel. Detta trots att det var minst tio år sedan hans eget bedyrande levde upp till förväntningarna.