Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson
shelter2_1

Foto: Might and delight

Svenska indiestudion Might and delight jobbar som bäst på uppföljaren av sitt rosade spel “Shelter” från 2013 – ni vet, där man spelade en grävlingsmamma som skulle rå om sina ungar. Som Spelbloggen har skrivit om tidigare är tematiken detsamma i “Shelter 2”, men istället för att spela en grävling styr man en lokattsmamma.

Igår släppte Might and delight en ny trailer och mer info om de spelmekaniska förutsättningarna. Trailern fokuserar på de söta lokattungarna, och ger inga indikationer om de faror som lurar i naturen. Men enligt utvecklarna är farorna denna gång större och fler, liksom att omgivningarna är vidare och mer omväxlande. Lokatterna, till skillnad från grävlingarna, befinner sig i mitten av näringskedjan. Det innebär fler byten att jaga, men utvecklarna menar att de även kommer att ha fler hot att värja sig mot.

Precis som i “Shelter” är ens uppgift som mamma att skydda sina ungar från faror och mata dem för att de ska kunna växa sig stora. I “Shelter 2” ska man också kunna plocka upp, kalla på och guida dem till vatten. Mamman har också förmågan att leta upp svältande ungar genom att lukta sig till dem.

Eftersom väldigt lite har visats av vilka typer av faror vi kan förvänta oss är det lite svårt att få en uppfattning om hur mycket “Shelter 2” skiljer sig från föregångaren. Estetiskt är det träffande likt – samma mjuka, avskalade färgpalett och stilistiska design på natur och djur. Likväl är jag mycket spänd på den här uppföljaren, “Shelter” var ett av 2013 års bästa spel och på flera sätt en unik upplevelse. “Shelter 2” släpps i februari till PC och Mac.

YouTube Preview Image
Tove Bengtsson

För ett par veckor sedan fick jag ett pressmeddelande om “First person lover” – ett spel där man istället för att döda ska befria människor med kärlekens kraft. Meddelandet inkluderade en bild på en lättklädd man och en kvinna, och en logga för klädmärket Björn Borg. Jag blev förvirrad och undrade om det handlade om någon slags mjukporrsvariant i spelform. Nu har det hela klarnat. Idag har nämligen spelet lanserats, och en ny trailer släppts.

“First person lover” är kanske det mest bisarra hopkoket av reklam och spel jag har sett. Det är ett gratis onlinespel i förstapersonsvy som marknadsför Björn Borgs kläder. Trailern är ostig och absurd, men motsvarar ändå inte hur barockt det är att spela.

Man spelar “First person lover” i sin webbläsare, väljer kön och kläder från Björn Borgs kollektion. Därefter hamnar man i en värld som är “överväldigad av hat”, och det är ens jobb att bekämpa hatet med kärlek. Det innebär rent praktiskt att man använder vapen som skickar slängkyssar eller kanoner som skjuter fluffiga rosa moln. Man skjuter med dessa vapen på gråa (hatfyllda) karaktärer tills de tappar alla (!) kläder, för att sedan fylla dem med kärlek – vilket visualiseras genom att figurerna kläs i Björn Borg-outfits och dansar käckt.

Den här bananas-tematiken fungerar i parodiska, men likväl välgjorda spel. I synnerhet tänker jag på “Saint’s row 3” och “Saint’s row 4”, som tog satir, parodi och metahumor till helt befängda nivåer. Men det fungerade – de var självironiska och briljant skrivna spel, med stabil och dessutom väldigt rolig spelmekanik.

“First person lover” är i sin tur ett skolboksexempel på hur man inte ska göra. Det är den mest oheliga hybrid av skamlös reklam, vriden förstapersonsaction och fånigast möjliga ramverk. Kombinationen är så pinsam och fruktansvärt bisarr att jag inte kan låta bli att skratta högt åt spelet. 10 minuter klarade jag att spela innan det hela blev för generande. Vad är poängen? Jag kan bara spekulera. Och skratta åt det.

Jimmy Håkansson

Gamefeed

Den 27 november ifjol lanserade Expressen spelsatsningen Gamefeed med ambitionen att ”presentera gaming- och e-sportkulturen på ett kreativt och innovativt sätt”. Det är förstås en ren, oförfalskad lögn. Här är 4 helgalna anledningar varför:

1. Rubrikerna: ”Dopefish har nog världens sjukaste skratt när han spelar – här är några av hans bästa klassiker”

2. Innehållet: ”11-åring slår rekord (typ?!) i antal svordomar medan han spelar Minecraft”

3. Verkshöjden: ”Michaels sköna reaktion på när Trevor bombar hans hus med raketgevär”

4. Den totala och villkorslösa kapitulationen inför klickbetet:

Jag förstår varför Gamefeed existerar. I takt med att dags- och kvällstidningar decimerar sina kulturavdelningar med en köttyxas finkänslighet lanserar de den ena klickbetessajten efter den andra. Speltäckningen brukar ofta vara det första som går när kultursidorna ska spara. I dag finns det till exempel ingenting som tyder på att DN en gång har haft en frodig spelavdelning och när jag googlar +Expressen +spelrecensioner hittar jag ett expertutlåtande om memoryspelet ”Findus pryljakt”. Även Aftonbladet Spela kryper närmre klickbetesträsket på jakt efter klicken som berättigar spelsidans existens, men urholkar dess själ.

Vad som utmärker Expressens Gamefeed är att sajten väldigt sällan ens försöker upprätthålla illusionen av att vara något annat än klickbete. Och när de väl försöker bemöta André Perssons kritik mot e-sportkulturen eller motbevisa spelvåldets negativa effekter i en ocean av ”hilarious” klipp på ”panchisar” som spelar ”Grand theft auto 5” eller föräldrar som ska gissa namnet på ”Super smash bros”-karaktärer så har de inte trovärdigheten på sin sida.

Sajter som Gamefeed är förstås en naturlig reaktion på ett medielandskap i fritt fall. Men det säger också mängder om publicisternas syn på speljournalistik. Att det inte är något som förtjänas att tas på allvar.

Jimmy Håkansson

Dreamhack Winter 2004

”Stora risker för unga som spelar”, skriver André Persson i sin debattartikel om e-sport. Mot e-sport. För, du förstår, datorspel hämmar vår språkutveckling, bidrar till allvarliga hälsoproblem och ökar risken att utveckla ett spelberoende – intygar André Persson. Men den riktiga anledningen varför Persson skriver sin debattartikel kommer först här: ”Dessutom dricker många av spelarna energidrycker för att hålla sig vakna”.

Spoiler: André Perssons debattartikel handlar inte så mycket om e-sport som den handlar om energidrycker. E-sporten är den lägliga trojanska hästen han använder för att skapa ett nyhetsvärde och rida på en nymoralistisk våg. När Persson plockar upp det slitna ”spel är våldsamma”-kortet ur debatthatten är det uppenbart att han vill tala till föräldrarnas (eftersom alla som spelar datorspel är barn) inneboende Siewert Öholm (som under 80-talet drev en moralkampanj mot hårdrock) snarare än någons intellekt.

För att kompensera sin avsaknad av argument vänder han sig till den alltid lika tacksamma lyteskomiken. E-sportare avfärdar han som ”lätt överviktiga individer med en puls på 150, som hålögt sitter spelar samtidigt som de äter onyttig snabbmat som sköljs ner med energidrycker.” Och tillägger: ”Hur lång tid tar det att bli e-sportens Zlatan? 20 000 stillasittande timmar?”.

I sammanhanget kan det vara bra att veta att många professionella e-sportare föredrar vatten framför energidryck eftersom de inte har råd att drabbas av en sockerdipp när deras rymdbas hamnar på mottagaränden av en intensiv Zerg rush. Men debattören är ointresserad av fakta som inte styrker hans tes.

Under artikeln läser jag att Persson är ”författare till boken ’No Bull – hur internet och 24-timmarssamhället fick energidryckerna att flyga’”. Därefter är det svårt att bli provocerad av debattörens desperata utspel. I det ljuset framstår debattartikeln bara som en illa kamouflerad annons för en bok som har tappat sitt nyhetsvärde.

Tove Bengtsson
Foto: Lionbite

Foto: Lionbite

Den relativt nystartade svenska indiestudion Lionbite har idag utannonserat sitt första spel, “Rain of reflection” – ett noirrollspel som utspelas i en dystopisk framtid.

Lionbite är baserat i Stockholm och i rodret sitter speljournalisten Victor Lejonhuvud, som är regissör, producent och manusförfattare till “Rain of Reflection”.

I ett pressmeddelande beskrivs spelet som en noirhistoria berättad ur tre huvudpersoners perspektiv. Två av huvudpersonerna är kvinnor, men vad de heter eller vad de tre karaktärerna har för relation till varandra förtäljer inte pressmeddelandet.

“Rain of Reflection” ska vara ett storytungt rollspel med många moraliska val – Lionbite understryker att spelet kommer att ha många valmöjligheter, där varje ställningstagande resulterar i konsekvenser som spelaren måste hantera under resten av upplevelsen. Även spelmekaniken ska ha en anknytning till det moraliska beslutstagandet, oklart ännu hur det kommer att fungera. Av trailern att döma ser spelmekaniken ut att vara turordningsbaserad, i stil med “Shadowrun” eller “X-com: Enemy unknown”.

Det låter som Lionbite har stora ambitioner när det gäller historieberättande. Men vad som intresserar mig mest är den dystopiska framtidsvärlden. Det ser ut att bli cyberpunk, med allt vad det innebär; androider, ett ont företag och futuristisk teknologi. Hela trailern andas både “Blade runner” och “Deus ex”-vibb, och det är spännande.

“Rain of Reflection” är under utveckling än så länge endast till PC och beräknas släppas 2016.

YouTube Preview Image
Tove Bengtsson

Det finns på tok för få bra vampyrspel. Sedan utmärkta “Vampire: The masquerade – Bloodlines” kan jag inte nämna ett enda, och det är nu elva år gammalt. Men så är det också få spelutvecklare som satsar på vampyrtemat, till skillnad från övrig populärkultur där vampyrfebern inte gett med sig – Anne Rices och Buffy the vampire slayer till “Twilight” och “True blood”, för att nämna några

Men nu har skaparna av actionäventyret “Remember me”, Dontnod entertainment tillsammans med förlaget Focus home interactive, utannonserat “Vampyr”. Dontnod är aktuella med det episodindelade äventyret “Life is strange”, som släpps nästa vecka.

“Vampyr” ska bli ett actionrollspel där man spelar en doktor under första världskriget. Huvudpersonen ska bli biten av en patient under spanska sjukan-epidemin, som förvandlar honom till vampyr. Enligt utvecklarna kommer spelaren ställas inför svåra moraliska val. Vilka de blir och hur spelmekaniken kommer att fungera håller spelstudion än så länge för sig själva. Släppdatum och till vilka plattformar spelet kommer har inte heller tillkännagetts.

Trots att informationen är skral och att utvecklarnas tidigare spel “Remember me” fick ljummen kritik, kan jag inte låta bli att bli peppad. Den här gången blir det kanske bra? Jag tillåter mig själv att hoppas, i alla fall lite.

Jimmy Håkansson

Hatred

Samtidigt som ”Hotline Miami 2: The wrong number” nekas klassificering i Australien stöter det polska spelet ”Hatred” på patrull. Inte nog med att det fick en Adult Only-märkning av The Entertainment Software Rating Board, i fjol blev det tillfälligt nedplockat från Steam Greenlight. För ”Hatred” och utvecklarna Destructive creations betyder åldersmärkningen begränsade möjligheter att nå ut till konsumenten. Ingen av konsoltillverkarna Sony, Microsoft och Nintendo tillåter spel med åldersmärkningen Adults Only till deras konsoler.

Anledningen till motståndet är ”Hatreds” kontroversiella innehåll. I spelet ska spelaren agera i rollen som en nihilistisk misantrop som ska döda så många civila människor som möjligt innan han själv dör. ”Hatred” har beskrivits som en folkmordssimulator och på spelets hemsida möts man av animerade avrättningsscener. Vid flera tillfällen har tre personer bakom spelet kopplats till olika högerextrema och nationalistiska organisationer. På deras hemsida dementerar studiomedlemmen Marcin Kaźmierczak anklagelserna på följande vis:

”I am not a neo-Nazi nor a fascist and it is utterly disgusting to be called this way. And I have to say it’s really surprising for me how somebody from the United States especially can have troubles understanding such simple and universal values as patriotism, honoring one own national symbols and caring for the future of his own country.”

Jimmy Håkansson

Hotline miami 2

Nyligen uppdagades det att det svenska indiespelet ”Hotline Miami 2: Wrong number” har nekats klassificering i Australien. Det betyder i princip att det är bannlyst – det får inte säljas i landet. Anledningen? Spelet innehåller en våldtäktsscen. Eller snarare: spelet innehåller en scen som föreställer en filminspelning som i sin tur simulerar något som antyder våldtäkt.

När Aftonbladet TV diskuterade ämnet låg moralpaniken som ett tjockt gröttäcke över det redaktionella samtalet. Initierade repliker som ”Jag har inte spelat sedan 1982, men…” följdes upp med ”Vill man lajva våldtäktsman som spelare?”. Spelet – som ingen hade spelat – avfärdade de som ”infantilt”.

Okej, jag är medveten om problembilden här. Vit cis-man försvarar våldtäkt i datorspel. Men jag försvarar snarare spelens rätt att uttrycka sig (eller som i det här fallet: föreställa nåt som simulerar nåt som i sin tur antyder nåt). Huruvida det är uselt sensationslystet eller inte har jag ingen aning om än: jag har inte haft möjlighet att spela hela ”Hotline Miami 2: Wrong number”. Däremot har jag spelat igenom hela föregångaren ”Hotline Miami”. Och där ägnade jag åtskilliga timmar åt att slå in pixelskallar med slagträn och trycka ut tv-spelsögon med mina Nintendotummar.

Hade ”Hotline Miami” låtit upplevelsen stanna där – vid det spekulativa våldets ändhållplats – hade jag också avfärdat det som barnsligt. Men efter ett tag gick det upp för mig att ”Hotline Miami” kritiserade underhållningsvåldet lika mycket som det vadade i det. Spelet var en trojansk häst som kamouflerade sin kulturkritik bakom en ”infantil maktfantasi”.

Jag minns vad utvecklaren Jonatan Söderström sa när jag frågade honom om våldet i ”Hotline Miami”:

– Du ska inte känna dig cool. Du ska snarare känna dig äcklad.

Han har också sagt att det finns en poäng med våldtäktsscenen i ”Hotline Miami 2: Wrong number”. Huruvida det stämmer vet jag inte än. Det kan lika väl vara en spekulativ skitscen. Men jag väljer att varken fria eller fälla. Inte förrän jag faktiskt har spelat spelet.

Tove Bengtsson

Early access är en kategori på nätbutiken Steam för spel som ännu inte är färdigutvecklade, men kan köpas innan den slutliga produkten är klar. Här är fem av de mest intressanta Early access-spelen just nu.

“Kerbal space program”

YouTube Preview Image

“Kerbal” har varit under utveckling i mer än två år, och nästan lika länge har det varit tillgängligt via Early access på Steam. Enkelt förklarat går det ut på att bygga raketer och skicka upp dem i omloppsbana runt en fiktiv planet. Ingenjörerna, forskarna och rymdfararna är “kerbals” – små gröna storögda, väldigt charmiga figurer. Det är fortfarande en bra bit kvar innan “Kerbal space program” är färdigt att släppas, men redan nu kan man svepas med i många timmars raketbyggande.

“The long dark”

YouTube Preview Image

Som Spelbloggen har skrivit tidigare är “The long dark” en överlevnadssimulator som utspelar sig i norra USA, utvecklat av ett gäng rutinerade spelmakare. Projektet startades med hjälp av Kickstarter, och nu är det alltså möjligt att spela. Än så länge finns bara ett så kallat sandlådeläge, där man fritt får utforska den kalla och snöklädda vildmarken. Ett storyläge är planerat. Den som är “Mass effect”-fan bör spetsa öronen. Både Mark Meer och Jennifer Hale – rösterna bakom Commander Shepard – hörs i roller även här.

“Don’t starve together”

YouTube Preview Image

Gillade du “Don’t starve”? Det var i alla fall ett av mina favoritspel 2013. Det var ett supersvårt och beroendeframkallande överlevnadsäventyr, som man kämpade sig igenom ensam. “Don’t starve together” är i grunden samma spel, med den stora skillnaden att det är nu möjligt att spela tillsammans. Dubbelt så svårt och dubbelt så roligt? Jag hoppas det. Äger man redan “Don’t starve” får man “Together” gratis när det färdiga spelet släpps.

“Godus”

YouTube Preview Image

Spelutvecklaren Peter Molyneux har många utmärkta spel bakom sig. Bland andra nöjesparkssimulatorn “Theme park” från 1994 (på PC spelades det med MS-DOS), äventyrsserien “Fable” och gudsimulatorn “Black & white”. Han är också känd för att överhajpa sina spel. Men hans nya spel, “Godus” – en spirituell uppföljare till “Populous” från 1989 – är ändå intressant. Det är också en gudsimulator, det vill säga en genre där man spelar en omnipotent makt som styr och konstruerar en värld med övernaturliga krafter. Det släpps sällan spel i genren och eftersom Molyneux har en hel del erfarenhet med den, kan resultatet bli bra, trots potentiell överhajp. ”Godus” är släppt till iOS, men PC/Mac-versionen är fortfarande Early access.

“The forest”

YouTube Preview Image

Det här överlevnadsskräckisen har  potentialen att bli riktigt gastkramande. I “The forest” spelar man den enda överlevaren efter en flygplanskrasch. I förstapersonsvy måste man navigera en tät skog befolkad av kannibaliska mutanter. Som så många indiespel just nu, handlar det om att försöka överleva – genom att smyga och snickra ihop vapen och verktyg att försvara sig med. ”The forest” kommer att vid sidan av PC även släppas till PS4, och trots att det är långt ifrån klart ser det riktigt läckert och stämningsfullt ut.

Tove Bengtsson
femshep_1

Foto: Bioware/EA

Härom dagen gick spelutvecklaren Jonathan Cooper ut på Twitter med ett rätt så häpnadsväckande avslöjande. För tio år sedan började han göra karaktärsanimationer för studion Biowares ”Mass effect”-serie. Närmare bestämt låg han bakom de första animationstesten av huvudpersonen Commander Shepard. Och i den första animationen var karaktären en kvinna.

I samtliga tre ”Mass effect”-spel kan man välja mellan att spela man eller kvinna. Däremot har marknadsföringen hårdprioriterat MaleShep (som den manliga Shepard förkortas), egentligen fram till ”Mass effect 3”. Då hamnade äntligen FemShep i blickfånget, och uppmärksammades av såväl fans, Bioware och media.

Nu visar det sig att kvinnliga Shepard var först, eller i alla fall först att animeras. Cooper, som numera arbetar som animatör på ”Uncharted: A thief’s end”, bekräftade med sin tweet att ”Yup, Commander Shepard was originally a woman”. Den tre sekunder långa springanimationen kan ses här nedan.

I en uppföljande tweet skriver Cooper att motion capture användes från Biowares tidigare spel ”Jade empire”, och att planen alltid var att ge spelaren valet mellan att spela Shepard som man eller kvinna. FemShep var alltså ingen efterkonstruktion eller en rak kopia av MaleShep. Bioware var långt före sin tid, även för tio år sedan.