Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson

banished
Saknar du också ett bra stadsbyggarspel? Då ska du kolla in strategispelet ”Banished”, utvecklat av indiestudion Shining rock software. Här är en grupp människor förvisade till vildmarken, och de måste klara sig på vad naturen har att erbjuda för att kunna överleva. Man försvarar inte sitt samhälle mot fysiska fiender, istället handlar det om att rädda sin befolkning från svält, kyla och sjukdomar.

”Banished” ser kanske inte mycket ut för världen – de konstnärliga aspekterna är bleka – men gränssnittet är överraskande hjälpsamt och spelmekaniken finurligt konstruerad i sin enkelhet. Att spelet också är skapat av en person gör det desto mer imponerande. Hela recensionen av ”Banished” läser du här.

 

Jimmy Håkansson

Speedrun-scenen är en intressant del av spelvärlden. Där går det oftast ut på att klara ett spel så snabbt som möjligt. Ibland med sekvensbrytande strategier och ibland samtidigt som man  får så mycket poäng som det går. På många vis handlar det om den ultimata utmaningen. Att inte bara klara ett spel, utan bryta ned det i molekyler. I ett klipp uppladdat av Youtube-användaren NotEntirelySure tar hen ett nytt och intressant grepp om speedrun- och high score-kulturen. I stället för att klara Super Mario bros snabbast eller med mest poäng så klarar hen spelet med den minsta möjliga poängen. För det krävs det att spelaren bland annat undviker pengar och fiender som om de vore pestsmittade.

Jimmy Håkansson

QuakeCon

I ett nyhetsinslag på TV4 berättar Moderaternas utbildningspolitiske talesperson, Tomas Tobé, om den svenska skolans just nu kanske största problem. Ja, du förstår vad vi talar om. Att svenska skolor rasar i PISA-undersökningen? Att orimliga budgetmål gör att skolor inte har råd att upprätthålla skollagen?

Nej, Tomas Tobé är ganska säker på att det är datorspelens fel. Elever spelar datorspel mest hela tiden. Han har inte några särskilda källor som han kan hänvisa till, men han har en känsla.

”Vi vill ha ett handslag med alla föräldrar. Jag tror att vi kommer behöva ha mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna.”

Och på denna känsla byggde TV4 ett nyhetsinslag. Till detta fann de ett case som styrker teorin.

Ungefär samtidigt har Gomorron Sverige ett inslag med innehållsförklaringen ”FN vill hjälpa U-länder med hjälp av datorspelet Minecraft.” För att få lite journalistisk balans i programmet flikar programledaren Marianne Rundström in:

”Det finns många föräldrar där hemma som fnyser åt det här och tycker att det är förskräckligt att barnen sitter vid spelen så mycket.”

Kanske har Rundström samma gnagande känsla som Tobé. Att det, trots allt, är datorspelens fel.

Självklart har Moderaternas uttalande blåst upp till en skitstorm i den svenska spelvärlden på twitter, bloggar och i media. Det är ingen hemlighet att spelvärlden är ovanligt lättkränkt. Men det finns en anledning till varför vi tv- och datorspelare kan vara snarstuckna och defensiva. Vi är vana vid att bli attackerade. I spel och i verkligheten.

Tove Bengtsson
YouTube Preview Image

Kan ”The legend of Zelda” och Oculus rift gifta sig? Det låter rätt galet att kombinera virtual reality-glasögonen med 8-bitarsgrafik, men det är exakt vad studion Ubiquitron har gjort. ”ZeldaVR” heter spelet och är en virtual reality-klon i 3d av original-”Zelda”. Spelet är fortfarande under utveckling, men videon ovan ger ett rätt tydligt hum om hur det kommer att se ut. Det är ett uppfinningsrikt återuppfinnande av ”Zelda”, dock är det tveksamt om det går att stå ut att titta på stora, grälla pixlar någon längre stund.

 

 

Jimmy Håkansson

Jakub Dvorsky och dennes Amanita design är mest kända för robotkärleksspelet ”Machinarium”, ett av 2009 års bästa spel. Men innan dess hade han släppt två mindre spel i serien ”Samorost”. Du kan spela dem på nätet (spela hela ”Samorost 1”, spela första kapitlet av ”Samorost 2”). På årets IGF är ”Samorost 3” med och tävlar i kategorin ”Visual art”. I samma kategori möter de det svenska ”Device 6”, av Malmö-studion Simogo.

Tove Bengtsson

donkey kong tropical treeze
Nintedos Wii U kämpar fortfarande i uppförsbacke. Mängden givande eller underhållande spel till maskinen är fortfarande bara en handfull, med ”Super Mario 3d world” skinande i toppen. Nya ”Donkey Kong country: Tropical freeze” borde vara ett säkert kort och en viktig titel att placera i Wii U:s bibliotek. Dessvärre framstår det snarare som det jobbigare och mer otrevliga plattformssyskonet till ”Mario”. Och jämfört med ”Rayman”-serien, som numera sprudlar av fantasirikedom och hjärtlig underhållning, är det verkligen en besvikelse. I synnerhet ur ett samarbetsperspektiv. Svenska Dagbladets recension av ”Donkey Kong country: Tropical freeze” finns att läsa här.

Jimmy Håkansson

Ken Levine

I går gick Irrational Games-chefen Ken Levine ut med att ”Bioshock”-studion ska splittras. I stället för att fortsätta utveckla ”Bioshock infinite”-svulstiga titlar kommer Levine att handplocka ett litet team för att göra mindre och mer intima spelupplevelser. De anställda som inte ingick i det nya 15 personer starka teamet får lov att gå. Hurra, ropade spelvärlden som törstar efter nya, personligare produktioner.

Genom att välja rätt vinkel lyckades Levine spinna nyheten till sin fördel. Med få undantag började spelmedia skriva nyheter på temat ”Levine överger anonyma storspel till förmån för personliga småspel” snarare än att rapportera om alla de som blir av med sina jobb.

Speljournalisten Brendan Keogh slår huvudet på spiken när han förklarar problematiken. Speljournalistikens historier bygger på idén om den allsmäktige auteuren. Om du någonsin har läst ett bakom kulisserna-reportage om utvecklingen av ett spel så är det underförstått att ett spel är produkten av en persons konstnärliga vision – oavsett hur många namn som trängs i eftertexterna. Våra historier och reportage handlar om den kreativa individen, snarare än den samspelta företagsorganismen, eftersom det är en lättare och mer konkret story som fler kan relatera till. För en journalistisk avart som hellre mytologiserar än dissekerar är det en naturlig konsekvens.

Det är en metod vi har lånat från den filmkritik som uppfanns i Cahiers du cinéma och senare återupptogs i och med ”New Hollywood”. Framgångarna med filmer som ”2001”, ”Gudfadern” och ”Annie Hall” tillskrevs regissörerna Stanley Kubrick, Francis Ford Coppola och Woody Allen. Alla andra som medverkade i produktionen var mer eller mindre utbytbara.

I spelindustrin fungerar det fortfarande så. Alla som inte heter Ken Levine går att ersatta med valfri reservdel. Det ingår i speljournalistens uppdrag att ifrågasätta det. Inte att uppmuntra det.

Gods, Kings, Ken

Tove Bengtsson

Är du en av dem som skaffade en Playstation Vita i hopp om roliga, bärbara spel? Du är inte ensam.

Playstation Vita är en mycket smart, lätthanterlig och snygg bärbar spelkonsol. Men dessvärre har inte många välgjorda spel släppts till maskinen. Med tanke på hur billiga spel är till Google play och Appstore, måste både Vita – och även Nintendos 3DS – motivera potentiella kunder med kvalitativa, genomtänkta spelupplevelser. Spelen som finns i nuläget kanske inte rättfärdigar att köpa en Vita, men om man redan äger en bör man kika igenom Playstations onlinebutik.

Ett spel som ser lite ut för världen, men som både är överraskande och underhållande heter ”Surge deluxe”. Det är ett actionpusselspel där det gäller att matcha ihop lådor med samma färger och symboler genom att dra fingret över Vitans pekskärm. När man matchar dem försvinner de – principen är densamma i det beroendeframkallande ”Bejewelled” – och man får poäng. Det går ut på att tömma nivån på lådor innan elektriska ventiler öppnas och man förlorar. Det är ett väldigt enkelt spelkoncept men blir oväntat utmanande och stressigt genom att man hela tiden måste hålla fingret på skärmen. Inte heller detta spel rättfärdigar ett köp av Playstation Vita – spelet skulle teoriskt fungera även på en smarttelefon – men det är duktigt uppslukande i sin enkelhet. Kolla in trailern och avgör själv.

YouTube Preview Image
Tove Bengtsson


Även om ”Final fantasy 13” var extremt linjärt, hade en 14 timmar lång introduktion och några riktigt enerverande karaktärer, gillade jag ändå spelets story. Hårdkokta och svärdsfäktande huvudpersonen Lightning var en av de ballaste ”Final fantasy”-karaktärerna på länge. Samtidigt drevs hon av kärleken till sin syster, och det gav henne djup. Hon hade också en intressant dynamik med den 14-årige Hope, och blev under historiens gång oväntat hans mentor.

I uppföljaren ”Final fantasy 13-2” spelade man dock inte med Lightning, utan med hennes naiva och flamsiga syster Serah. Hon var en bedrövlig huvudperson, och tillsammans med en mycket rörig berättelse, var det väldigt lite som engagerade.

Så har vi nu kommit till slutstationen för ”Final fantasy 13”-serien, och nu är Lightning tack och lov tillbaka som hjälte. Och Square enix tycks äntligen tagit åt sig av många års kritik. Det här är ett actionrollspel med relativt öppen värld, som lånar spelmekaniska influenser från såväl ”Final fantasy 5” som från ”Final fantasy 10-2”. Äntligen känns det som Square enix har hittat rätt, även om historien inte riktigt lyfter till några episka höjder. Här är vår recension av ”Lightning returns”.

Jimmy Håkansson

Flappy bird

Historien om ”Flappy bird” vill inte ta slut. I söndags noterade jag att spelets utvecklare, Dong Nguyen, skulle plocka bort succéappen från Itunes och Google play. Men nu verkar det inte som om plagiatanklagelserna var anledningen varför. Det verkar snarare som om Nguyen var föremål för ett outtröttligt internetdrev. Du behöver bara öppna Dong Nguyens twitterflöde för att se hur omfattande det var. Fascinationen för spelet övergick i frustration innan den slutligen landade i förakt. Vad som började med hyllningar urartade i hot.

”Hur många dödshot får du om dagen?”, frågade någon på Twitter.

”Ett par hundra”, svarade Nguyen.

Men innan vi hamnar där måste vi först se vad som hände den 12 januari.

”Wow, mitt spel hamnade på topp-10-listan över gratisappar i USA.” Det är efter den tweeten som hans flöde tar fart på allvar. Dong svarar och retweetar i en takt som är övermänsklig. Han svarar på frågor, retweetar kommentarer och ber folk som har spelat ”Flappy bird” för länge att ta en paus. Det är bara ett spel, förklarar han. Den enda som inte tar en paus är Nguyen själv.

Knappt en månad senare har allt hunnit ikapp honom.

”Jag klarar inte av det här längre”, skriver han den 8 februari. I samma tweet meddelar han att ”Flappy bird” kommer att försvinna från Itunes och Google play.

Exakt vad ”det” är framgår inte i flödet, eller i artiklarna som följde. Men i Forbes exklusiva intervju med Nguyen som publicerades i dag får vi en aning om vad ”det” var.

”Jag kunde inte sova”, förklarar han. Utan att gå in på detaljerna tillägger han att det inte var ett förhastat beslut att ta bort spelet från distributionsplattformarna.

Sista tweeten i Nguyens flöde är daterad 8 februari, samma dag som han meddelade om Flappy Bird–raderingen. Den lyder ”jag gör fortfarande spel”. Han har bara tagit en paus.

Flappy bird - game over