Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

Tove Bengtsson

Tove Bengtsson

Igår skrev Daniel Goldberg om Ouya, den indievänliga spelkonsolen som nyligen släppts i USA och Storbritannien. Det är bara en av många spelplattformar som lanseras i år, men få av dem har fått medialt utrymme vid sidan av Sonys Playstation 4 och Microsofts Xbox one. Samtidigt är det detta alternativa konsolkrig som försöker omdefiniera själva spelupplevelsen och marknaden i stort. Här är några av utmanarna.

Gamestick är förmodligen den mest innovativa plattformen. Det är ett Kickstarter-finansierat projekt, utvecklat av det amerikanska företaget Playjam. Gamestick är en portabel konsol med enbart Androidstöd, lika stor som en usb-sticka. Man sätter in den i tv:ns hdmi- eller usb-uttag och får då tillgång till sitt spelbibliotek, som i nuläget består av ungefär 200 spel. Spelar gör man med en trådlös handkontroll som också fungerar som hållare för stickan. Den kommer att kosta enbart 79 dollar (jämfört med Ouyas 100 dollar) och släpps i augusti.
Allt detta låter intressant – varför omge sig med omständliga stationära konsoler och sladdkrångel? Problemen är dock tydliga. Att bara tillhandahålla androidspel kan bli för smalt – på den liknande men dyrare produkten Gamepop kommer man kunna spela sina mobilspel, inklusive Apple-spel, på tv:n. Och med tanke på att den betydligt mer omtalade androidkonsolen Ouya precis släppts, kan det bli knepigt för Gamestick att få medial uppmärksamhet.

Nvidia, kända för datorkomponenter såsom grafikkort, har satsat på ett mer konventionellt spår med sin Nvidia shield. Det här är en stor handhållen maskin, med en klassisk konsolhandkontroll och extern skärm, och även denna konsol satsar på androidspel. Syftet är att erbjuda spelarna samma typ av högkvalitativa grafikupplevelse och spelkänsla som man får via stationära konsoler och datorer. Shield har försenats till juli och har också prissänkts från 349 dollar till 299.

Jag har svårt att se Nvidia shield som en utmanare varken till etablerade handhållna maskiner som Nintendos 3DS eller Playstation Vita, eller någon av nämnda plattformar. Designen är klumpig, kontrollen överdimensionerad och det är högst oklart vilka som är målgruppen. Grafiknördar och konsolpuritaner vill väl inte spela samma spel fast på mindre skärm?

Den målgruppen är troligen mer intresserad av Valves kommande hybridkonsol, kallad Steam box. Valve själva kommer inte utveckla den, utan satsar på tredjepartstillverkning. Troligen kommer det komma flera olika sorter i olika prisklasser – den prototyp som florerat på mässor utvecklas av Xi3 och kallas för “Piston”.

Steam box ska bli en korsning mellan en minipc och en konsol, som man med lätthet kan koppla in i tv:n. Men eftersom det i grunden är en PC kommer man, till skillnad från Xbox one och Playstation 4, kunna byta ut komponenterna när de blir utdaterade. Valve har också förespråkat öppenhet, och kommer därför att ha Linux som standardoperativsystem,  något som ifrågasatts eftersom inte alla spel är Linux-kompatibla. Men möjligheten ska finnas att även installera Windows.

Stämmer allt detta kan Steam box bli en reell konkurrent till PS4 och Xbox one – att själv kunna byta ut komponenter är verkligen ett steg i rätt riktning för konsolmarknaden. Men det beror på hur lätthanterlig processen blir. Är det knepigt får Valve svårt att locka fler än sina redan trogna fans. Priset lär också bli en vattendelare – det har spekulerats om att vissa varianter av konsolen kan komma att kosta upp emot 1000 dollar. För så mycket pengar kan man lika gärna köpa en bra riktig gaming-PC. Prototyper kommer att presenteras under året, men inget släppdatum är ännu bestämt.

Apples utannonsering av handkontrollsstöd till IOS 7 har också väckt stor uppmärksamhet. Även här är det tredjepartstillverkare som ska stå för utvecklingen. Specifikationer av två olika handkontrollstyper har hittills presenterats, en som helt ska omsluta Iphone och en mer traditionell som kopplas in genom extern usb-kabel. Handkontroller till Ipad och Iphone har efterfrågats länge, och med kontrollerna finns möjligheter för Apple att även slå sig in på den så kallade ”hardcore-marknaden. Exempelvis fungerar sällan förstapersonsspel på touch-skärmar på grund av osmidig styrning. Apple har dock poängterat att spelen som har handkontrollsstöd även måste kunna spelas med den vanliga touchkontrollen, vilket till viss del begränsar de mer komplicerade actionspelen.

Det är mycket möjligt att ingen av dessa plattformar kommer att lyckas kommersiellt. Det kräver att konsumenterna känner till dem, priset måste vara rimligt och de måste kunna erbjuda annorlunda sätt att spela. De måste helt enkelt fylla ett tomrum eller själva skapa ett nytt behov hos konsumenterna.

Kanske är detta konsolkrig ett tecken på att marknaden börjar luckras upp. De flesta av nämnda plattformar kommer sälja eller tillhandahålla spel digitalt. Sony, Microsoft och Nintendo har fortfarande inte etablerad bra priser eller enkla/funktionella tjänster när det gäller att köpa spel online. Det är bara en tidsfråga innan fysiska kopior är obsoleta och det digitala helt tar över. Och där har de nya spelkonsolerna samma möjligheter som PC och de redan existerande mobila plattformarna. Men det gäller att tränga sig igenom mediebruset och samtidigt göra sin produkt begriplig – något som är svårt för redan etablerade spelföretag. Och med stundande PS4 och Xbox one innebär 2013 en ordentlig medial uppförsbacke för Ouya, Nvidia Shield, Gamestick och Steam box.

Tove Bengtsson

Sista veckan innan SvD:s spelkritik går på ledighet, har vi en gästskribent: Historikern och författaren Henrik Arnstad, aktuell med boken ”Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia”. Han har recenserat strategispelet ”Company of heroes 2”, som behandlar kriget på östfronten, och anser bland annat att även spelvärlden lider av det så kallade ”västerländska traumat”.

Vidare har Daniel Goldberg har spelat ”Gunpoint”, ett humoristisk spionäventyr skapat av brittiska PC games före detta kritiker Tom Francis. Jag har testat ekosimulatorn ”Reus”, som är fylld av goda idéer men brister i det abstrakta utförandet.

Spelbloggen går från och med nästa vecka på semester, vilket innebär enbart sporadiska inlägg under juli och augusti. Trevlig sommar!

Tove Bengtsson

Semestertider innebär för många en extra tid att hinna läsa och spela ikapp det man inte hunnit under året. Varför inte kombinera dessa två intressen och läsa om spel? Det finns en del litteratur om tv- och datorspel på svenska. Här kommer fyra lättlästa semestertips!

“250 tv-spel: Från action till äventyr”

Den inbitna spelaren och filmkritikern Orvar Säfström skrev 2007 en redogörande bok om de 250 mest intressanta spelen ifrån sex olika spelgenerationer. Teknikoch spelhistoria samt nostalgi färdigpaketerat av ett stort fan.

“Ett år med Mojang: Minecraft bakom kulisserna” och “Minecraft: Block, pixlar och att göra sig en hacka”

Ständigt aktuella kassakon ”Minecraft” har nu kvalat in som det fjärde mest sålda PC-spelet någonsin. I “Minecraft bakom kulisserna” har speljournalisten Thomas Arnroth följt utvecklarna Mojang och dess medarbetare under ett år. Boken släpptes tidigare i år, och är en reportagebok som ger insyn i spelstudion och även gräver ned sig i svensk spelindustri.

“Block, pixlar och att göra sig en hacka” är en mer personlig historia om Marcus “Notch” Persson själv, utgiven i fjol och skriven av spelbloggens egen Daniel Goldberg och journalisten Linus Larsson. Båda är måsten för ”Minecraft”-entusiaster.

“En bok om tv-spel – guidad tur i tv- och datorspelens värld”

Denna bok har också några år på nacken, skriven av Martin Lindell och Lars Hallström, men är fortfarande aktuell eftersom den riktar sig till föräldrar. Här ges praktiska råd om hur man ska navigera genom speldjungeln, och boken innehåller även intervjuer av personer på bland annat Folkhälsoinstitutet och Medierådet.

Daniel Goldberg

Drygt ett år har gått sedan spelkonsolen Ouya gjorde storsuccé på crowdfunding-sajten Kickstarter. 8,5 miljoner dollar i finansiering samlades in från allmänheten på bara en månad. I veckan lanserades den så till slut i färdig version.

Löftet bakom Ouya är fascinerande. Det är en liten och relativt enkel spelmaskin, byggd kring operativsystemet Android och samma processor som driver många av marknadens mobiltelefoner. Spelen levereras via nätet och alla titlar kan provas gratis innan köp. Kanske viktigast av allt är att maskinen, till skillnad från Microsofts och Sonys respektive plattformar, är öppen för vem som helst att utveckla på. Förhoppningen är att Ouya därmed ska bli den givna platsen för indieutvecklare att testa sina kreationer på allmänheten. Om personerna bakom maskinen får som de vill är det på Ouya nästa oväntade indiesuccé – nästa Minecraft, DayZ eller Braid – ska göra premiär.

Kommer det att funka? Det är svårt att säga. De recensenter som fått känna på de tidiga prototyperna har inte varit imponerade, och hittills är utbudet av spel magert. Å andra sidan har flera framstående indieutvecklare, bland dem Terry Cavanagh (VVVVVV, Super Hexagon) och Markus ”Notch” Persson (Minecraft), uttryckt sig positivt om maskinen. Dessutom pratas det om att tjänster som Netflix är på väg.

Som alltid är stödet från utvecklare avgörande: Huruvida Ouya blir en plattform att räkna med eller ej hänger helt och fullt på hur utbudet av spel och andra appar till den utvecklas.

Oavsett vilket är det en oerhört intressant spelmaskin som nu ser dagens ljus. Ouya är på många vis en betydligt mer visionär konsol än Sonys och Microsofts kommande maskiner. Mer modern, skulle många säga, och jag är benägen att hålla med. Den är liten, billig och anpassad för en annan sorts spelupplevelser än de påkostade, svulstiga actionepos som hör de traditionella spelplattformarna till. Indiescenen blir allt mer av en maktfaktor, och alla rådande trender pekar mot att enklare, billigare spel som levereras över nätet kommer utgöra en betydligt större del av branschens omsättning i framtiden än idag.

Det återstår att se om Ouya lyckas rida på den vågen, eller glöms bort likt andra visionära men tragiskt misslyckade spelsatsningar.

En Ouya kostar 99 dollar, drygt 650 svenska kronor, och finns att beställa via exempelvis Amazon.

/Daniel (@danielg0ldberg)

Tove Bengtsson


I dagens SvD kan man läsa Daniel Goldbergs recensioner av ”Fuse”, en sämre kopia av ”Gears of war”, och ”Remember me” – ett repetitivt science fiction-spel som dock har mycket potential. Den mest tillfredsställande spelupplevelsen den här veckan står ”Animal crossing: New leaf” för. Detta oansenliga 3DS-spel visar sig vara lika bedårande som det är beroendeframkallande.

Glad midsommar!

Tove Bengtsson

Igår delades priser ut till Sveriges mest lovande spelutvecklare, på Swedish game awards. Dessa utmärkelser har delats ut sedan 2002, även om det då hette KTH game awards. Två av årets vinnare hade jag möjligheten att testa redan på Gotland game conference härom veckan: ”Fly or die” och ”Little warlock” kammade hem varsitt pris i kategorierna Gamer’s choice respektive Best execution. Game of the year tilldelades dock ”Epigenesis”, som verkar vara en hybrid mellan förstapersonskjutare och handboll. Totalt sex priser delades ut, i de andra kategorierna vann ”Dungeon heroes” Best mobile game, ”Grief” Best scenario och ”King of the thrill” Best innovation. 95 bidrag lämnades in och tolv spel var nominerade av, hela listan finns att läsa här.

Daniel Goldberg

Är du en av de som brukar säga att det är lönlöst att gnälla på internet? Att folk borde resa sig ur soffan och göra något? Igår bevisade Microsoft motsatsen.

Detta har hänt: På spelmässan E3 i Las Vegas visade Microsoft sin nya spelkonsol Xbox One. Den var utformad med internet i fokus, hette det. Med ständig internetuppkoppling i ryggen skulle helt nya spelupplevelser bli möjliga.

Vänta nu. Ständig uppkoppling mot nätet? Givetvis fanns en stor och ful baksida: En gång varje dygn behövde Xbox One ansluta till Microsofts servrar, annars skulle maskinen helt enkelt sluta fungera. Möjligheterna att köpa och sälja begagnade spel, kanske till och med att låna ut dem till ens vänner, skulle begränsas kraftigt. Stenhårda kopieringsskydd skulle, med nätets hjälp, se till att varje köpt spelskiva kunde knytas till just din maskin för all framtid.

Det hela var ett stort steg på vägen mot det som brukar kallas för spotifiering: Spelkulturen reduceras till en slags hyrtjänst, gärna med reklam inskjuten där det går. Enligt Microsofts vision var inte spel ägodelar utan licenser, som levereras över nätet med inbyggda kontroller för att stävja piratkopiering, utlåning och andrahandsförsäljning.

Internet exploderade. Diskussionsforum, kommentarsfält och sociala medier fylldes av krav på bojkott. Tusentals personer skrev på protestlistor. I ett desperat försök att stoppa näthatet stängde Microsoft kommentarsfälten på sin egen Youtube-kanal. Sony, som ungefär samtidigt visade upp sin nya Playstation 4, kunde bara förvånat se på när dess ärkerival begick självmord inför öppen ridå: Konsolkriget tycktes vara över innan det ens hade börjat.

Ända tills igår kväll. I en plötslig vändning gick Microsoft ut och berättade att man nu slopar alla planerade onlinekrav för Xbox One. Maskinen kommer inte längre att kräva internetuppkoppling för att fungera. Spel kommer kunna bytas, lånas ut och säljas vidare precis som för.

Det är en makalös vändning. Ett av världens största it-företag lägger om sin strategi till synes i en handvändning. Spelhistoriens största u-sväng? Förmodligen.

Visst, det gäller att behålla perspektiven. Vi pratar om en spelkonsol, inte en politisk rörelse. Xbox One är inte samhällsförändring eller världsförbättring utan konsumtionskultur i sin renaste form. Med det sagt: Microsoft lyssnade. Protesterna på nätet fick ett av världens mäktigaste företag att ändra sig. Det är fint. Det är ett bevis på nätets kraft att samla missnöje och skapa förändring. Det skickar också en tydlig signal till nöjesindustrin om var gränsen går. Om att våra prylar är just våra egna, inte någonting vi får till låns mot betalning. För vad hade hänt med Xbox One om Microsoft plötsligt bestämt sig för att dra ur sladden? Vad blir kvar av spelkulturen när den reduceras till en tjänst som levereras via bredbandsnätet – och som rimligen kommer stängas av i framtiden när det inte längre är lönsam?

Grattis alla ni som ställde de frågorna. Ni upprörda kommentarsfältherrar, argsinta twittrare, uppspelta nättroll och förbannade insändarskribenter. Ni vann matchen, och spelvärlden är en bättre plats tack vare er.

/Daniel (@danielg0ldberg)

Daniel Goldberg
YouTube Preview Image

”Surgeon simulator” föddes som ett gratisspel, skapat mest på skoj av de brittiska indieutvecklarna Bossa Studios (där även Mike Bithell, mannen bakom det fullkomligt lysande ”Thomas was alone”, arbetade fram till i vintras). Det är, som namnet antyder, en kirurgsimulator. Din uppgift i spelet är att genomföra en hjärtoperation.

Men ”Surgeon simulator” försöker aldrig få dig att känna dig som en superläkare a’la George Clooney i Cityakuten. Istället  kommer nöjet av den medvetna dissonansen mellan kontrollsystemet och vad som faktiskt sker på skärmen. Likt i Bennet Foddys legendariska löparsimulator ”QWOP” har utvecklarna ansträngt sig för att göra spelet så svårt som möjligt att klara av. Du använder en tangent för att styra varje finger på din hand, musen för att röra dig åt sidorna och musknapparna för att höja eller sänka armen.

Det är ungefär lika svårt som det låter, och mer eller mindre omöjligt att bete sig som annat än ett klumpigt fyllo. Ett fyllo med skalpell och bensåg i händerna.

Inte sällan är resultatet hysteriskt underhållande. Kolla bara Youtube-klassikern ovan, inspelad av svenske Robbaz, och försök att inte börja fnissa.

Gratisversionen av ”Surgeon simulator” finns att prova på här. Nyligen släpptes även en fullversion på Steam, för ynka 10 euro. Om du inte provat det än, vad väntar du på?

/Daniel (danielg0ldberg)

Tove Bengtsson


Den här veckan har jag recenserat ett av årets mest hajpade spel: ”The last of us”. Det är konventionellt, men det är också utmärkt hantverk. Texten läser ni här.

Daniel Goldberg

Igår inleddes spelkonferensen E3 i Los Angeles, en av årets viktigaste händelser för spelintresserade. I tre dagar finns hela spelbranschen samlad under ett och samma tak, och de stora förlagen tävlar i att trumfa varandra med heta spelsläpp och nyheter.

Fokus i år ligger givetvis på den kommande konsolgenerationen, med Microsofts Xbox One och Sonys Playstation 4 i spetsen. Igår fick vi den första titten på Playstation 4-hårdvaran, som kommer att se ut så här:

Jag är inte särskild imponerad av Sonys planer för Playstation 4, som mest verkar handla om att köra på i samma hjulspår. Men klart är att Sony just nu leder stort över Microsoft vad gäller att fånga kärnpublikens hjärtan. Snacket kring Xbox One kretsar i hög grad kring det negativa: Konsolen kommer att kräva mer eller mindre konstant uppkoppling mot nätet för att fungera, den kommer med begränsade möjligheter att köra begagnade spel (exakt hur det ska fungera är oklart. Microsoft säger att det är “upp till förlagen” att tillåta andrahandsförsäljning eller ej) och Microsoft tycks mer intresserade av att hajpa maskinens tv-funktioner än dess spelutbud. Det positiva, inte minst konsolens till synes mycket avancerade rörelse- och röststyrningsfunktioner, tycks inte engagera på samma vis.

Givetvis tog Sony chansen att plocka poäng på sin ärkerivals bekostnad. Playstation-chefen Jack Tretton var noga med att poängtera att Playstation 4 varken kräver internetuppkoppling eller har några som helst begränsningar vad gäller begagnade spel. Dessutom kommer Sonys maskin att vara billigare: Playstation 4 ska kosta 399 dollar när den släpps i höst. En Xbox One väntas gå loss på 499 dollar.

Vad gäller prestanda och spelutbud väntas de två maskinerna bli väldigt snarlika. Därför blir sådana här saker – onlinefunktioner, stöd för begagnade spel och prislappen – mycket viktiga i kriget om spelarnas plånböcker. Just nu tycks de flesta överens om att Sonys vision för nästa konsolgeneration är betydligt mer tilltalande än Microsofts.

Spelen då? Som väntat visades gott om nyheter upp. Polygon har en bra nyhetssammanfattning för den som vill gräva ned sig ordentligt. Två spel som jag har höga förväntningar på är onlineskjutaren Destiny, från Halo-skaparna Bungie:

YouTube Preview Image

… och givetvis nästa avsnitt av det fullkomligt lysande äventyrsspelet The Walking Dead:

YouTube Preview Image

Roligt var också att svensk spelutveckling fick gott om utrymme igår. Mest uppmärksamhet fick Dice, som till slut bekräftade att nästa del i det kultförklarade Mirror’s Edge är under utveckling:

YouTube Preview Image

… samt Avalanche, vars kommande Mad Max-spel verkar lovande:

YouTube Preview Image

Vilka spel fångade din uppmärksamhet igår? Tipsa i kommentarerna!

Uppdaterad: Givetvis är det Avalanche, inte Starbreeze, som utvecklar nya Mad Max. Tack Christofer Sundberg för rättelse. I bow my head in shame. /Daniel

/Daniel (@danielg0ldberg)