Annons
X
Annons
X

Spelbloggen

David Stillberg

David Stillberg

Den här veckan har Daniel Goldberg mekat med sin dator för att kunna recensera ”Crysis 3”. Tove Bengtsson har hackat och hoppat sig igenom ”Metal gear rising: Revengeance” och ”Runner 2”.

Tove Bengtsson

Knappt tre veckor efter att Ubisoft bekräftat att nästa ”Assassin´s creed”-spel kommer att släppas inom det närmsta året, har  det läckt information om projektet. Och det kommer att handla om pirater! Det tycks skribenter på Kotaku, Rock paper shotgun och Examiner vara överens om.

Foto: Kotaku

En affisch på spelet, upphittad av en reddit-skribent, indikerar att spelet kommer att heta “Assassin’s creed: Black flag”. Ytterligare faktagrund för pirattemat signeras Kotaku, som eldar på ryktet med en  ”AC”-karta över Karibien. Enligt ryktena kommer den nya huvudpersonen att bli Edward Kenway, farfar till “Assassin’s creed 3”:s Connor.

Om ryktena stämmer backar alltså “AC”-serien i tiden, vilket känns som det enda rätta. Att lägga spelen närmare och närmare nutid begränsar både storyutvecklingen – som måste följa en kontinuitetslinje – och spelmekaniken, vars verktyg måste vara anpassade till erans tid.

Dessutom är det ju pirater: ett tema som nästan är lika uråldrigt som romanen. Samtidigt är den klichéartade sjörövaren en outömmlig källa till underhållning och eskapism. Tyvärr släpps det alldeles för sällan renodlade piratspel, och alla är inte bra. Fjolårets “Risen 2” hade potential att bli ett suveränt öppen världsäventyr, men dess tekniska brister var bara ett i raden av spelets alla problem.
Bättre har det gått för Telltale games (nu hyllade för “The walking dead”) episodbaserade “Tales of Monkey island”, med återkomsten av alla piratälskares favorit Guybrush Threepwood. Nyversionen av originalet är också väl värd att spela igenom.

Piratspelet jag håller närmast hjärtat är däremot fortfarande ”Sid Meier´s pirates”. Det samlar allt jag gillar med piratspel: båtfärder, skattletande, handel, sjörövarsnack, dueller med värjor, skeppsbombardemang och knyckande av dyra varor. Den relativt nya versionen till Wii är (förutom Nintendos egna titlar) bland det bästa till konsolen. Numera finns spelet till alla tänkbara plattformar, från PC till Android och iOS.

Så om “Assassin’s creed: Black flag” innehåller allt det ovan nämnda plus lite lönnmördande skulle jag bli mer än nöjd. Håller ni med?

—-

En uppdatering. Ubisoft har bekräftat pirattemat på bästa visuella vis, med en trailer:

YouTube Preview Image
Daniel Goldberg

Jag har spelat Crysis 3 i helgen. När man pratar Crysis så glider konversationen alltid in på grafik. Konstigt vore väl annars. Förstapersons-genren är inte känd för att vara den mest innovativa, däremot är Crysis 3 vansinnigt snyggt. Tveklöst det grafiskt mest imponerande pc-spel jag spelat.

YouTube Preview Image

Min recension dyker upp på svd.se inom kort. Tills dess får ni hålla till godo med Spelbloggens första topplista. Nedan ett högst personligt urval av minnesvärda pc-skjutare* från de senaste tio åren. De du inte spelat är klart värda att jaga rätt på.

Sammantaget ger listan en bra bild av hur spelgrafiken utvecklats, tycker jag. Det är intressant hur saker som en gång såg ofattbart realistiska ut nu känns olidligt rudimentära, men också hur lite som förändrats ur ett spelmekaniskt perspektiv.

*Några ord om urvalet: På listan finns bara förstapersonsskjutare släppta för pc. Det blir mycket krutrök, machismo och explosioner, med andra ord.

Quake (1997)

Id Softwares första riktiga 3d-spel (läs här om varför Doom inte räknas) blev själva grundmallen för hur en modern förstapersonsskjutare väntas fungera. Den sci-fi-gotiska spelvärlden är ruskigt minnesvärd, och multiplayerläget lika roligt än idag.

YouTube Preview Image

 

Doom 3 (2004)

När det släpptes gillade jag inte Doom 3. Det kändes för linjärt, för mörkt och fantasilöst. Först i efterhand inser jag hur inflytelserikt det var. De klaustrofobiska rymdmiljöerna känns väldigt mycket som ett proto-Dead Space sett ur förstapersonsperspektiv.

YouTube Preview Image

 

Far Cry (2004)

Cryteks debutspel Far Cry höjde grafikribban många steg när det dök upp under våren 2004. De flesta greppen blev stilbildande, även om uppföljarna (lyckligtvis) släppte det något krystade sci-fi-upplägget till förmån för mindre urspårade manus.

YouTube Preview Image

 

Half Life 2 (2004)

Half Life 2 är ett av historiens mest hyllade spel. Den scen jag kanske minns allra tydligast är den här, när man träffar Alyx Vance för första gången:

YouTube Preview Image

Alyx Vance var den första spelkaraktären som jag tyckte kändes verklig. Inte som en bunt hopklistrade polygoner utan som en riktig människa. Det är någonting med minspelet och ögonen som gör det, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Oerhört imponerande än idag.

 

F.E.A.R (2005)

F.E.A.R bjöd på en udda kombination av förstapersonsaction och ruskiga skräckscener, vilket fungerade bättre än man kan tro. Den här scenen är en klassiker, och fick åtminstone mig att rycka till framför skärmen:

YouTube Preview Image

 

Prey (2006)

De flesta minns Prey för dess lika kreativa som vansinniga manus, där utvecklarna kombinerar indianreservat med köttätande rymdvarelser och tonsätter med Blue Oyster Cult. Men spelet byggde också många av sina pussel på portaler, alltså i grunden samma teknik som Valve senare använde i sitt mästerverk Portal.

YouTube Preview Image

 

Bioshock (2007)

Spelvärlden Rapture känns fortfarande som en av de mest visionära någonsin. I Bioshock lyckades utvecklarna Irrational games baka ihop sina funderingar kring objektivism och laissez fare-kapitalism med genmanipulerade zombies, en undervattensstad i art deco-stil och hårdkokta actionsekvenser med storvuxna män i dykardräkt. Det är minst lika bra som det låter.

YouTube Preview Image

 

Crysis (2007)

Crysis var något av en revolution när det dök upp under hösten 2007. Aldrig tidigare hade ett datorspel erbjudit lika imponerande grafik, och aldrig tidigare ställt så höga krav på spelarens hårdvara. “Kan den köra Crysis?” blev den givna frågan när nyinköpta pc-datorer visades upp.

YouTube Preview Image

Mest slående är hur snyggt det ser ut än idag, tycker jag.

 

Call of Duty: Modern Warfare 2 (2009)

Call of Duty: Modern Warfare 2 är ett spel som folk älskar att hata. Scenen nedan, ur kapitlet “No Russian” är en av de mest kontroversiella i spelhistorien:

YouTube Preview Image

Oavsett vad man tycker om sakinnehållet ledde det till en mycket intressant diskussion om spelvåld. I denna läsvärda intervju utvecklar designern Mohammad Alavi sina tankar kring scenen.

 

Far Cry 3 (2012)

Jag gillade verkligen Far Cry 3. Spelet dukar upp ett pärlband av olidligt vackra paradisöar för spelaren att utforska i sin egen takt. Många av löftena från det första spelet i serien infriades först här. Dessutom bjuder spelet på ett fantastiskt persongalleri, där skurken Vaas Montenegro sticker ut som en av de mest minnesvärda spelkaraktärerna någonsin:

YouTube Preview Image

 

Så. Någonting jag missat?

/Daniel

Tove Bengtsson

Det är genom smartphones och plattor (och socialt spelande) som spelmediet slagit genom på bred front. Men av många räknas spelen till plattformarna fortfarande inte som “riktiga spel”, åtminstone inte av så kallade hardcore-spelare. Det beror åtminstone delvis på att touch-kontrollerna inte har en traditionell kontroll-layout, och därmed blir det svårare att anpassa till exempelvis förstaperson- eller tredjepersonssactionspel (som till exempel i ”Heroes & castles”). Dessutom har inte tillräckligt många kända och creddiga spelutvecklare hittills satsat på iOS eller (i synnerhet) Android-plattformar.

Men detta verkar vara på väg att ändras. Andy Hartup skriver i Edge om crowd-fundade République – ett George Orwell-dystopiskt äventyrsspel om övervakning. Spelföretaget Camoflaj som står bakom spelet består av ett antal rutinerade utvecklare, bland annat Ryan Payton som både arbetat med Hideo Kojima på ”Metal gear solid”-serien och på ”Halo 4”.
République går ut på att som en allseende övervakare hjälpa huvudpersonen Hope att undvika upptäckt genom att med en enklare touch-kontroll manipulera objekt i omgivningar. Läs mer om Camoflaj arbete med République här. Spelet kommer till PC, Mac och iOS i sommar.

YouTube Preview Image

Ett annat företag som också förutspår storheten med iPad är svenska Scattered Entertainment. De hävdar att deras apokalyptiska skräckspel ”The Drowning”, som ska släppas under våren, också kommer att återuppfinna förstapersonskontrollen på paddan. Efter att ha sett trailern är jag minst sagt intresserad.

YouTube Preview Image

Eftersom det kommer att släppas spel som lovar såhär mycket nydaning måste jag uppenbarligen skaffa mig en iPad trots allt.

David Stillberg

 

Nu finns tre nya recensioner på SvD.se.

Tove Bengtsson skriver om de galet snygga ”The bridge” och ”Wide sky”, medan Daniel Goldberg tar sig an det enbart galna ”Serious Sam double-D XXL”.

Daniel Goldberg
YouTube Preview Image

När Sony-chefen Kaz Hirai premiärvisade Playstation 3 år 2005 så var han kung i spelvärlden. Playstation 2 var då världens bäst säljande spelkonsol. Ingen förväntade sig annat än att uppföljaren skulle gå i samma fotspår.

Sen kom Nintendo Wii. Sen kom Iphone. ”Angry birds”, ”World of warcraft”, ”Wordfeud” och ”Minecraft”. På drygt sju år har spelvärlden förändrats i grunden. Fler än någonsin spelar, men en betydligt mindre andel än förr gör det via en Playstation. Sett till marknadsandel är Playstation 3 i dag mindre än både Nintendos Wii och Microsofts Xbox 360.

I natt, via en två timmar lång presskonferens livesänd från New York, berättade Sony om sina planer för att möta den utvecklingen: Man tänker låtsas som om ingenting har hänt.

Playstation 4 ska släppas kring jul, fick vi höra. Själva konsolen visades aldrig upp. Däremot massor av spel. ”Drive club” såg ut som ”Gran turismo”, fast med snyggare lädersäten och bättre kromdetaljer. Spionthrillern ”Watch dogs” såg ut som GTA IV, fast med ett trendriktigt storebror-ser-dig-tema. ”Killzone: Shadowfall” såg ut som ”Deus ex: Human revolution”, fast med maffigare explosioner. Inte ens indiespelshipstern Jonathan Blow lyckades överraska. Hans ”The witness” förde mest tankarna till pusselklassikern ”Myst”. Från 1993.

Den enda färgklicken kom från ”Little big planet”-skaparna Media Molecule, vars demonstration av hur Playstation Move kan användas för rita 3d-modeller i luften var hisnande imponerande:

YouTube Preview Image

Allt som visades var oerhört snyggt, det ska sägas. Men vi har sett det förut. Sonys recept för de kommande tio åren är det samma som det alltid har varit: bättre grafik, fler vapen, större explosioner.

Nattens lansering var ett finger i ansiktet på alla de miljoner människor som (sent omsider) upptäckt datorspelande genom sina mobiltelefoner och surfplattor. De som rynkar på näsan åt storvulna militärskjutare och eldsprutande drakar, men som älskar ”Candy crush saga” och kanske har sneglat lite nyfiket på “riktiga” spel som ”The walking dead” och ”Journey”. De som borde vara Sonys framtid.

Det är deprimerande visionslöst. Jag vill inte att nästa konsolgeneration ska handla om fler polygoner och mer realistiska skjutvapen, utan om nya upplevelser. Nya sätt att spela. Sånt som ovan nämnda ”Journey”, ”The walking dead”, ”Minecraft” – ja till och med något så enkelt som Iphone-plågan ”Quizkampen” – redan nosat på.

I går visade Sony upp några av de snyggaste, mest påkostade och mest tekniskt avancerade datorspelen som gjorts. Ingenting har någonsin känts så fantasilöst.

Daniel Goldberg

Hallå världen! Kul att få vara med blogg på SvD, tycker jag.

Inleder med ett klipp ur ett av mina favoritspel från i fjol. Det här är Terry Cavanagh som visar var skåpet ska stå i sitt fantastiska Super Hexagon:

YouTube Preview Image

Jag skrev om Super Hexagon i SvD i höstas och spelar det fortfarande mer än vad som är hälsosamt. Spelet består av tre banor, som vardera är 60 sekunder långa. Målet är att undvika de hinder som rusar emot en från skärmens kanter. För att överleva mer än ett par sekunder krävs fullständig, närmast meditativ koncentration. Varje gång man dör är det bara att börja om från början.

Mitt nuvarande rekord är 64 sekunder på ”hard”. Någon som slår det?

Super Hexagon mår bäst av att spelas på Ipad. Det finns i App Store och kostar 22 kronor. Testa själv, så förstår du hur imponerande videon ovan är.

Den lysande musiken är för övrigt gjord av Chipzel.

/Daniel

Tove Bengtsson

Från och med idag intensifierar svd.se spelbevakningen i cyberrymden med en spelblogg! Det har saknats en plattform för SvD:s spelkritiker att existera på nätet, så detta känns verkligen kalaskul.

Spelbloggen kommer givetvis att fyllas av veckans recensioner, nyhetsstoff och trender i spelvärlden. Vi kommer också att skriva längre texter i krönikeform med syftet att erbjuda fördjupning i aktuella ämnen.

Redan denna vecka kommer min kollega Daniel Goldberg att analysera avtäckningen av kommande Playstation 4, med kodnamnet “Orbis”. Håll utkik i bloggen under de närmaste dagarna!

Vi hörs och ses snart igen. Mycket nöje!