X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

The Hidden Cameras – Origin Orphan (släpps nästa vecka)

Coconut Records – Davy (finns på iTunes)

Markus Krunegård – Prinsen av Peking & Lev som en gris dö som en hund (två nya skivor, samma släppdatum: 14 oktober)

Fool’s Gold – Fool’s gold

The Mary Onettes – Islands (ute i november, nya singeln Puzzles finns här)

Dessutom blir Mad Men om möjligt bara mer och mer lysande för varje avsnitt. Vilken urflott höst detta är.

Kristin Lundell

En av de bästa scenerna i Mad Mens så rätt igenom lysande tredje säsong är när Pete och Trudy Campbell plötsligt bestämmer sig för att ta över dansgolvet på det nygifta paret Sterlings garden party. Vem hade anat att den annars så ormige och ständigt förbisedde Campbell tillbringade sin fritid på danskurs? Underbart är bara förnamnet. Missa inte den officiella MM-bloggen som finns här. Ett måste för alla madmeniacs.

Kristin Lundell

Efter Amy och Duffy kommer nu Paloma. På onsdag släpps debutskivan från den nyaste katten på den brittiska soulpophimlen. Burleskdansösen, skådisen och trollkarlsassistenten Paloma Faith fiskar då upp Do you want the truth or something beautiful? ur den svarta hatten och visar ett soulalbum som spänner upp de finaste påfågelfjädrarna. Lite som den formsydda handen i handsken-ombytet för alla som lyssnat sönder Rockferry.

Men redan i morgon kommer Fools Golds skiva att släppas. Underbara popsnygga Fools gold. Tills klockan slår midnatt, lyssna på dem här. Surprise Hotel får sommaren att aldrig ta slut.

Kristin Lundell

Den som inte går på Pacifics! elektrobalett i Stockholm, lyssnar på Ólafur Arnalds postklassiska låtar i Uppsala, dansar till Jeremy Jay i Oslo, försöker lista ut vilka JJ är i Lund eller upplever höstens hetaste Girls i Malmö kan ikväll med det allra bästa av samveten stanna hemma och lyssna på Julian Casablancas debutsingel 11 th Dimension. Helgen blir banne mig inte snyggare än så i popkostym.

Kristin Lundell

Okej, det var väl egentligen kanske inte någon som trodde att ekvationen en galenpanna plus en annan galenpanna skulle sluta som en social och logistisk match made in heaven. Rent musikmässigt fungerade det däremot alldeles perfekt när Luke Steele från The Sleepy Jackson och Nick Littlemore från Pnau började att göra musik ihop som Empire of the Sun. Den Sydney-bördige Littlemore, bosatt i London, och Steele, bosatt i Perth i västra Australien, byggde med sin färgglada debutskiva bryggor mellan världsliga avstånd och målade upp visioner av att skapa ett eget universum i kejsarkostym.

Den 26 september är det dags för Empire of the Sun att göra sin livedebut i Brisbane men det finns en smolk i bägaren: Littlemore och Steele har inte hörts på fem månader. Steele vet inte ens vart i världen hans bandkompis befinner sig. Medan han själv är hemma i Australien har Littlemore skådats i Las Vegas och Kanada. Sleepy Jackson-sångaren verkar dock inte vara särskilt brydd. Han har redan hyrt ett annat band som ska backa upp honom på spelningen. Hoppas att de hittar Nick snart och skeppar över honom till Brisbane. Empire of the Sun är på tok för extravaganta för att vi redan ska gå miste om dem.

Men det finns i alla fall en god nyhet i denna NME-luskade rapport. Det är att Steele nästan skrivit klart en ny Sleepy Jackson-skiva. Men så flott!

Kristin Lundell

Regndugg hela dagen och ikväll ställer sig Tjuren från WalesGlobens scen. Stödtrosorna kommer att vina kring öronen när Tom Jones tar i med magstödet och river runt i sin låtkista för att fiska upp Delilah, It’s not unusual och Help yourself. Det blir med all säkerhet en power walk längs minnenas allé. Jag älskar Toms 60-tals jag. Innan han började råma så mycket. Den Tom Jones han var innan han mötte 2000-talet med en Stereophonics-duett och ett hiskeligt försök att tala med kidsen på kidsens sätt. Hans samarbete med Wyclef Jean var en katastrof på alla sätt. Men förhoppningsvis gör han en Tina Turner ikväll och visar alla curlade superstjärnor att gammal och frisyrmässigt grånad är äldst.

Glöm förresten inte att min favorit Ólafur Arnalds spelar i Uppsala på fredag, samma kväll som Pacific! sätter upp sin elektrobalett i Stockholm och dagen därpå spelar GirlsDebaser Medis. Men allt detta kommer efter att J-rockaren Miyavi intar Fryshuset på torsdag. Räkna med läppiercingar och spiktaggiga frisyrer. Eller så stannar man hemma och lyssnar på Richard Hawleys urfina nya skiva. Perfekt för duggande kvällar.

Kristin Lundell

Det enda som har varit till glädje för en it-support-lös frilans med dataproblem denna måndag har varit kanadensiska Timber Timbres nya skiva som finns ute nu. Så ursnygg, nästintill perfekt. Enstörig men melodiös bluesfolk, lite som en blandning av Leonard Cohen och M Ward.

Kristin Lundell

I morse, precis innan det var dags att gå in och sätta sig i nöjespanelen i Go’Morron-soffan, träffade jag mannen som gjort min favoritfilm på senare år. Jens Jonsson var i studion för att prata om nya filmen De rationella som han skrivit manus till. Och i fikarummet kunde jag givetvis inte hålla mig från att osammanhängande överpeppat berömma honom för Pingpongkingen. Denna underbara, tragiska, komiska, hemska och fina filmen om den pingisälskande Rille. Det är fortfarande skandal, synd och skam att den inte nominerades – för att inte tala om att den inte vann – en guldbagge för bästa film. Hade jag varit på galan när det begav sig hade jag nog gjort en Kanye West och stormat scenen för att skipa rättvisa. Man kan lära av världens mest storhetsvansinniga artist. Apropå det så ligger Taylor Swift nu trea över mest sökta artister på MySpace, före såväl Beyoncé som Michael Jackson. Hoppas verkligen att hennes pr-team skickat en korg med frukt och ost till West. Han gav ju henne bättre reklam än vad pengar kan köpa. En otjänst blev en stortjänst. Den som ännu inte sett Pingpongkingen ska göra sig själv en tjänst och se den snarast.

Kristin Lundell

Onsdag. Jag väntar framför brevlådan på Monsters of Folk-skivan i fysisk form, bläddrar i senaste Lula och lyssnar under tiden på Girls, Drums (okej The Drums men the:et förstörde flowet) och som alltid Grand Archives. I två veckor har min favoritlåt varit Dig that crazy grave. Missa förresten inte Girls när de kommer till Sverige nästa vecka. Och den som missar dem då kan åka över till San Francisco och se dem på Swedish American Hall senare i höst. Som hemma fast ändå inte.

Men nu tillbaka till Grand Archives. Som låt nummer två i klippet nedan kommer bästa låten. Apropå Patrick Swayze och alla minnestexter som författats om honom så har jag insett att jag måste vara en av få som inte gick bananas över Dirty Dancing. Trots att jag rent åldersmässigt borde ha gjort det. Jag tyckte att den var löjlig redan som barn. Känner inte alls igen mig i alla nostalgiska berättelser om elvaåringar som gjorde sin entré i vuxenvärlden via den filmen. Nä icke då. Jag säger bara Robin Hood: Prince of thieves med Kevin Costner. Där snackar vi läcker i trikåer. Okej, NU till Grand Archives.

Kristin Lundell

För (oss) alla som har någon av M Wards lysande skivor som akilleshäl vill jag varmt rekommendera Timber Timbres nya skiva som heter just Timber Timbre. Det mycket fina albumet släpptes i slutet av augusti. Det vore synd och stor skam att missa det. M Wards projekt ihop med Bright Eyes, Mike Mogis och Jim James – Monsters of Folk – släpper sin skiva på fredag. Förhoppningsvis blir gamla M:et lite muntrare av att turnera med sina vänner – sällskapet stannar till i Sverige den 12 november för en kväll på Filadelfiakyrkan – för den variant av sig själv som han visade upp under sin intervjudag i Stockholm i våras var så uttråkat trist att han verkade nära att gå upp i atomer. Men det är väl problemet att gestalta en orkester helt själv, det går inte att putta över pr-jobbet på någon annan. Monsters of Folk blir en flott kombination av flanellskjortor.