Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Äntligen hemma efter en iskall Julio-konsert. Jag åkte taxi med en buggfanatisk chaufför som på fullaste allvar – till P4-sändningen av Matz Bladhs dansspelning från Nöjespumpen i Södra Vi, som han spelade så högt att jag säkert kommer få tinnitus – hävdade att hiphoppen bara har femton-tjugo år kvar att leva. Sedan är det kaputt och goodbye. Ingen pardon. 2027 finns ingen rapmusik längre. Chauffören vägrade att lyssna på några motargument utan skrek bestämt (eftersom volymen var så hög) att den enda musik som är oändlig är dansbandsmusiken. Den står emot tidens tand. Det var mitt första möte med en dansbandstaliban. Ett skrämmande sådant. Faktiskt läskigare än mitt första möte med black metal-kulturen i somras.