Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Det skulle bara bli en snabb googling för att hitta favoritvideon med Michael Jackson (Don’t stop til you get enough). Men en länk ledde till en annan och snart hade jag tittat mig igenom både halva morgonen och hans historia. Oavsett om man bekänner sig till fanskaran eller inte – jag gillade honom när jag var barn i slutet av 80-talet men fastnade sedan för annat – så var det ju något speciellt med Michael Jackson. Egentligen är det ingen chock att hans hjärta inte orkade längre, det är snarare en sensation att det orkade så länge, men en popikon är alltid en popikon. Det ingår lite i dealen att de ska finnas för alltid. Vare sig man är lagd åt det blödiga hållet eller inte så är det lätt att bli nostalgisk och tänka tillbaka till <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/vd15YVb2M6M&hl=sv&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/vd15YVb2M6M&hl=sv&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>”>80-talet, då Michael Jackson var den störste, en krönt King of Pop med pantrar och apor (här en danskurs till helgen).

Alla klipp jag velat länka till är ”avaktiverade på begäran”. Men här en intervju från 1988.