Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Egentligen är hela den här affären där NME (för vilken gång i ordningen?) anklagar Morrissey för att vara rasist så dumtrött att jag knappt orkar gäspa åt den. Men givetvis går jag rätt i NME-fällan eftersom jag i helgen kommer att promenera till tidningsaffären och köpa ett exemplar för att se vad uppståndelsen handlar om. Kanske får jag tjuvläsa artikeln istället. Den verkar heldum. Inte går det att ta en artikel på allvar när journalisten som gjorde intervjun har krävt att få sitt namn borttaget för att redaktionen skrivit om den helt och hållet. Nu står det istället:

Interview: Tim Jonze. Words: NME.

Hur som helst. Igår när jag läste sista kapitlet i intervjusamlingen Morrissey in conversation (redaktör Paul A Woods) pratade Morrissey, i maj förra året, med Uncuts reporter och då kom NME-fejden à la 90-talet upp (i snabba drag: tidningen anklagade Moz för att vara rasist på grund av hans låt National Front Disco). Detta citat blev igår – passande nog – plötsligt väldigt aktuellt (sidan 208):
– You are only targeted and crucified when you matter. So somewhere in the midst of all the assassinations I recieve I have a twinge of satisfaction, from knowing that they care enough to be so concerned with me, even if that means toying with me, ripping me apart, making me out to be the freak, general character assassination.

Här kan man läsa den inlämnade stämningsansökan från Morrisseys advokater. Hoppas att den här historien snart blåser över. Morrissey – rasist. Tssss. Heldumt.

En uppdatering: Jens tipsade om att man kan läsa intervjun här. Så slipper man köpa. Men drick en stark kopp earl grey för att orka ta er igenom.