Hoppas The Tellers aldrig tar på sig bluesrocken

Vårens bästa fynd The Tellers var jättebra igår på Svenska Musikklubben. Fast om jag hade fått välja hade Ben och Charles kommit ensamma med sina akustiska versioner av låtarna. I början, när basen och trummorna klampade in med skorna på det nybonade golvet, var jag orolig för hur det hela skulle sluta. Men det redde tack och lov upp sig efter en stund och blev riktigt bra. Vad kul det var att höra några nya låtar. Jag ser verkligen fram emot deras debutskiva som kommer i höst. Om Ben och Charles låtskrivande fortsätter i de här spåren kommer albumet att vara en stark kandidat till årets bästa skiva! Fast nu gäller det att se till att The Tellers inte sätter på sig bluesrocken. Minns The Coral som ju var så lovande med sin debutskiva men som sedan satte på sig slitna gamla farbröder-filttofflor och hasade runt med på heltäckningsmattan. Världens sämsta drag. Fast jag ger i och för sig alltid The Coral en ny chans. Jag vill så gärna att de ska upptäcka att den där trötta rocken inte är bra för deras hållning.

Men mina höga tankar om The Tellers kvarstår. Ben och Charles verkar dessutom inte dela (The Libertines-) Pete och Carls förkärlek för intern misshandel heller. Det är alltid ett lovande tecken.

Innan jag packar resväskan och drar söderut i morgon bitti ska jag tillbringa den soliga dagen med att recensera Måns Zelmerlöws skiva. Jag måste erkänna att jag har en soft spot för Måns. Vet inte riktigt var den kommit från. Jag såg ju varken Idol eller Lets dance. Men han verkar väldigt sympatisk. Hoppas att hela skivan går i Cara mias tecken. Jag hörde den på Morgonpasset i akustisk version och den var riktigt fin.

Dagens uppgift: Handla lite SoKo-låtar på iTunes så jag kan ha med mig på resan.