Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Jóhann Jóhannssons konsert på Södra Teatern igår var fantastiskt bra. Roligast var att han spelade flera låtar från sin mästerverksdebut Englabörn. Jag hade trott att det mest skulle bli spår från hans senaste skiva IBM 1401 – A user’s manual och hade hoppats på att det i alla fall kanske skulle bli något extranummer från Englabörn. Men det var helt onödigt att jag oroat mig. Det var så bra under Odi et Amo där en talsyntes läser Catullus kärleksdikt. På latin. Med amerikansk brytning! Dessutom framförde Jóhann och de fem medmusikerna flera nya spår som kommer att vara med på hans kommande album som släpps nästa år! Det verkar bli en jättebra skiva.

Fast det blev lite meditativt sövande ibland. Eller kanske snarare väldigt avkopplande. För några år sedan hölls det en sovkonsert på Fylkingen som jag önskar att jag gått på. Besökarna fick ta med sig liggunderlag och sovsäck och sedan sova där medan artisterna uppträdde hela natten. Undrar vad som är bäst att spela för: vaken eller sovande publik. Den sistnämnda kan i alla fall inte bua eller vara kritiska.

Det finns ett avsnitt i Jóhann-låten The sun’s gone dim and the sky’s turned black som alltid får mig att tänka på avslutningspartiet i November rain. Det är så lustigt med November rain-videon. Att Slash går ut ut en jättestor kyrka med flera hundra inbjudna bröllopsgäster och ställer sig utanför en liten träkyrka och spelar. Undrar om det var ett medvetet drag från regissören. Att han gjorde så för att tittarna skulle reagera och fortfarande prata om det tjugo år efter att den släpptes. Eller om han hoppades på att ingen skulle reagera på att den gigantiska kyrkan plötsligt blev pytteliten.

Nu är det dags att gå ut och njuta av solen. Stockholm blir verkligen som en helt ny stad när det är varmt. Den blommar liksom upp. (= 1 gång).