Bright Eyes, Andrew Fågel, skivor och Bob

Bright Eyes var sådär igår. Han var lite för nyanslös, alla låtar stöptes i samma form oavsett vilka kläder de haft på sig på skivorna. Det blev ganska tråkigt i längden. Att han slutat med primalskriken är nog bara att acceptera som en hälsosam utveckling. Vad jobbigt det hade varit om han hade låst sig i artistbilden av sig själv och fortsatt i samma spår i tjugo år till. Det finns några fina countryfärgade spår på kommande skivan Cassadaga som släpps i april. Cassadaga är namnet på en stad tillika ett spirituellt centrum i Florida. Fast Conor Oberst såg inte så new age-influerad ut på scen. Snarare såg han ut som den typiske unge protest-singer-songwritern. Det var bara skägget och USA ut ur Vietnam-badgen som saknades.

Det har släppts många bra skivor så här långt inpå 2007: Jamie T, Patrick Wolf, Arcade Fire och en del del fler som jag inte minns på rak arm. Nästa vecka kommer Andrew Birds jättebra Armchair Apocrypha. Just idag är det min allra bästa Andrew Bird-skiva. Det ska bli kul att se honom som om några timmar. Han har visst varit lite krasslig under turnén. Hoppas han är frisk idag. Det finns en gräns för hur många skämt om fågelinfluensa en människa orkar med.

Undrar när jag ska gå på en konsert där någon inte spelar på instrumentet fiol. Det är nästan omöjligt att gå på en popkonsert numera utan att mötas av stråkspel. Eller nu överdrev jag. Brett Anderson hade ju inga fioler i onsdags. Men det hade varit intressant att se en tillväxtkurva över antalet fioler per capita i popvärlden. Den måste ha skjutit i höjden sedan 2003. Fiolbutiken i närheten av där jag bor har flyttat till en mycket större lokal. Det verkar vara bra tider för violinsäljare.

The Honeydrips-skivan är verkligen bra förresten. Fast jag tycker att singeln (Lack of love) will tear us apart är sådär. Men varför har jag inte hunnit lyssna på Mixtapes & Cellmates-skivan som ju stod på min att göra-lista? Skulle behöva en hel dag till att bara lyssna igenom nya skivor som ligger i högar överallt.

I morgon ska jag gå in i fyra dagars Bob Dylan-koma. A man’s gotta do what a man’s gotta do.