Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Morrissey igår på Hovet: En bra konsert med en strålande inledning (minus rockversionen av öppningsnumret This Charming Man som fortfarande låter lika stelbent som i Borås). På mina tio Morrissey-konserter sedan 1997 har jag nog aldrig sett en sådan lysande version av How soon is now?. Ilsket blixtrande ljus, omformulerad text och så ett slut där Moz lägger sig på scengolvet med fötterna på trumpodiet och lyfter rumpan och ryggen i luften: en klassisk gymnastikövning som Sverige fick stifta bekantskap med under Susan Lanefelts gympingpass i Sköna Söndag på 80-talet. Okej, det där sista var egentligen ganska konstigt. Jag vet inte varför han gjorde det. Kanske behövde han akutstärka ländryggen?

Resten av spelningen var inte lika omkullvältande. Morrissey fick choklad av publiken men verkar ändå ha bestämt sig för att tala är silver på den här turnén. Nästan som om han skulle bli straffbeskattad om han sa något (roligt) mellan låtarna. Det där med Norge och schlagern hade han ju redan tagit upp i Borås. Det blev tre skjortbyten, den svarta slängdes ut i publiken, och Some girls are bigger than others – på topp 10 över världens bästa nonsenslåtar – hade av någon anledning strukits från låtlistan. Och fortfarande blev det bara ett extranummer. Undrar varför.

Ikväll spelar M WardDebaser Medis för alla som inte är på Peace and Love och tittar på Hockey. I morgon spelar britrockens meste romantiker i två olika varianter, både med Babyshambles och som sig själv, Peter Doherty.