Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Åh jag ångrar att jag inte kollade på svenska schlagern ordentligt. Då hade jag ringt fem gånger på Cara mia. Vad bra den är! Nu får jag nöja mig med att lyssna på den fem gånger på raken. Jag har en känsla av att mina grannar kommer att ta upp det på nästa föreningsmöte. Tur för mig att nästa möte är först nästa vår. Då kommer jag nog att ha slutat lyssna på den på repeat. Jag ska vänja mig av från den låten nästa vecka. Har upptäckt att jag har en förmåga att snöa in på saker. Nu närmast tror jag att jag kommer snöa in på SoKo. Jag ska lugna mig lite nu och lyssna på de andra spåren på Måns Z-skivan. Måste skriva klart recensionen så att jag kan gå ut i regnet.

När jag tittade igenom bokhyllan nyss hittade jag en reseguide som jag köpte för några år sedan: Morrissey’s Manchester – The essential Smiths tour av Phill Gatenby (Empire Publications). I den finns färdigsnitslade stadsvandringar i Morrisseys och Johnny Marrs (och deras släktingars, managers etc etc) fotspår i Manchester. Jättekul läsning. Jag önskar att det fanns sådana guideböcker till alla städer. Eller ännu bättre, sådana bussresor. Så fort jag kommer mig för att ta ta körkort (kanske redan i höst!) ska jag kuska runt musikturister i Stockholm. Ska fila på en resplan nu under veckan men sista stoppet ska givetvis vara utanför Kvarnen. Det är ju som Eiffeltornet i sammanhanget.