Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Ja eller något i den stilen i alla fall. För nog var 2008 ett år med fullt upp inom populärkulturen. Att titta på teve – eller i alla fall följa tv-serier – blev till ett heltidsjobb och konsertkalendern var så fulltecknad att sex veckors semester hade behövts för att orka med att se alla bra artister som hade vägarna förbi Sverige både en och hundra gånger under året.

Men det jag framför allt – och på rak arm – minns av året är följande:

Årets tv-serie: Mad Men såklart. Mad Men Mad Men Maaaad Meeeeen.

Årets tv-trend: 2008 var året då kändisar inte bara dansade och sjöng i tokgalna lekprogram utan också snörde på sig skridskorna. Till nästa år hoppas jag att de också gör akrobatiska formationer i fallskärmshoppning. Men det som dominerade det svenska tv-året 2008 var ändå det oupphörliga tittarröstandet. Det där med att slötitta på rutan var ett minne blott när telefonen skulle lyftas i tid och otid för att rösta fram guldbollar och dansbandssångare.

Årets tv-program som togs på lite väl stort allvar: Idol. Låt kidsen rösta på vilken vinnare de vill.

Årets allra flottaste tv-personlighet. Joan Holloway såklart.

Årets favoritskivor: Fleet Foxes, Ólafur Arnalds, Detektivbyrån, Nordpolen, Empire of The Sun, Spiritualized, Last Shadow Puppets.

Årets fynd: Ólafur Arnalds

Årets konsert(er): Efterklang och Cut CopyArvika, Fleet FoxesWay out West.

Årets musikdramatik: Festivaldöden.

Årets comeback-decennium: 90-talet.

Årets citat: ”Look, I’m trying salmon, that’s about how far my interest in new things goes.” Liam Gallagher ger sin syn på nymodigheter.

Årets till slut: Chinese Democracy!

Årets djur: Soulkatterna med Duffy, Adele och Jamie Lidell i spetsen.

Årets musikålder: 60

Årets film: Ping-pongkingen. Rille, du är min idol.

Årets musikvideoregissör: Romain-Gavras

Men som Betty Draper brukar framhålla: det är ohövligt att prata om sig själv. Är det någon annan som minns något annat från 2008?

<a href='’ href_cetemp=’ ’>