Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Arvikafestivalen 2009 är nu över. Åtminstone för de som inte behöver städa området eller montera ner det gigantiska Apollo-tältet. Bäst på lördagen var Fleet Foxes och deras allra bästa sång Mykonos. Årets enda stora konsertkrock var för övrigt den mellan Fleet Foxes och Little Boots som båda fått speltiden åtta på lördagkvällen. Men när den barfota vegansångaren Robin Pecknold och hans skäggiga bandbröder knallade in på Apollo-scenen och rullade ut sin organiskt enstöriga men perfekt sammanvävda stämsång behövde ingen som valde Fleet Foxes-spåret ångra sig. Efter spelningen åkte bandet tillbaka till USA där de förhoppningsvis kommer att låsa in sig för att spela in lite nya låtar. Fleet Foxes lysande debutskiva i all ära, men ett nytt album hade varit på sin plats.

Lördagens flottaste artist var Jenny Wilson som mötte den tryckande hettan i en rymlig, djupblå och fotsida klänning med färgmatchande hatt. Thåström gjorde en väldigt bra konsert på Vintergatan och vad vore väl en festival utan husbandet från Düsseldorf, DAF och deras Der Mussolini? Arvikas hemsida säger att bandet bara spelat en gång på festivalen tidigare. Det känns som om jag sett dem åtminstone tre gånger här. Ekvationen går inte riktigt ihop.

Nu hemfärd ihop med Mykonos, nya Wilco och kommande Hockey-skivan. Under den urlånga resan hem ska jag passa på att utse sommarens skiva. Passion Pit och Deportees ligger bra till. Lake Heartbeat också.