X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Den 6 maj släpper Umeå-bandet Deportees sin nya skiva Under the pavement, the beach: ett ursnyggt album med melodier, sväng, stråkar och pianosouliga vyer. Jag har hittills bara lyssnat på skivan två gånger men jag gillar den redan mycket. Mycket mycket mycket. Om jag ska packa mig iväg på bilsemester i sommar kommer jag absolut att ta med Under the pavement, the beach. Ett bra komplement till bästa bilåkarskivan: Björn Olssons kräft-skiva. Hela världen liksom susar förbi som i ett spagetti-westernskt skimmer med Björn Olssons västkustspop. Men Deportees nya skiva är nog 2009 års bilåkarskiva. Åtminstone till Band of Horses kommer. Då blir det jämnt.

Kristin Lundell

Jag hade inte tänkt på Woodpigeon på flera månader, kanske inte sedan jag tipsade om dem här på bloggen i höstas. Men nu kom ett mail som berättar att de kommer till Way Out West i sommar. Jag tänker inte missa dem för allt smör i Småland. My Bloody Valentine kommer också till Göteborg, precis som Amadou & Mariam, Grizzly Bear och Florence and the Machine. De sistnämnda är jag hemskt kluven till. Ibland får jag för mig att jag tycker om musiken men så lyssnar jag och ångrar mig. Någon vecka senare snubblar jag på björnmattan igen. Same procedure as every year som det brukar heta. Så har jag hållt på och velat i flera månaders tid. Nu ger jag upp och låter Florence and the Machine vara i fred. Jag gillar ju henne så länge jag inte lyssnar på musiken.

The Guardian hyser däremot ingen tveksamhet om exakt hur mycket de gillar Fever Ray. Full pott kammar hon hem för sin skiva idag. Grattis till det. Det var en bra konsert igår. Fast nästa gång jag ska se något på Kägelbanan ska jag vara där tre dagar innan för att få en bra plats. För inte är väl den där pelaren flyttbar så att den alltid hamnar där jag är?

I helgen ska jag lyssna oavbrutet på Peter Doherty, Röyksopp, El Perro Del Mar, Passion Pit, PJ Harvey, Au Revoir Simone och så lite Andrew Sisters på det.

Jag är fortfarande väldigt nyfiken på hur det ska gå med Grace Jones under earth hour i morgon. Men hon är kanske inte berömd för sin källsorterande sida?

Kristin Lundell

Ikväll ska jag gå på Fever Rays konsert på Kägelbanan och eftersom rapporterna från Karin Dreijer Anderssons spelning i Göteborg var mycket positiva ser jag väldigt mycket fram emot det. Mycket masker och ljusshow förväntar jag mig. Tur att Fever Ray inte drog Grace Jones korta strå och fick nitlotten att hålla konsert just under den så kallade earth hour kl 20.30-21.30 på lördag. Man kan ju bli utnämnd till arrogant miljöbov för mindre.

Men det är långt kvar till ikväll. Till dess fortsätter jag att lyssna på Passion Pits ep Chunk of Change som släpptes förra året men som nu får ett officiellt svenskt släpp. Jag älskar ep:n! Väldigt färgglad pop. Som en blandning av Hot Chip, MGMT, Postal Service och så något annat som jag inte kan komma på just nu.

Kristin Lundell

Detta gillar jag mycket just nu (utan inbördes ordning).

Port O’Brien

– Milberg

– Pnau

Empire of the Sun

Dan Black

Au Revoir Simone

Peter Doherty

Jeremy Jay

Aidan Moffat

Bell Orchestre

Passion Pit

Kristin Lundell

I tidiga höstas var jag väldigt förtjust i Jeremy Jay och hans skiva A place where we could go. Ett nytt år betyder en ny LP och jag är minst lika förtjust i hans kommande skiva Slow dance. Lyssna på några spår här. Men glöm inte att skivan – som släpps på K Records! – är snyggast i sin helhet. Posera snyggt kan han också.

Bob Dylan var riktigt bra igår. Och det var fantastiskt roligt att hälsa på i Morgonpasset i P3 i morse. Så kul att flugan till slut hamnade på sned.

Kristin Lundell

Den allra roligaste låt jag vet just nu är Lay it down med Peter Bjorn and John. Och som om det vore självaste julafton så kan man lyssna på den – och alla andra låtar från PBJ:s kommande skiva – på deras MySpace. Klicka dit pronto och lyssna. En lyssning av Lay it down motsvarar tre koppar espresso. I morgon bitti mellan 08 och 10 besöker jag förresten Morgonpasset i P3. Vi ska prata kritik och det hela ska bli mycket roligt. Jag gillar morgnar och jag älskar Morgonpasset! Bara inte Bob blir för långrandig ikväll. Förra gången han spelade i Globen lyckades jag spana in hur han sprang från backstageområdet till scenen. Som om han inte kunde hålla sig. Energin är det inget fel på i alla fall. De svenska Dylanologerna får sig nog en trevlig kväll.

Kristin Lundell

Jag trodde att det skulle bli en smärre chock att byta ut all inclusive-tillvaron, sol och turkost hav mot jobbvardag i senvintern. Men allting blev betydligt mycket lättare när nya Au Revoir Simone-skivan väntade på mig hemma. Den så vansinnigt rara New York-trion har nämligen gjort en skiva som låter precis som våren. Mjuka keyboardmattor i snyggt pastelliga Ladurée-färger. Urfin. Jag har bara hunnit lyssna på den en gång men hela tillvaron känns redan väldigt blommande.

Andra nya favoritskivor: Bell Orchestres nya (äntligen!), Hauschkas nya, Peter Bjorn and Johns nya och så Passion Pits ep Chunk of chage. De sistnämna låter (och ser ut) lite som en New York-version (de är från Massachussets men de hade kunnat vara skolkamrater med Vampire Weekend) av Postal Service och Death Cab For Cutie (innan Ben Gibbard inledde ett hämningslöst förhållande med rawken). Det blir bra det här.

Kristin Lundell

Alla kreativa idéer behöver inte nödvändigtvis vara bra idéer. Men nog måste Moneybrothers nya inslag på sitt merchandisebord – en tomatsoppa! – vara bland det roligaste som den svenska popvärlden skapat i matväg. Tillsammans med Maximiliam Lundin har Moneybrother lagat ihop soppan Moneybrother & Max’s Locally Produced Tomato Soup med grönsaker som odlats under giftfria förhållanden. Strålande. Tomatsoppa är en maträtt som alltför ofta slarvas bort med någon sur tomatkross. Jag är extremt nyfiken på hur Moneybrother och M Lundin har valt att krydda sin variant av soppan. Basilika? Timjan? En nypa oregano? God tomatsoppa är lika mycket en konst som en god poplåt är.

Moneybrothers nya skiva Real Control släpps den 15 april. I fredags flippade jag singeln Born under a bad sign i P3 Populärs Flipp eller Flopp. Frågan är nu bara vad Anders Wendins nästa steg kommer att vara. Av döma av hans enorma vighet borde en pilates-dvd vara på sin plats. Hur i hela fridens namn kom han i den där lådan? För att inte tala om: hur kom han ur den? Hur böjlig kan en popstjärna egentligen vara? Moneybrother kan då aldrig ha fuskat med stretch efter passen. Imponerande.

Nu tar bloggen semester en vecka och lyssnar på Peter Doherty. Tänj ordentligt till dess.

Kristin Lundell

Inte nog med att Björn Yttling har tagit över den svenska mäster-indieproducentrollen från Jari Haapalainen – vilket innebär att Yttling numera producerar runt 99% av alla popskivor som spelas in i landet. Om två veckor släpper han en ny skiva med Peter Bjorn and John och i vår ska bandet också resa runt i USA som förband till Depeche Mode. Herregud, hur orkar han? Jag måste gå och vila bara efter att ha ögnat igenom bandets konsertschema för de närmaste månaderna.

03-05 London, England –
The Scala

03-06 Manchester,
England – Academy 2?

03-07 Dublin, Ireland – Button Factory?

03-17 New York, NY –
W Hotel?

03-18 Austin, TX – SXSW?

03-19 Austin, TX – SXSW

?03-20 Austin, TX – SXSW
(Blackberry party)?

03-23 Bologna, Italy – Estragon?

03-24 Paris, France –
Nouveau Casino?

03-26 Brussels, Belgium – Botanique

?03-26 Amsterdam, Netherlands
– Melkweg ?

03-27 Cologne, Germany – Luxor?

03-28 Berlin, Germany – Kesselhaus?

04-19
Indio, CA – Coachella Festival?

04-21 Minneapolis, MN – Fine Line Music Cafe ?

04-22
Milwaukee, WI – Pabst Theatre

04-23 Chicago, IL – Metro ?

04-24 Newport, KY –
Southgate House

04-25 Toronto, Ontario – Phoenix Theatre ?

04-26 Ottawa,
Ontario – Capital Music Hall ?

04-27 Montreal, Quebec – Le National ?

04-28
Boston, MA – Paradise ?

04-29 New York, NY – Webster Hall ?

04-30 Brooklyn, NY –
Music Hall of Williamsburg ?

05-01 Philadelphia, PA – World Cafe Live ?

05-02
Washington, DC – 9:30 Club

07-09
Hultsfredsfestivalen, Pampas – Sweden

07-28 Washington, D.C. –
Nissan Pavilion ?

07-31 Boston, MA – Comcast (Great Woods) ?

08-01 Atlantic City,
NJ – Borgata ?

08-03 New York, NY – Madison Square Garden ?

08-10 Seattle, WA –
Key Arena ?

08-12 San Francisco, CA – Shoreline Amphitheater ?

08-14 San Diego,
CA – Cricket Wireless Amphitheatre ?

08-16 Los Angeles, CA – Hollywood Bowl ?

08-17
Los Angeles, CA – Hollywood Bowl ?

08-20 Santa Barbara, CA – County Bowl ?

08-22
Las Vegas, NV – Pearl Concert Theater ?

08-23 Phoenix, AZ – U.S. Airways Center ?

08-25
Salt Lake City, UT – E Center ?

08-27 Denver, CO – Red Rocks ?

08-29 Dallas, TX –
Superpages ?

08-30 Houston, TX – Woodlands Pavilion ?

09-01 Atlanta, GA –
Lakewood Amphitheater ?

09-04 Tampa, FL – Ford Amphitheater

?09-05 Ft.
Lauderdale, FL – BankAtlantic Center

Puh, man kan ju bli trött på sina egna låtar för mindre. Jag försöker pigga upp mig med en gammal Depeche-låt.

Kristin Lundell

Idag kom jag på att jag ju helt glömt att säga hur väldigt mycket jag tycker om Loney Dears låt Airport surroundings. Och detta trots att jag gillat den hemskt hemskt mycket sedan den släpptes för typ en månad sedan. Men bättre idag tisdagen den tionde mars än aldrig. I morgon släpps dessutom Loney Dears (han har numera tagit bort kommatecknet) skiva Dear John som även den är väldigt bra. Tur att jag åtminstone fick det sagt i tid.