X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Puh vilken hektisk dag. Det började i arla gryningstid (nåväl) med SVT:s Go Morron-soffan där även Jens von Reis och Fredrik Virtanen hade satt sig. Sedan var det ögona böj-skrivning av både tv-krönika och nöjekrönika. Nu är det hög tid att koppla av med lite läcker r’n’b från Flight of the Conchords andra avsnitt som faktiskt var betydligt roligare än första avsnittet av säsong två. Låtaavsnitten var strålande, nästa vecka tar vi och tittar på den lysande Roxanne-parafrasen ihop. Så jag väntar med att misströsta. Undrar om jag förresten hinner se hela första The Wire-boxen på en helg? Buylando sålde hela säsong ett för det facila priset 99 bagis. My my. Jag måste dock se minst ett dussin Sons of Anarchy-avsnitt också. Från Mad Men till Sons of Anarchy. Skillnaden kunde inte vara större rent estetiskt, men jösses vad jag har fastnat för tv-serien om motorcykelgänget i den lilla orten Charming (ironiskt namn i sammanhanget) i Kalifornien.

<a href='’ href_cetemp=’ ’>

Kristin Lundell

Oasis konsert igår var inte direkt dålig bara väldigt tråkig. På tok för tråkig. Jag är besviken. Jag ville ju att det skulle vara bra och att de skulle visa att det fanns en fortsättning för Oasis. Men icke.

Liam förkylningskraxade och så spelade de låtar i hundra minuter. Inte så mycket som ett roligt ord sades. Och okej för att det kanske ändå hade blivit ett problem att förstå allt det roliga som Liam och Noel kan säga när det inte presenteras i tryckt form utan sägs med oartikulerad Manchester-dialekt. Lägg till det en mikrofon som befinner sig en nanomillimeter från munnen och en lokalakustik som påminner om plåtburkens. Kanske hade det behövts undertexter för att få fram poängerna. Men ändå.

Man har ett ansvar att underhålla den publik som man bjudit in. Magdalena Ribbing skulle inte varit nådig i sin dom över Oasis-medlemmarnas beteende igår. Såhär tråkig är någon bara om han vill vara det.

Nu orkar jag inte tänka mer på gårdagen. Jag har redan formulerat saken på tretusen tecken som finns på webben och som kommer i nedstruken version i tidningen i morgon.

Nä nu är det istället dags att titta på gårdagens PopcirkusSVT Play. Ikväll är det för övrigt premiär för Hype och enligt SVT:s hemsida kommer bland annat ett inslag med de ”skotska punkfunkhjältarna” Franz Ferdinand. Hjälp! Punkfunkhjältar. Herregud och kära nån. Punkfunk! Jag hade glömt att det ordet ens existerande i början av 00-talet. Punkfunk, århundradets hittills löjligaste ord. Jag är djupt ångerfull att jag använde det ett antal gånger när det begav sig under 2003. Jag visste inte bättre då. Snälla förlåt mig.

Kristin Lundell

Nog måste man hålla med signaturen Anja-Sofie som på Globens hemsida skriver följande pigga grötrim om Oasis-konserten. Jag hade inte kunnat formulera saken bättre själv.

Låt oss få se svetten rinna,

när Noel visar sin rakade bringa.

Deras fingrar snabbt över strängarna far,

det både i stämband och hjärta tar.

Det bästa bandet sedan The Beatles kom,

ikväll ska det njutas av musik och sång!

Kristin Lundell

Om två och en halv timme ställer sig OasisGlobens scen och den första frågan är givetvis: visst har väl inte Liam blonderat håret? Nog måste det ha varit strålkastarljusen som kastade ett sken av blonda slingor på bilderna från spelningen i Göteborg. Hoppas verkligen. En blondslingad manskalufs är inte lösningen på något.

Rent musikaliskt verkar inte Göteborg-spelningen ha varit någon höjdpunkt men jag är en optimist med lågt ställda förhoppningar. Dessutom hoppas jag innerligt på att Liam och Noel ska bejaka sina otroligt roliga sidor mellan låtarna. Att läsa intervjuer med bröderna Gallagher är ju som att plöja igenom ett helt decennium av Veckans skratt-historier. Om nu bara någon kunde vara så flink och sätta ihop en bok med Gallagher-citat. Till den boken bidrar jag med 2008 års roligaste citat. I tidningen Q gav Liam sin syn på nymodigheter:

Look, I’m trying salmon, that’s about how far my interest in new things goes.

Och så en bonus. På frågan om han ångrade att han bråkade så mycket med sin bror att denne hoppade av turnén i Barcelona.

Yeah, I regret that. But shit happens. If you can’t be rude to a member of your own family, who can you be rude to?

Underbart. Jag hoppas på mycket sånt ikväll. Med tanke på hur mycket Liam har namedroppat The Kinks under åren är det inte för mycket begärt att kräva att han skulle ta till sig lite av Ray Davies scenstil också.

Kristin Lundell

…Dan Black och Jamie T så har jag också Jack Penate (och här skulle det vara ett spanskt n men den symbolen har försvunnit från mitt tangentbord så var snälla och tänk in det) en ny låt. En ny bra låt tycker jag. Den svänger så att säga.

Kristin Lundell

Allt Dan Black-lyssnande gjorde mig sugen på att lyssna på två nya Jamie T-låtar. Så det är mina soundtrackplaner för dagen. Och så givetvis de dagliga doserna av Pnau och Telepathe. Nån ordning får det ändå vara.

Kristin Lundell

Ja vad har min brittiske favorit Dan Black haft för sig på senaste då? På tok för lite om ni frågar mig. En ny låt är förvisso en ny låt men jag vill ha en hel skiva. Hallå där unge popskruvare Black, denna takt är alldeles för långsam. Ta och sätt i den där sladden och ge mig ett album. Prontobello tack tack.

Kristin Lundell

Inte för att låta som en mycket gammal farbror som rasar över P1-tablån, men vad är egentligen tanken bakom lövtunna P3 Nyheters tvångsungdomliga nyhetsuppläsningar. Som att man satt kepsen på sned bara för sakens skull. ”EU vill inte snacka med Israel” lät det på sju-nyheterna i morse. EU vill alltså inte snacka med Israel. Så kan man väl ändå inte säga i nyheter som produceras av Sveriges Radio. Okej om nu någon skulle vilja sammanfatta läget så i ett program, det kan jag hacka i mig, men inte i självaste nyheterna. Dessutom, varför ville EU inte snick-snacka? Är det för att de typ är sura eller? Jösses, kulturskymning, nyhetsskymning, vet hut, stekta sparvar etc etc etc.

Nu lyssnar vi på Pnau och Telepathe och lugnar nerverna en smula.

Kristin Lundell

Det som en gång var på topp 10-listan över världens bästa uppfinningar har nu helt spårat ur. Plötsligt går det inte att titta på något på YouTube längre, allt är bara en massa prat om att man befinner sig i fel land. Eller så har Warner Music begärt att videon ska tas bort. Så det går inte längre att titta på länkarna i inlägget nedan men de låtar jag menade var givetvis Morrisseys I’m throwing my arms around Paris och Duran Durans Ordinary world. Två av mina favoritballader.

Lördagförmiddagens arbetspass är avklarat och recensionen av High School Musical är inskickad (här passar jag på att skicka ett förlåt till den femåring som jag eventuellt skymde sikten för igår på Göta Lejon. Det var inte min mening men du verkade ha himla kul ändå). Nu ska jag bara förbereda måndagens intervju med M Ward och skriva två skivrecensioner innan det kanske är dags att tänka på en gnutta helg. Oh Pnau, giv mig styrka.

Kristin Lundell

Men det här var ju inte så himla dumt. Det kom just ett mail om att Amazing Baby ska komma till Stockholm och spela 21 februari. På Debaser Slussen. Strålande säger jag. Nu tycker jag att vi alla tar och lyssnar på årets allra vackraste låt. Om och om igen. Så fin. Ingen gör ballader som Morrissey (i ordets rätta bemärkelse är kanske inte just denna låt en ballad. Men den är åtminstone väldigt balladisk). Det skulle vara Duran Duran då. OMG, jag drabbades just av allvarlig mellanstadie-flash back. Måste sätta mig ner.