X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Ja eller något i den stilen i alla fall. För nog var 2008 ett år med fullt upp inom populärkulturen. Att titta på teve – eller i alla fall följa tv-serier – blev till ett heltidsjobb och konsertkalendern var så fulltecknad att sex veckors semester hade behövts för att orka med att se alla bra artister som hade vägarna förbi Sverige både en och hundra gånger under året.

Men det jag framför allt – och på rak arm – minns av året är följande:

Årets tv-serie: Mad Men såklart. Mad Men Mad Men Maaaad Meeeeen.

Årets tv-trend: 2008 var året då kändisar inte bara dansade och sjöng i tokgalna lekprogram utan också snörde på sig skridskorna. Till nästa år hoppas jag att de också gör akrobatiska formationer i fallskärmshoppning. Men det som dominerade det svenska tv-året 2008 var ändå det oupphörliga tittarröstandet. Det där med att slötitta på rutan var ett minne blott när telefonen skulle lyftas i tid och otid för att rösta fram guldbollar och dansbandssångare.

Årets tv-program som togs på lite väl stort allvar: Idol. Låt kidsen rösta på vilken vinnare de vill.

Årets allra flottaste tv-personlighet. Joan Holloway såklart.

Årets favoritskivor: Fleet Foxes, Ólafur Arnalds, Detektivbyrån, Nordpolen, Empire of The Sun, Spiritualized, Last Shadow Puppets.

Årets fynd: Ólafur Arnalds

Årets konsert(er): Efterklang och Cut CopyArvika, Fleet FoxesWay out West.

Årets musikdramatik: Festivaldöden.

Årets comeback-decennium: 90-talet.

Årets citat: ”Look, I’m trying salmon, that’s about how far my interest in new things goes.” Liam Gallagher ger sin syn på nymodigheter.

Årets till slut: Chinese Democracy!

Årets djur: Soulkatterna med Duffy, Adele och Jamie Lidell i spetsen.

Årets musikålder: 60

Årets film: Ping-pongkingen. Rille, du är min idol.

Årets musikvideoregissör: Romain-Gavras

Men som Betty Draper brukar framhålla: det är ohövligt att prata om sig själv. Är det någon annan som minns något annat från 2008?

<a href='’ href_cetemp=’ ’>

Kristin Lundell

Som en mjuk och fluffig julklapp är detta klipp från säsong två av Flight of the Conchords. Underbart! Och kul att det har gått bra för Murray. 18 januari är det premiär för den andra säsongen och jösses vad jag längtar.

Kent har inte dragit åt svångremmen till denna jul utan bjuder på en gratis nedladdning av låten På drift? som kommer höras i Friends reklamfilmer mot mobbing framöver. Kila in på deras hemsida så får ni också se bandet i tomteskägg.

Nu är det dags att ta på sig melonhjälmen och önska god jul.

Kristin Lundell

Oh, detta är för Mad Men-fanatiker only. På bloggen på AMC:s Mad Men-hemsida kan fans lämna sina funderingar inför säsong tre. My god, det är så spännande! Det känns minst sagt betryggande att läsa att det finns folk som är mer besatta av Betty, Don, Pete, Joan och de andra än vad jag är. Å andra sidan är det läskigt att märka att Mad Men faktiskt har en förmåga att väcka lajvaren i människor. Jag som inte ens visste att jag hade en sådan boende i mig.

NU börjar avvänjningen snart.

Kristin Lundell

Det blev ju som bekant ingen Magic Numbers-julkonsert i fredags kväll. Bandets sångare Romeo hade glömt den gamla ramsan om pass och pesetas och fastnat på flygplatsen i London. Ja eller hur det nu var. Mig gick det dock ingen nöd på. Jag gick hem och såg det sista avsnittet från Mad Mens första säsong för tredje gången. Igår lånade jag ut dvd:n i ett försök till abrupt avvänjning. Säsong tre kommer ju först till sommaren.

Idag lyssnar jag på min favorit-galenpanna från Australien: Luke Steele i sin Empire of the Sun-kostym. Den som vill kan förstås också lyssna på The Knife-Karin Dreijer Anderssons soloprojekt Fever Ray som har sin första singel ute nu. Jag lyssnade på den en gång förra veckan, tyckte att den var helt okej och fortsatte sedan att drömma om When I Last Spoke to Carol. Under julen ska jag lyssna på nya Morrissey-skivan tills jag knappt vet vad som är upp och ner.

Kristin Lundell

Det närmaste tomteluva som syntes igår under Peter Jöbacks julkonsert var Stakka Bos grå mössa. Hans stolgranne Jonas Åkerlund valde istället en Pocahontas-look med två svarta flätor och en svart hatt.

Idag är det fredag och jag värmer upp med The Boswell Sisters innan det ikväll är dags för Magic Numbers julkonsert på Strand. Idag dyker förresten Mads Mikkelsen upp i glashuset i Musikhjälpen. Åh Mads. Hoppas att de lottar ut honom. Nu ska jag sms:a in en låtönskning – jag har ännu inte bestämt vilken det blir – för om fem dagar är det jul och det är hemskt oklädsamt att inte vara givmild då.

<a href='’ href_cetemp=’ ’>

Kristin Lundell

Okej, jag tar halvt tillbaka allt positivt jag skrev om Spotify och teknikens utveckling i förra inlägget. För nu på morgonen har det blivit total anarki bland Peter Jöbacks jullåtar. Jag klickar på Oh helga natt men istället kommer en av Peters egenskrivna låtar upp. Jag klickar på Decembernatt (hans svenska tolkning av Hallelujah) men icke sa nicke. Jag blir tokig på oredan. Det här ger mig flashback till 80-talets problemfyllda kasettbandskultur där det var omöjligt att hålla reda på vilken låt som befann sig var och på vilken sida. Såna här tekniska bekymmer slapp de i alla fall på Blind Willie McTells tid.

<a href='’ href_cetemp=’’>

Kristin Lundell

Oj oj, till och med en teknikkonservativ gammal farbror som jag måste välkomna den nya tidens teknik med glädje. Istället för att kuska land och rike runt för att leta efter Peter Jöbacks julskiva (okej, det kanske bara är att gå in på närmaste Åhléns), som jag tänkte förkovra mig i innan kvällens recension, sitter jag lugnt kvar vid min dator och lyssnar på alla hans jullåtar på Spotify. Men gud så bekvämt. Hela tio låtar har jag lyssnat igenom och bara en endaste gång har julstämningen avbrutits av en hurtfrisk norrman som gjort reklam för norska flygresor. Tack snällaste Dan för inbjudan. Åh vad ska jag göra av all min nyfunna tid? Kanske snabbsticka en varm rentröja att gosa in mig i under kvällens högtidsmys i Globen? Eller så lyssnar jag några gånger till på Love Lockdown. Jag gillar den mycket.

<a href='’ href_cetemp=’ ’>

Kristin Lundell

Om nu bara Internet kunde vara lite samarbetsvänligt så hade jag – helt lagligt – kunnat lyssna på Morrisseys nya skiva som skivbolaget skickade digitalt igår. Åh. Jag vill lyssna på When I spoke to Carol igen. Och igen och igen och igen. Min nya favoritlåt. Jag älskar den!

Men till dess att Years of refusal dyker ner i min iTunes passar jag på att lyssna på Hajen. Och på mina värmländska favoriter Detektivbyråns dragsspelsslingade remix av Markus Krunegårds Jag är en vampyr.

Kristin Lundell

Okej, det här är antagligen inget för oss som hatar matte och som får en black out bara av att se det uträknings-stajlade upplägget. Men Guardians Pop Maths, en variant av pop quiz, verkar ändå vara rätt kul. Läs mer om det här och borsta sedan av kunskaperna i liggande stolen. Du har trettio minuter på dig från och med nu. Alla uträkningar ska redovisas.

Kristin Lundell

Oh, det må vara sex månader och en vecka kvar men jag är redan upptagen den 24 juni 2009 kl 20.00. Så det är ingen idé att någon frågar mig om jag vill gå och bowla då. Enligt Morrisseys MySpace spelar nämligen MozHovet 24/6. Nu står det förvisso att konserten ska äga rum i ”Stickholm” och inte ”Stockholm” men potato-potato, jag är optimist och skriver in det i almanackan ändå. Syns där!