X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Om någon befinner sig i Paris under hösten och är sugen på att se hur svenskättade Herman Dune-sångaren David-Ivar Herman Dunes teckningar ser ut så är det bara att kila in på Galerie Lucile Corty.

Kristin Lundell

This just in: Adrian Grenier – även känd som Vince i Entourage – har siktats av Klas EricsonSkeppsbron i Stockholm. Vad gör Adrian här? Ska han uppdatera höstgarderoben på närmaste JC-butik? Nog borde han istället vara hemma i Amerika och hjälpa till att rädda manuset till Entourage som bara blir tristare och tristare. Nu krävs det en stor twist för att rädda serien.

Nu ska jag strax peppa Johan Hilton som är ersättare för Annika Lantz i P1. Ersättare, denna grymma roll. Hoppas jag lyckas få honom att se de ljusa sidorna med att vara efterträdare. I förmiddags pratade jag om tonårshysteri i P3 Populär, tonårshysteri – ett underbart fenomen. Borde inte Jonas Brothers komma hit snart?

Kristin Lundell

Såklart måste alla gå och kolla på Jeremy Jay när han spelar på Fritzs Corner på Debaser Slussen. Inget snack om saken. Jag älskar hans låtar! Speciellt Ghost rider. Ursnygg är bara förnamnet. Idag växlar jag Jeremy Jay med Ladyhawke. Hade jag bara känt dem hade jag presenterat dem för varandra. Deras musik skulle komma mycket bra överens. Extremt bra överens till och med. Som en blind date made in heaven.

Kristin Lundell

Bästa iTunes,

Ni måste ha skickat mig fel skiva. Så oturligt när jag just bestämt mig för att ge Glasvegas en andra chans. Jag lyssnade på dem i våras efter att NME hade smällt upp dem på omslaget och basunerat ut deras storhet. Jag var inte alls imponerad över vad jag hörde då. Men eftersom Glasvegas debutskiva sedan också kammat hem fullpottare i de svenska tidningar som recenserat den köpte jag den nyligen från iTunes. Jag vet att det är helt ointressant att diskutera tycke och smak men jag måste ha fått fel skiva. Det jag hör låter som Muses skotska kusiner som varit så upptagna med att skapa svulstiga ljudbilder att de glömt att skriva klart låtarna; en slags emo för 35-åringar; ett lite kreddigare Coldplay som konsumerar stabbig pubmat istället för makrobiotisk föda. Det kan omöjligt vara detta som alla gått bananas för. Så var snälla och skicka den där skivan som ska vara så bra till mig. Jag vill också höra den.

Mvh

Kristin

Kristin Lundell

Nu är det hög tid att begära ledighet för första veckan i november. Den femte spelar Spiritualized och förhoppningsvis har Jason Pierce inte blivit kvarglömd någonstans i världen. Men därefter blir det knepigare. Torsdagen den sjätte spelar både My Morning Jacket och Detektivbyrån på varsitt ställe i stan och kvällen därpå blir det konsertkrock mellan Ólafur och Cut Copy. Jag är optimist och ska gå på alla. Det sista som dör är hoppet, finns viljan finns kraften etc etc etc.

I min recension av Nordpolens strålande debutskiva hade jag skrivit TTA, idag i tidningen står det The Tough Alliance. Och jag som trodde att de hade bytt till TTA. Tydligen inte. Jag borde kanske ägna mindre tid åt isländsk postklassisk musik och mer tid åt göteborgska bandförkortningar. Nåväl, jag noterar och går vidare ihop med dagens låt: Travolta med Nordpolen. Jag älskar den.

Slutligen hurra för och grattis till Eric Schüldt som vann priset som Årets rookie på radiodagarna. Missa aldrig hans föredömligt ambitiösa program Schüldt i P2. Eric gillar både klassisk musik och när en – enligt ryktet – hemlig dröm om att skrika i ett hardcoreband. Det är kanske den ytterlighetskombinationen som gör hans program till det bästa som sänds på svensk radio.

Kristin Lundell

Hmm, jag måste säga att jag känner mig minst sagt skeptisk till valet av spelställe för Ólafur Arnalds Stockholmsdebut den sjunde november. Landet vid Telefonplan är ett utmärkt ställe för många saker men för Ólafurs postklassiska kompositioner är den helt fel. Nej nej nej vad fel det är. Det ska ju vara högt i tak, fönster med färgat glas, sval atmosfär och gott om plats för hans låtar. De ska inte behöva trängas i baren. Varmt och svettigt blir det säkert också. Nej nej! Byt spelställe genast. Ta Södra teatern eller varför inte någon av Stockholms alla kyrkor. Eller kanske Nalen. Vad som helst bara inte Landet eller Debaser Slussen.

Den 25 oktober spelar Ólafur Arnalds på Union Chapel i London. Det kommer säkert däremot bli helt strålande. Vi svenskar må håna engelsmännen för deras ovana att vilja ha heltäckningsmattor på toaletten. Men när det gäller att ta vara på utsökt postklassisk musik är de ljusår före oss.

Kristin Lundell

Oh. Jag älskar den. Nordpolens debutskiva På Nordpolen. Favoritspår: John Travolta, Vem har sagt och På Nordpolen. Vad befriande det är med en 22-årig artist som avviker från det allmänt rådande lillgamla beteendet hos musikvärldens ynglingar och som ser världen i svart och vitt. Inga färger däremellan. Pubertal kanske någon vill kalla honom. Inte jag. Men På nordpolen är en skiva för ungdomen. Och för alla andra också för den delen. Ikväll är det Emmylou. Vilken härlig måndag förresten.

I veckan spelar Jeremy Jay. Inte ett skäggstrå syns på hans kinder – han ser snarare alldeles nygroomad ut – och hans garderob är antagligen fri från flanellskjortor. Som en fräsch nyponros i skogshuggarrockens stilera.

Kristin Lundell

Äntligen helg. Här ska lyssnas på Ólafur, Nordpolen och Emmylou Harris (på måndag spelar hon ju på Cirkus!). Däremellan ska jag skratta åt Hål i väggen (skruvat och urrolig tv) och gräva mig djupt djupt och ännu djupare ner i den oemotståndliga Mad Men-kulturen. Har en hel hög med artiklar relaterade till världens flottaste serie som ska plöjas under den hellediga helgen. Jag lämnar er med dagens bild på superpuman Joan. Den enda stilikon som världen behöver.

Kristin Lundell

Jag är besatt. Av Mad Men. Av Joans kläder. Av de fantastiska bakelsefrisyrerna. Ikväll är det Coldplay. Undrar hur Chris Martin ser ut i håret?

Kristin Lundell

Nästa vecka släpper Nordpolen sin debutskiva På Nordpolen. Mycket bra. Jag menar det verkligen. Missa inte.

Förutom Nordpolen lyssnar jag idag – som vanligt – på Ólafur Arnalds (i dagens SvD finns för övrigt min intervju med Óli att läsa – dessvärre finns den inte att länka till på hemsidan), Late of the Pier och nya Brett Anderson. Ikväll blir det revy för hela slanten. Uggla, Rheborg och Ulveson har premiär för sin show Vilse i välfärdshelvetet. ”En föreställning för alla som redan sett det mesta” lovar de på sin hemsida. Hmm, jag är inte helt övertygad om att framtiden kommer att definieras där men jag går dit redo att överraskas.

Och apropå saker som man ska få höra när man trodde man hört det mesta. I dagens SvD finns en notis om att polisen i Skottland går ut och vädjar till sina medborgare att inte ringa larmnumret i onödan. Droppen var att en kvinna ringt efter att hon köpt en kanin på annons som inte hade hängande öron trots att det utlovats så i annonsen. Herregud, uppåtstående öron när det klart och tydligt stod att den hade hängande. Ring polis, brandkår, ambulans, sjöräddning, nationella insatsstyrkan eller vad som helst. Enligt svenska SOS Alarm händer det att folk ringer till dem och frågade vad klockan är. Eller vilken dag det är. Vem kommer ens på tanken att ringa till SOS Alarm om det? Varför kollar man inte på Text-tv? Igår hade jag dock kunnat ringa för att prata om nya Katy ”I kissed a girlPerry-skivan. Vilket katastrofalbum.