Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Viktigt konserttelegram. I november kommer MGMT tillbaka till Sverige för att spela på Debaser Medis. Mycket kul. Hoppas bara att det blir bättre än på Accelerator. Igår ringde jag upp Fleet Foxes sångare Robin. När han till slut svarade på sin mobil var han – till skillnad från MGMT-nyheten – inte alls rolig. Det var först när han på eget initiativ började prata om Dungen som meningarna blev längre än fem ord. Robin gillar verkligen Dungen. Band of Horses och My Morning Jacket känner han ingen samhörighet med, Dungen däremot… Intervjun kommer i SvD nästa torsdag.

Kristin Lundell

Om tolv dagar spelar Fleet FoxesWay Out West (Lil’Kim kommer också!). Och skulle någon träffa på sångaren Robin Pecknold på området så bjud honom för allt i världen inte på en älgkebab. Han är nämligen vegan. Några andra viktiga detaljvetanden om Fleet Foxes:

– Pecknold är 22 år. Mon dieu. 22 år. Han låter ju så mycket äldre. Som 28 minst.

– Både Pecknold och hans bandkompis Skye Skjelset har skandinaviska rötter. Deras farföräldrar var från Norge.

– Pecknolds mamma gör bandets bokföring och hans syster är deras tour manager. Brodern Sean har gjort videon till bandets White winter hymnal.

– Skye Skjelset är den i Fleet Foxes som inte har skägg.

– Bandmedlemmarna är mer intresserade av friluftsliv än vilt partajande.

I övermorgon börjar Emmaboda och extra ström har hyrts in till Justice. Nu återstår att se om Gaspard och Xavier (aka Justice) hittar något de gillar på Hotel Amigos meny. Gourmetfransmännen är visst lite extra förtjusta i saker som hästmage och konstiga ostar. Viktigt detaljvetande är dagens ledord.

Kristin Lundell

Idag har Aftonbladet ett bildspel från Bruce Springsteens Italien-semester. ”Bossens busiga badsemester” är rubriken. Detta måste vara första gången som ordet busig används i samband med Springsteen. Busig var det alltså. Skönt med en ny vinkel på The Boss efter att han analyserats sönder och samman inför senaste Sverige-besöket.

I helgen ska jag lyssna på Dr Dogs nya.

Kristin Lundell

Det blev ingen Magnus Uggla för mig igår. Det blev sjukdom istället men snälla Paulina Stoltz ryckte in och tog över recensionen. Men nu över till dagens roliga nyhet. Eller egentligen gårdagens roligaste men jag är exakt 24 timmar efter idag. Igår kom nämligen ett mail som berättade att Spiritualized spelar på Berns den 5 november. Så fantastiskt kul. Förutom att han är en av mina bästa artister har han också gjort en av årets bästa skivor. Som en slags win-win-situation.

Kristin Lundell

Igår när jag googlade Karl Erik Hagström och Älvdalen fick jag upp denna träff. Porrtexter mitt under självaste fotbolls-EM är säkert irriterande om man är fotbollsintresserad. För oss andra låter det däremot som fantastiskt underhållande match-teve.

Idag gräver vi i återvinningsboxen och lyssnar på Poni Hoax. Ikväll recenserar vi Magnus UgglaSkansen.

Kristin Lundell

Sådär. Årets julisemestervecka är avklarad och allt är nu åter som vanligt. En miljon saker ska tas igen men för den som är sugen på att spana in rasande snygga veteranbilar kan jag rekommendera en tripp norröver, till norra Dalarna. Där kan man spana på turkosa amerikanare och Kalle Anka-bilar till korna bokstavligen går hem. Och är ni i trakten kring Älvdalen missa inte Hagströms dragspels- och gitarrmuseum. Har man tur – som jag – kan man till och med få morsa på självaste Karl Erik Hagström. Flott.

Nu har de nominerade till Mercury Music Prize avslöjats och jag satsar alla mina dollar och pund på att det blir Last Shadow Puppets som tar hem det. Skam vore annars.

Kristin Lundell

Jag tror aldrig att jag stött på en mer provocerande låt än den här. Eller mig provocerar den inte alls. Jag har lagt en god grund med Fleet Foxes-skivan och klarar av sånt här flöjter och kondor-svävande stämningar utan problem. Men ingen i min närhet har lyckats lyssna på denna låt i de fem minuter som den varar. Alltid är det någon som börjar skrika om att stänga av innan första laman ens har hunnit visa sig i videon. Så tråkig attityd. Vad är det förresten för flöjt de spelar på? Inte är det ju panflöjt trots att det är den spontana svordomen som brukar dyka upp.

När Ed Westwick inte spelar den stilikoniske Chuck Bass i Gossip Girl sjunger han i det Babyshambleska bandet The Filthy Youth. De är rätt bra faktiskt. Och listar The Hives som en inspirationskälla. Ed låter ju förresten som Pete. Vilken accent han har i verkligheten. Brittiska Ed får mycket högt betyg för sin pålagda amerikanska Chuck-accent. A+.

Kristin Lundell

Nä men så flott. Mitt uppe i jobbsemestern dyker ett mail upp från Detektivbyrån med den glada nyheten att deras debutskiva nu är färdiginspelad och väntar på att släppas den 3 september. Och eftersom en glad nyhet aldrig kommer ensam kan man även gratis ladda ner två låtar från deras hemsida. Ett rasande bra erbjudande. Önskar bara att jag kommit ihåg att tipsa om deras spelning på Emmaboda nyss när NiklasKvällspasset i P3 ringde och bad mig välja tre konserter man inte får missa i sommar. Jag rekommenderade älskade Fleet FoxesWay Out West (även fast det är stor risk att åtminstone en bandmedlem kommer att vara barfota), Sebastien TellierPopaganda och JusticeEmmaboda. Men givetvis vore det stor synd och skam att missa Detektivbyrån på Emmaboda och Broder Daniels avskedskonsert på Way Out West. Broder Daniel = Sveriges bästa band någonsin. Det var Henrik Berggren som sa det: ”ett riktigt band ska ha en egen kultur”.

Kristin Lundell

I morse läste jag denna insändare som fanns med på Synpunkt.

”Varning för YouTube!

Det borde finnas gränser för vad man lägger ut på internet. Den hemsida som heter Youtube innehåller massor med skräpfilmer. Allt möjligt trams! Allt från att Bamse knivskär sig i huvudet till att Pingu säger fula ord. Det finns till och med filmer där Mulle Meck skjuter med pistol. Konstigt nog så finns det människor som gillar dessa filmer. Det är viktigt att barn inte råkar komma in på såna olämpliga tramsfilmer.

Oscar Nilsson, 11, år Stockholm”

Kristin Lundell

Så var årets upplaga av Arvikafestivalen över. Och regnet som igår drog över staden visade sig ha varit ett vansinnesutbrotts-oväder. Apollo-tältet, festivalens näst största scen, fick utrymmas för att skyfallet lagt sig som en betongmatta på tältdukstaket. Men efter lite förseningar återgick sakerna till det normala. Hade man dessutom knutit några skurborstar på fötterna till de superenergiska The Go!Team hade nog hela området kunna vara torrt på nolltid.

Hot Chip var briljanta igår (jag har redan använt ordet strålande på tok för många gånger under denna Arvikafestival). Vilken dansgud som den strandraggarklädde Owen Clarke visade sig vara. Han snurrade vid sin synth som om han inte gjort något annat än att kolla på gamla 80-tals dansrullar. Släng in en Snuten i Hollywood-skuren kostym och saken hade varit biff.

Death Cab For Cutie var däremot en besvikelse. På sina håll jättebra men på andra håll alldeles för sömniga. Vad har förresten hänt med Ben Gibbard? Han brukade ju se ut som en stereotyp popnörd. Nu såg han istället ut som vilken rockstjärna som helst. Snälla Ben, sätt på dig pottfrisyren, glasögonen och den noppiga kavajen igen. Vissa saker måste få vara som de alltid har varit.