X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

I september är det dags för ett nytt album från Morrissey och skivan kommer att heta Years of refusal. Saker verkar med andra ord vara precis som de brukar vara med den 49-årige Moz. Ingen anledning att oroa sig.

Kristin Lundell

Jag sitter inte bara och fnissar åt Flight of the Conchords albumcovers. Jag lyssnar också på Poni Hoax skiva (jag gillar den!) och varvar med några spår av Ladyhawke. Och så är jag faktiskt lite sugen på festivalsäsongen efter att ha pratat om (stereotypt) festivalmode hos Pär och Susan i Mix Megapol igår. Än så länge har jag bokat in Accelerator, Arvika och Emmaboda. Vad mer ska det bli?

Men nu mer Bret och Jemaine:

Originalet:

Kristin Lundell

I nya numret av tidskriften Under the Radar porträtterar/parodierar Bret och Jemaine från Flight of the Conchords en rad klassiska skivomslag och musikbilder. Här ovan en tolkning av Yoko Ono och John Lennons omslagsbild för Rolling Stone. Okej att den inscannade bilden (kanske) är på tok för stor men kroppsstrumpan är ju så rolig!

Kristin Lundell

I en krönika i början av året spådde jag att dragspelet skulle ha ett utmärkt 2008. Än så länge har den spådomen visat sig hyffsat usel. Knappt ett dragspel har kommit i närheten av mina öron de senaste månaderna. Nyss kom däremot ett pressmeddelande att P2-programmet Dragspel är tillbaka. På söndag kl 18.03 sänds det första avsnittet och då bjuds det på dragspelsmusik från hela världen, däribland Annika Norlin och Anna Järvinens dragspelscover på Every heartbeat.
”Jag fokuserar på ett musikinstrument och inte på en repertoar” säger programledaren Bosse Nyberg som kommer att bjuda på dragspel inom folkmusik, pop, rock, jazz och klassisk musik. Dessutom blir det artistporträtt, önskemusik och temaprogram. Väldigt spännande. Dragspelet är ju den nya koklockan. Ja eller hur man nu brukar säga.

Kristin Lundell

Efter att ha lyssnat på Poni Hoaxs skiva hela dagen passar det perfekt att varva med lite söt brittisk pop à la Noah and the Whale. Lyssna på 2 bodies 1 heart och Shape of my heart. Passar utmärkt en vanlig tisdagseftermiddag. Ikväll spelar Saturday Looks Good To MeLandet.

Kristin Lundell

Lipstick Jungle är serien som skrivits av Sex and the City-författarinnan Candace Bushnell och som sågades vid märkessko-fotknölarna när första avsnittet sändes i USA i februari. Och visst är första avsnittet fantasilöst dåligt. 30+ kvinnor i karriären som gråter ut misslyckanden i grupp, kramas och äter cup cakes. Kära nån, en serie som till och med verkar sämre än Cashmere mafia. Men döm (nästan) aldrig ut en tv-serie efter första avsnittet. Igår fastnade jag vid den – faktiskt lite spännande – cliff hangern i avsnitt tre och konstaterade att Lipstick Jungle sakta men säkert har gått från en etta på tärningen till en svag trea. På det betyget kommer den säkert att stanna. Med andra ord: inget att hänga upp sitt liv på, men fungerar att slötitta bort en timme på. Lipstick Jungle börjar visas på Canal Plus i september.

För att helt byta ämne så kan jag inte sluta lyssna på Poni Hoax Antibodies! Ja ja för att den kanske låter som om Franz Ferdinands sångare Alex Kapranos tagit över mikrofonen, och melodierna, i Interpol. Men den är ju så bra! Antibodies antibodies antibodies.

Kristin Lundell

Så var den årliga vårstädningen av skivhyllan äntligen avklarad. Två kassar album måste nu möta sitt oundvikliga öde i återvinningslådan. Befriande och sorgligt på samma gång. Jag som hade så stora planer för dessa skivor. Men vad hände egentligen med The Tyde? För att inte tala om Royal City? Bad luck var ju en sådan bra låt.

Men slänger man ut det gamla är det bara att plocka in nytt. Veckans favoritband är Poni Hoax. Från Frankrike. Såklart. All bra musik verkar ju komma från Frankrike helt plötsligt. Tänk om Poni Hoax hade kunnat spela på Arvika. En timme efter Interpol.

Andra saker jag lyssnat på idag: Joe Lean & The Jing Jang Jong, Zombie Zombie (är det verkligen sant att de ska splittras? Redan? Det finns ju så många andra band som kan splittras istället), The Ting Tings och så givetvis Spiritualized. Jason Pierce fick 9 av 10 poäng på nya skivan i NME. Helt rätt. Tro inget annat ni läser.

Kristin Lundell

Om jag hade varit kille hade jag velat klä mig som Chuck Bass. Vilken stilikon! Inga färg- eller mönsterkombinationer är för omöjliga för den bästa karaktären i Gossip Girl. Chuck klär sig gärna i rosa och tar alltid på sig fluga när det är fest. Han har badlinne precis som Kalle Anka och i ett avsnitt hade han en Carin Wester-kofta på sig. Den var givetvis rosa. I höst hoppas jag se minst ett dussin stylingreportage som inspirerats av Chuck.

Idag lyssnar jag på Pigeon Detectives nya skiva. Den är rätt bra faktiskt. Som en påse färdigblandat godis för anglofiler med britrock som främsta akilleshäl (puh, krånglig mening!).

Kristin Lundell

Idag fyller han 49 år. Grattis på födelsedagen. Här är en av världens bästa låtar någonsin och alla kategorier. Rent hjärtskärande.

Kristin Lundell

Idag släpps Andreas Kleerups debutskiva som har strösslats med höga betyg i tidningarna. Och visst är det en bra skiva. Den låter inte alls som det gamla schlagerbidraget Aiayeh som tävlade för två år sedan och som Kleerup står som en av upphovsmännen till. Själv säger han dock att han endast har skrivit trummorna till låten. Andreas Kleerup är hur som helst det närmaste Sverige kommer en egen Sebastien Tellier. En liten parantes bara.