X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Så fel jag hade. Bondkakan med vit- och mörk choklad var Niklas Strömstedt. Jag som trodde att hans låt skulle vara en typisk Hjärta Smärta-ballad. Det lät ju så på titeln: För många ord om kärlek. Men så fel jag hade. När vi idag i Lantz i P4 fick lyssna på låtarna vi på förhand tolkat i kakform visade sig Niklas Strömstedts bidrag vara en riktig Per Gessle-poplåt. Luftiga gitarrer och sommar-melodier. Det blir hård kamp på Allsång på Skansen i år. Niklas är den nya Per. För många ord om kärlek var faktiskt bra (man får ibland vara mogen och konstatera sånt).

Detta är allt jag kommer att skriva om Melodifestivalen.

Håkan Hellströms nya singel För en lång lång tid kom på mailen idag. En fin och ganska klassisk (Håkansk) poplåt. Inga sambarytmer, inget blås, inget uppseendeväckande. Men däremot en väldigt söt pianoslinga och fin melodi.

Kristin Lundell

Det ska kanske sägas att jag egentligen inte har för vana att baka alla Melodifestivaltävlanden i småkakor. Men eftersom Kafferepet ska tjuvlyssna på en minut av lördagens bidrag och sedan bedöma dem i Lantz i P4 i morgon kände jag mig manad att tolka två av bidragen i kakform.

Vem är denna bondkaka med mörk- och vit choklad? Charlotte Perelli? Niklas Strömstedt? Fronda?

Och vem är denna lilla minttopp? Nordman? Calaisa? Daniel Mitsogiannis?

Vem är en mardröm? En kanelbulle eller en havrekaka? Lyssna i morgon klockan halv tre så kommer svaren på vad Kafferepet bakat ihop. Det blir mycket Melodifestival i morgon. Först när jag avhandlar ämnet i Nöjespanelen i SVT:s Morron-soffa klockan kvart i nio och sedan som lyssnargrupp i Lantz i P4. Pyroteknik och svaga refränger here I come.

Kristin Lundell

Äntligen en rolig stor festivalbokning. Death Cab for Cutie kommer till Arvikafestivalen. Det gör Maps också. Arvika har de senaste åren vuxit till sig som Sveriges kanske bästa etablerade festival (förutom Emmaboda. Emmaboda är alltid bäst). Det finns alltid en hel del russin att plocka i den kakan. Undrar vad de mer kommer att boka. Inte Limp Bizkit i alla fall. Det gör nog Hultsfred.

Den 14 maj släpper Death Cab For Cutie sin nya skiva. Den heter Narrow stairs och jag längtar!

Kristin Lundell

Sebastien Tellier. Vilken skiva! Sexuality som släpps nästnästa vecka. Strålande bra. Tänk om Hot Chip hade låtit så. Urbra. Så bra att jag bara kan skriva korthuggna meningar. Nu längtar jag efter Cut Copy.

Kristin Lundell

Vad är det som händer? Eller snarare, vad är det som inte händer? Har Hultsfredsfestivalen redan lagt sig helt platta i det så kallade festivalkriget? För inte kan väl deras starkaste vapen mot Where the action is, som lika nedrigt som strategiskt plötsligt ska hållas samma datum som Hultsfred i sommar, stavas Linkin Park, Simple Plan, Anti-Flag, Jimmy Eat World och The Donnas. Inte någons vapen, oavsett vad saken gäller, bör stavas Linkin Park, Simple Plan, Anti-Flag, Jimmy Eat World och The Donnas. Hultsfreds nya kompletteringar till de redan släppta namnen (Serj Tankien, Rage Against The Machine, Danko Jones….) gör mig stum av häpnad. Såhär sköter man väl inga festivalkrig.

Med tanke på att WTAI:s hade skrapat ihop några svenska rockrester (tänk alla svenska rockband du redan sett hundra gånger och som spelat på varenda småstad med musikfest de senaste tio åren) var ju förutsättningarna så goda. Men nej då, istället drämmer man till med Jimmy Eat World. Jag förstår det inte. Vilka strider vinner man med sunkig rock?

Kristin Lundell

I mars-numret av det brittiska musikbladet The Stool Pigeon läser jag en recension av urcharmige Jim Noirs andra – och kommande – album Jim Noir. Hela fyra fåglar av fem får den. Fast jag hittar ingenstans när den ska släppas i Sverige och på iTunes finns den inte heller. På hans MySpace finns däremot några nya spår att sysselsätta sig med tills vidare.

Saker att se fram emot i veckan:

– Ferraby Lionheart släpper äntligen sin skiva till skivbutikerna.

– Yeasayer spelar i Stockholm på fredag

– Duffy har gjort en cover på Hot Chips Ready for the floor

– Det är bara en vecka kvar till A Mountain of One spelar. På Debaser Slussen. Hur litet spelställe som helst. Det kommer att bli urbra.

Nu dags för afternoon tea.

Kristin Lundell

Nu har jag lyssnat på The Teenagers kommande skiva flera gånger och försökt gilla den Det går väldigt dåligt. Fransk elektronisk pop med snuskiga knastexter. Är det kul alltså? Bra? Jag förstår det inte riktigt. I mina öron låter det ungefär lika (o)spännande som alla dessa tyska snusk-elektro-artister som dök upp i parti och minut för några år sedan. Eller som ett mer sofistikerat (tack var den franska accenten) alternativ till alla dessa band som har skojiga mustacher och klär ut sig till pizzor i sina videor.

Den enda sexiga humor-artist jag tycker om är Har Mar Superstar. Det var evigheter sedan man hörde något från honom (fast det finns en ny skiva ute). Konserten på Hultsfred 2003 som slutade med att han (som vanligt) strippade var jätterolig. Men det var evigheter sedan. Har Mar kom hit nu! Sluta åk runt på turné i USA. Sverige behöver dig.

Ps. Grattis till Take That som fick hela två priser på Brit Awards! Gamla pojkband rostar ibland aldrig. Ds

Kristin Lundell

Denna gång utan inbördes ordning:

Vampire Weekend – M79 – årets bästa låt

Mad Men – den snyggaste teve-serien på hur länge som helst (till och med snyggare än Pushing Daisies med alla sina Farmor Anka-pajer). Så länge de fortsätter att ha slösa med läggningsvätska spelar det ingen roll att handlingen rör sig långsamt.

Ferraby Lionheart – Catch the brass ring – en av årets bästa skivor. Avslappnat L.A-solig och Nashville-hö-ig på samma gång.

Duffy! – i ett val mellan Adele och Duffy måste ändå underbara Duffy vinna. Som en ren Amy Winehouse.

– Gossip Girl – ibland är ytlig underhållning den bästa underhållningen

Sebastien Tellier – vilken strålande skiva

C. W Stoneking – kanske världens omodernaste man

– Lykke-Li – årets bästa svenska skiva

Kristin Lundell

Låt er inte luras av rubriken, det är ingen duett med 50 Cent som är årets bästa låt. Utan Vampire Weekends underbara menuett-poppärla M79. För att citera mig själv: Om Mozart hade uppfunnit rocken hade den låtit just såhär. En strålande låt även efter sjuttio lyssningar. Den som inte har hela Vampire Weekend-skivan kan köpa M79 här. För ynka 99 cent! Mer fynd än på 70 procents rean.

Nästa vecka regnar det roliga skivor från himlen: Correcto (även fast den skivan tyvärr aldrig blir bättre än den fina singeln Joni), Ferraby Lionheart, El Perro Del Mar och Pacific.

Förra veckan när Helen McLaughlin och jag var med i SvD:s kulturtv hade hon med sig en utskrift av konvolutet till Markus Krunegårds soloskiva som hon skulle korrläsa. Jag tjuvkollade på omslaget och blev väldigt nyfiken på Markus-evangeliet som skivan heter. Första singeln låter som något som Säkert skulle kunna ha gjort; lite som en blandning av Jakob Hellman och Säkert. Om man nu nödvändigtvis alltid måste nämna Hellman varje gång en svensk manlig popartist släpper en skiva med svenska texter.

Kristin Lundell

Eftersom dagens tidning inte dök upp hos alla som prenumererar på den kan man här läsa min Nöje-krönika från idag måndag. Den handlar om hur man provocerar i musikvärlden år 2008.

King Creosote spelade The Cure-länge igår kväll. Hela två timmar och trettio minuter. Mina tankar om det kommer i morgondagens konsertrecension. Morgonen har redan gått på tok för fort.