X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Alla ni som inte redan har sett Gus van Sants Paranoid Park måste omedelbums se den. Genast. Jag missade den på Stockholms Filmfestival = mycket dumt gjort. Men igår såg jag den och fy vad bra den var. Gabe Nevins var suverän i huvudrollen som Alex som råkar döda en säkerhetsvakt och sedan dras med sitt dåliga mördarsamvete. Lite som en skatekulturens Raskolnikov. Kan en mördare verkligen ha såna tonåriga sammetsögon? Taylor Momsen (som också spelar den välartade lillaysystern Jenny i Gossip Girl) var jätterolig som Alexs krävande tonårsflickvän och scenen där hans lillebror spelar upp Napoleon Dynamite-scener är underbar. Jag älskade språket, fotot och musiksättningen. Det fanns ingenting som jag inte gillade med Paranoid Park.

Kristin Lundell

Jag hade egentligen bara tänkt säga att Lykke Lis debutskiva Youth novels som släpps på onsdag är helt strålande. Men så upptäckte jag att den som inte vill vänta fem dagar till skivan släpps redan nu kan lyssna på hela albumet på hennes MySpace. Gör det genast. Vilket perfekt soundtrack till helgen.

Mina tre favoritskivor från januari 2008 (utan inbördes ordning):

1. Vampire Weekend – Vampire Weekend

2. Lykke Li – Youth Novels

3. Hästpojken – Caligula

Mad men blir ju bara bättre och bättre. Tv-året 2007 tillhörde Flight of the Conchords, tv-året 2008 kommer tillhöra Mad Men (och ja jag vet att den hade premiär 2007 i USA). Synd bara att Mad men och Californication visas samtidigt. Jag hade ju bestämt mig för att den sistnämnda förtjänade en ny chans. Men i valet och kvalet vinner givetvis Mad Men. Jag längtar redan till nästa vecka.

För några dagar sedan såg jag klart säsong ett av Party Animals. Den var inte helt strålande men jag tror starkt på säsong två.

Lyssna på Kino ikväll klockan kvart över sex. Då pratar Fredrik Strage, Roger Wilson och jag om musikfilmer. Jag glömde två viktiga saker som jag ville säga. Så är det jämt. Typiskt.

Kristin Lundell

…finns Duffy. Okej, jag vet väl egentligen ingenting om Duffys levnadsvanor. Men hon känns i alla fall som ett mer hälsosamt alternativ till Amy Winehouse. Superhajpad i England är hon i alla fall. Och bra också.

I morgon ska jag, Fredrik Strage och Roger Wilson prata om musikbiografiska filmer i P1:s (och Rogers) nya fílmprogram Kino. Hmm, vilken är egentligen den bästa sådana filmen? På rak arm tror jag att jag sätter Walk the Line, Control och 24 Hour Party People på listan. I alla fall om det ska vara spelfilmer. När det gäller rockumentärer är jag svag för The Devil and Daniel Johnston, Metallica: Some Kind of Monster och You’re gonna miss me. Ska fundera på några andra filmer som inte satt sig längst fram i hjärnan.

Kristin Lundell

Hade det inte varit för att jag förra helgen var i stormens Göteborg hade jag väldigt gärna åkt dit för att gå på Göteborgs Internationella Filmfestivals invigningsfest. Bland de som spelar skivor på festen finns inga mindre än Gael García Bernal, Tuva Novotny, Sverrir Gudnason och festens mest otippade namn: Janne Josefsson! Vad är detta? Inte kan det väl vara Uppdrag Granskning-Janne? Eller jo, det måste det väl vara. Vad tror ni att han spinner för vax? Kanske någon avslöjande r’n’b-låt (he he ordvits)?

Kristin Lundell

Fy. Det är verkligen sorgligt med Heath Ledgers öde. Missa inte att se I’m not there där Ledger spelar en (1) inkarnation/sida/berättelse av Bob Dylan. Filmen får Sverige-premiär den 8 februari.

Kristin Lundell

Idag släppte de numera konkurrerande festivalerna Hultsfred och Where The Action Is sina första artistsläpp och det måste sägas att det står knappa 1-0 till Hultsfred. Visst för att osäkerhetsfaktorn är skyhög kring Babyshambles-bokningen och att Those Dancing Days, Timo Räisänen, Sugarplum Fairy och finska lovemetalkillarna i HIM inte nödvändigtvis står högst på min bandönskelista. MEN Foo Fighters, The Hives, Sahara Hotnights, The Hellacopters och Mando Diao. Zzzznark. Kan det bli mer slentrian-stadsfest (med skillnaden att stadsfester ofta brukar kvotera in något lite intressant band som de fått i paketerbjudande) à la 2003? Missförstå mig rätt, jag gillar The Hives och skulle behöva minst en Morrissey-bokning för att frivilligt åka ner till Hultsfred och frysa halvt ihjäl på natten. Men med den line up-en skulle jag banne mig inte åka till Where The Action Is om jag så fick allt smör i Småland. Hoppas att nästa bandsläpp kommer att generera lite mer kamplusta. Vi kan ju inte ha det på den här nivån.

Undrar vad Green Man kommer att ha för line up i år. Eller Airwaves. Eller Emmaboda som fick oss alla att känna oss som de där kändisarna i Blåsningen när de ordnar festival i år igen. Undrar om Lennart Swahn dyker upp.

Kristin Lundell

Australiska danspoptrion Cut Copy har en ny singel ute: Lights and music! Klicka här och lyssna på den. Jag garanterar att måndagen blir väldigt mycket bättre.

När vi ändå är inne på Australien, missa för allt i världen inte C W Stonekings musik. Och nej, detta är inte någon gammal stenkaka som dammats fram på en vind. Detta är musik skriven på 2000-talet även fast den får en artist som M Ward att låta hypermodern. Helt strålande!

Såg ni förresten att underbara Mel (eller Kristen Schaal som hon heter bland alla de som inte snöat in på Flight of the conchords ) dök upp i den suveräna Mad Men i torsdags? Det är för övrigt den bästa dramaserie jag sett sedan Greys anatomy blev småtråkig.

Ett dvd-tips till alla Yo La Tengo- och O.C-gillare där ute. Hyr Junebug, en som man brukar säga, fin liten bagatell med musik av Yo La Tengo och med Benjamin Mc Kenzie (Ryan i O.C) i en av storrollerna. Dessutom dyker Will Oldham upp i en liten roll i början av filmen. Blinka inte i alltför många sekunder, då missar du honom.

Kristin Lundell

Igår när jag var på redaktionen och öppnade skivskåpet så låg den plötsligt där: The Magnetic Fields nya skiva Distortion som släpps på onsdag. Veckans tveklöst roligaste överraskning. Hur hade jag helt missat att den skulle släppas nästa vecka? Och för att göra historien ännu bättre så är skivan väldigt bra. I början är det väldigt mycket skramlig 80-tals indie (det instrumentala öppningsspåret Three-Way är suveränt) men därefter växer det typiskt The Magnetic Fieldska soundet fram. Jag önskar att jag kunde länka till de bästa låtarna men när skivan kommer på onsdag, lyssna genast på Too drunk to dream och Zombie Boy. Ni kommer inte bli besvikna.

I SVT:s Morgon-soffa i morse pratade Jens von Reis, Kjell Eriksson och jag om den nya så kallade superduon Carola och Andreas Johnson. Superduo alltså. Kära nån, är Sverige verkligen så fattigt på superkändisar att vi måste använda prefixet super- för att beskriva duon Häggkvist och Johnson? Och eftersom alla redan – innan någon ens hört superduons bidrag – verkar vara övertygade om att de två tar hem tävlingen så kanske vi redan nu kunde bestämma att de vann och blåsa av allt. Tänk om SVT kunde ta Melodifestival-budgeten och istället köpa in några storfilmer för. Vilka filmkvällar vi skulle kunna se fram emot fem lördagar i sträck. Fast då hade vi andra sidan gått miste om Carolas Britney Spearska skandaler (de är faktiskt ganska lika, båda kör bil lite som de vill, Britney kastar milkshakes på paparazzis – Carola kastar blommor på Allsång på Skansen-publiken, Britney rakar av sig håret – Carola fixar tänderna så att de ramlar av). Det kan bli roligare än man tror.

Saker att se fram emot i korthet: Om tio dagar släpps Morrisseys nya singel That’s how people grow up. Och om två veckor kommer Hästpojkens skiva. Ska lyssna på skivan på tåget till P3 Guld i eftermiddag omväxlat med Innocence Mission (tips från Andres Lokko) och MGMT (tips från Stefan Malmqvist). Tre timmar X2000 kommer att gå på ett kick.

Kristin Lundell

Om du tyckte att Disk-Jokke var ett fyndigt artistnamn, lyssna på detta: David Gilmour Girls släpper en ny skiva nästa vecka. David Gilmour Girls alltså. Putslustigt är bara förnamnet. Vad kommer härnäst? Jag säger då det. Det är inte bara gamla rockstjärnor och bit-poppare (minns väl titlar som Sagan om konungens årsinkomst och Robopop – vi tar CD:n dit vi kommer) som är humoristiska nuförtiden. Humor har blivit det nya svarta i musikvärlden.

Kristin Lundell

Äntligen kommer BBC-serien Party Animals till Sverige. Och det är – överraskande nog – TV8 som visar den klockan nio på lördagkvällar (=dålig tid men man kan också beställa hela säsong ett här och se alla avsnitt på raken). Jag har varit sugen på Party Animals sedan jag först läste om den i en engelsk tidning för ett år sedan. Det är hjärnorna bakom This life som har gjort en serie om ett gäng unga människor som är politiska rådgivare på dagarna och partydjur på nätterna. Låter som det hela kan bli mycket underhållande.

Dessutom har både Gossip Girl och Mad Men svensk premiär inom de närmaste veckorna. Det verkar som om det kommer bli hello teve-soffan hela våren.

Veckans roligaste citat: ”Så länge jag (…) kan beställa mat på McDonalds en gång om dagen är jag nöjd”. Basshunter talar ut om sina framgångar. McDonalds. En gång om dagen. Är han allvarlig?