Annons

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Åh jag älskar verkligen den här låten. Den är så underbart knäpp: Hans falsettröst! Så snygg. Och videon till Wild Beasts Brave Bulging Buoyant Clairvoyants gillar jag också. För att inte tala om den här videon: Correctos underbara Joni. Det märks att artister har börjat satsa pengar/energi på sina musikvideor igen. Youtube har nog räddat musikvideokonsten.

Kristin Lundell

Egentligen är hela den här affären där NME (för vilken gång i ordningen?) anklagar Morrissey för att vara rasist så dumtrött att jag knappt orkar gäspa åt den. Men givetvis går jag rätt i NME-fällan eftersom jag i helgen kommer att promenera till tidningsaffären och köpa ett exemplar för att se vad uppståndelsen handlar om. Kanske får jag tjuvläsa artikeln istället. Den verkar heldum. Inte går det att ta en artikel på allvar när journalisten som gjorde intervjun har krävt att få sitt namn borttaget för att redaktionen skrivit om den helt och hållet. Nu står det istället:

Interview: Tim Jonze. Words: NME.

Hur som helst. Igår när jag läste sista kapitlet i intervjusamlingen Morrissey in conversation (redaktör Paul A Woods) pratade Morrissey, i maj förra året, med Uncuts reporter och då kom NME-fejden à la 90-talet upp (i snabba drag: tidningen anklagade Moz för att vara rasist på grund av hans låt National Front Disco). Detta citat blev igår – passande nog – plötsligt väldigt aktuellt (sidan 208):
– You are only targeted and crucified when you matter. So somewhere in the midst of all the assassinations I recieve I have a twinge of satisfaction, from knowing that they care enough to be so concerned with me, even if that means toying with me, ripping me apart, making me out to be the freak, general character assassination.

Här kan man läsa den inlämnade stämningsansökan från Morrisseys advokater. Hoppas att den här historien snart blåser över. Morrissey – rasist. Tssss. Heldumt.

En uppdatering: Jens tipsade om att man kan läsa intervjun här. Så slipper man köpa. Men drick en stark kopp earl grey för att orka ta er igenom.

Kristin Lundell

Jippie! Den här gråa torsdagen blir bara bättre och bättre. Och den 11 juni 2008 kommer att bli helt fenomenal. Då vecklar nämligen Kylie Minogue ut sin påfågelkostym Globen. Biljetterna släpps på måndag. Jag kommer att sitta på nålar hela helgen!

Kristin Lundell

med musiktidningen NME igen. Just när det verkade som om de lagt det där gamla The National Front Disco-bråket bakom sig och börjat om på en ny kula. Men inte. Hå hå, upp på hästen igen. Jag vet vem jag hejar på. Om det nu är ett sånt bråk där man hejar.

Kristin Lundell

I bandet Correcto spelar bland annat Franz Ferdinand-trummisen Paul Thomson och Patrick från The Royal We. Correctos första singel Joni är skimrande 80-tals-influerad indie-pop med supersnygg chartergympa-video. Det enda tråkiga – eller snarare det minst roliga, det är ju synd att använda ordet tråkigt i samband med Correcto – är att vi får vänta ända till februari på en fullängdsskiva. Februari. Det är ju jättelångt dit.

Kristin Lundell

För alla er som intensivlyssnat sönder underbare Ferraby Lionhearts debutskiva Catch the brass ring kan jag rekommendera att varva den med hans fina ep Ferraby Lionheart. Så otroligt bra. Det hörs inte att Lionheart föddes och numera bor i LA (efter att ha vuxit upp i Nashville, Chicago och Mexiko), hans musik låter som om den vuxit upp bland kossor och höbalar på en gård i Minnesota. Den typiska dress coden för hans låtar är löst sittande hängselbyxor i jeanstyg och stråhatt. Kompletterande accessoarer är högaffel och ett grässtrå i mungipan. Ingen får missa Ferraby Lionheart och framför allt inte ni som gillar Rufus Wainwright och Ed Harcourt. Jag vet att ni kommer att ångra er om ni missar honom.

Kristin Lundell

Vad är egentligen oddsen för att det ska börja snöa medan man lyssnar på Josh Grobans nya julskiva? Men just nu när jag kommit till spår fyra – Ave Maria för den som undrar – och tittade ut så flög plötsligt dunliknande flingor förbi. Två julspår senare är dock det extremt lokala snöandet över men det som just hände kan antingen förklaras med:

1. Någon granne skakade sitt duntäcke
2. Josh Grobans sammetslena baryton har ett avtal med vädret

Jag vet inte vilket som är mest troligt.

Kylie-skivan har sakta men säkert blivit bättre. Fast det verkar fortfarande som om Britney fick de bästa låtarna av producenterna.

Kristin Lundell

Jag ville ju så gärna att den skulle vara bra och jag trodde att den också skulle vara det. Men åtta låtar in på Kylie Minogues nya skiva X, som släpps på onsdag, är den årets stora besvikelse. Spåren är på tok för likformiga och förvånande intetsägande. Hittills är det bara singeln 2 Hearts som sticker ut från mängden. Åh detta skulle ju ha blivit så bra. Jag älskar ju Kylie. Men om inte de resterande fem låtarna är av superkaliber – eller att skivan visar sig vara en så kallad grower – är det nog kört. Jag längtar redan till nästa skiva. Den måste bli bättre.

Dagens bästa är att jag nyss sprang på en, för mig, okänd Ferraby Lionheart-låt. Äntligen en till låt. Och vilken bedårande video.

Kristin Lundell

Puh. Hela skivskåpet svämmar över av julskivor. Första albumet som försöker tjäna pengar på julen kom i början av oktober och sedan dess har högen växt så raskt att den numera väller ut så fort skåpsdörren öppnas. Julmusik – denna så hatade och förtalade genre. Men för första gången någonsin känner jag mig nu riktigt sugen på att lyssna på sådana skivor. Kanske var det Sufjan Stevens utförliga jul-ep-box Songs for Christmas som kom förra året som väckte min längtan efter musik som snöar in på tre dagar i december. Förra året växlade jag mellan Stevens-samlingen och den klassiska Phil Spector-julskivan. I år skulle jag vilja utöka spellistan. Men med vad?

På den fina, och nysläppta, Jan Johansson-samlingen Piano dyker Nej, se det snöar upp. Men den är 59 sekunder lång och kan nog inte spelas på repeat alltför många gånger.

Vilken dröm det vore om Sveriges mest charmanta orkester Detektivbyrån hade kunnat spela in en vacker jullåt med Värmlands-touch. Eller om Ferraby Lionheart hade kunnat samla ihop alla sina klockor och spela in sin version av julen. Eller om Kate Nash och Jack Peñate hade kunnat samarbeta och göra en dansant jullåt. För att inte tala om ifall Patrick Wolf ville ge sin syn på saken. Eller Baby Dee eller kanske Coconut Records. Alldeles strax ska jag besöka skivskåpet igen. Håller tummarna hårt för att det kommit in en samlingsskiva med ovanstående.

Kristin Lundell

I morse kom några listor mailade från Music Choice som beskriver sig själva som ”Europas äldsta lagliga digitala musikservice”. De har gjort en undersökning på ämnet ”europeisk musiksmak och konsumtion” och kommit fram till detta.

På frågan ”Vilken låt tycker du är bäst att älska till?” angav de tillfrågade i undersökningen följande topplista (antalet röster i procent):

Marvin Gaye – Sexual Healing 15%
Madonna – Justify My Love 14%
Eurythmics – The Miracle Of Love 13%
Led Zeppelin – Whole Lotta Love 12%
Marvin Gaye – Let’s Get It On 12%
Hot Chocolate – You Sexy Thing 8%
Extreme – More Than Words 8%
Al Green – Lets Stay Together 8%
George Michael – I Want Your Sex 6%
Bill Withers – Just The Two Of Us 5%

Kära nån. ”Älska till”. Världens sliskigaste ord. Men Hot Chocolate? Led Zeppelin? Extreme? Burr. Det står inget om hur många som deltog i omröstningarna men jag hoppas att det inte var alltför många. Den där listan gör mig lite mörkrädd.

På frågan ”Vilken låt skulle du helst vilja gifta dig till?” svarade de tillfrågade:

Eric Clapton – Wonderful Tonight 21%
Police – Every Breath You Take 13%
Robbie Williams – Angels 12%
Percy Sledge – When A Man Loves a Woman 11%
Bryan Adams – Heaven 9%
Bill Medley & Jennifer Warnes – I’ve Had The Time of My Life 8%
UB40 – I Can’t Help Falling in Love with You 7%
Celine Dion – My Heart Will Go On 5%
Sonny & Cher – I Got You Babe 5%

Ganska lama men otippade val förutom UB40. Jag repeterar: UB40! UB40? Varför i hela Hälsingland väljer man deras version av låten framför Elvis?

Jag vill avslutningsvis poängtera att jag inte var med i undersökningen.