X
Annons
X

Nöjesbloggen

Kristin Lundell

Kristin Lundell

Jens Lekmans nya skiva är verkligen bra. Just nu lyssnar jag på spåret Shirin som påminner om Big Stars urfina Thirteen. Fast det är nog inte meningen för jag hittar ingen referens till den i konvolutet.

Är internet ovanligt trögt idag? Det går ju låååååångsammare än vad det kan ha gjort i teknikuppfinningens begynnelse. Jag blir helt galen. Eller så är det jag som har druckit på tok för mycket kaffe. Känner mig fortfarande jetlaggad efter The Police-spelningen och var tvungen att gå upp tidigt för att hinna till Gomorron Sverige-soffan. Men nu sitter jag här tv-sminkad och håller på att gå upp i atomer. Det är bra att jag är förberedd om jag hamnar på nyheterna ikväll. Jag försöker andas djupt. Hoppas att den som uppfann internet inte träffar mig i en mörk gränd nu.

Kristin Lundell

Keith Richards beef med Aftonbladet är inne på dag två. Idag skickar Markus Larsson ett brev tillbaka till honom. Urroligt. Jag älskar avslutningen ”skicka vidare”. Ha ha. Det må vara storm i en ankdamm men det är ändå uppfräschande med ett litet rockbråk såhär efter semestern. Jag skulle köpa en Team Larsson-tröja om sådana fanns.

Kristin Lundell

Så ja. Då var The Police-recensionen inskickad. På grund av strejk – eller eventuell strejk – skulle den vara inne redan kl nio. Oh vad trött jag är. Det tar verkligen på krafterna att ha The Police-jour.

Inte för att objektifiera Sting eller nåt – och detta trodde jag aldrig att jag varken skulle tänka eller skriva: men var inte han väldigt snygg igår? Han är ju ändå närmare sextio år. Blir man sådär vältränad av att träna yoga? Sting måste ju verkligen göra solhälsningar hela dagarna. Eller åtminstone ända till han gör lite pilates eller andra övningar som jag inte ens vill tänka på här. Det är förresten konstigt att tänka sig Sting som en alphahanne. Och innan ni nu tror att Stings tajta byxor helt har fått mig att spåra ur så vill jag berätta att det är trummisen Stewart Copeland som har kallat bandmedlemmarna för alphahannar. Inte jag. Men det är bara det att alphahanne inte direkt något som jag förknippat med Sting. Åh varför snurrar jag ens in mig i detta resonemang? Jag måste dricka lite kaffe. Jag håller tummarna för att recensionen inte får en rubrik som handlar om att The Police har/inte har tappat stinget. Denna ständiga ordvits. Det borde Stings kompis ha tänkt på innan han gav honom smeknamnet.

Kristin Lundell

Okej, jag ska precis springa iväg. Men detta måste ju kvala in som dagens konstigaste debatt. Keith Richards rasar mot kvällstidningarna för att de sågade Rolling Stones spelning på Ullevi. Jag har för bråttom för att bestämma mig om det är lite gulligt att Richards bryr sig så mycket om två svenska kvällstidningsrecensioner eller om det bara är ovärdigt. Lite av båda – fast mest av det sista – kanske. Men med tanke på att Rolling Stones ju spelar i Sverige stup i kvarten så har de svenska recensionerna kanske större betydelse än man kan tro.

Apropå stup i kvarten, ur en privatekonomisk synvinkel hade det nog varit lönsamt för Bruce Springsteen att köpa en övernattningslägenhet i Sverige. I vinter kommer han hit igen. Bara gudarna vet för vilken gång i ordningen. Ibland känns det som om Bossen knappt har hunnit åka härifrån innan det går att lösa upphetsade notiser i tidningarna om att han kommer tillbaka igen. Nästan som om han ringde från Arlanda och tipsade dem.

Kristin Lundell

Med anledning av att The Police i morgon och på torsdag gör två återföreningsspelningar i Globen är dagens ämne Sting och The Police. Här kommer några värdefulla/värdelösa vetanden. Kanske dyker det upp i ett sällskapsspel nära dig. Så läs noga och repetera.

– The Police fick 100 miljoner pund för att göra denna återföreningsturné. Ja du läste rätt: 100 miljoner pund! Jesus. Det är så mycket pengar att jag inte ens orkar räkna ut hur många svenska kronor den summan är.

– För att komma i form inför turnén har trion tränat pilates ihop. Sting har även instruerat sina poliskollegor i ashtangayoga.

– Sting har hus i såväl Italien som England och USA. I Los Angeles bor han i Larry ”JR Ewing” Hagmans gamla hus. Den största delen av sin tid bor Sting i Toscana.

– På Harrods kan man köpa olivolja från Stings italienska gård. Märket heter Il Palagio.

– Sting blir full på två glas vin.

– Enligt Stings självbiografi Broken music var trummisen Stewart Copelands pappa en av grundarna av CIA.

– Copeland har skrivit musiken till ett antal dataspel för Sony Playstation. Bland annat kan hans musik höras i Spyro the dragon.

– Sting var med i Guy Richie-filmen Lock stock and two smoking barrels. Det var Stings fru Trudie som introducerade Madonna och Guy Richie för varandra.

– När Sting och Trudie skulle gräva en sjö utanför sitt gods i närheten av Stonehenge hittades en kvinna som mördats cirka 400 år efter Kristus. Eftersom kroppen funnits på Stings mark äger han den. Han begraver den mördade kvinnan på tomten.

– I den fantastiska filmen Quadrophenia spelar Sting det coolaste modset (det ser så konstigt ut att skriva modet…) Ace the Face. Kolla in hans dansscen här. Under filmens upploppsscen har Sting infekterade ögon eftersom han under ett tv-framträdande kvällen innan råkat spraya silverhårfärg i ögonen. Värdefullt vetande var ordet.

Kristin Lundell

Klockan är halv åtta en måndag och jag sitter och lyssnar på Kula Shakers comebackskiva Strangefolk. Snark tänker säkert de flesta men jag älskade Kula Shaker när jag var femton. Deras konsert på Electric Garden 1997 var jättebra. En morgon tio år senare blir jag dock tvungen att upptäcka att de inte lyckas spela på några nostalgisträngar. Trots några shanti-körer, orgelspel och en låttitel som antagligen är sanskrit (Song of love/Narayana) får jag ingen Tattva-abstinens. Men det är fint att de försöker.

Kristin Lundell

För alla som älskar Flight of the conchords: Ni måste titta på den här videon. Den är så vansinnigt roligt. Bäst är när de gör flås-dansen i mitten. Helt obetalbart. She’s so hot – Boom-videon är defintivt en av Bret och Jemaines Topp 3 roligaste musikvideos. Nu lovar jag att detta blir sista gången den här veckan som jag skriver om FOTC. Heder och samvete.

En rolig sak som jag och Sebastian noterade när vi tittade på nya amerikanska tv-serier är att det dykt upp ett nytt skällsord i det amerikanska popkulturella vokabuläret: ”K-Fed”. När någon kallar en för K-Fed vet man att man är förolämpad. Undrar om Britneys gamla man är stolt eller kränkt av detta.

Kristin Lundell

Jag tror förresten att det är såhär som Dendropsophus Stingi ser ut. Om man kisar med välvillig blick kan man se lite varför den är döpt efter Sting.

Kristin Lundell

True-to-you.net kan man läsa att Morrissey har tackat nej till en återföreningsturné med The Smiths (vilket ju knappast är dagens överraskning). Inte ens 525 miljoner kronor – med kravet att bandet skulle göra minst 50 spelningar – har kunnat få honom på andra tankar. 525 miljoner. Det kan man köpa många designerskjortor för. Men det hedrar den snart 50-årige Morrissey att inte ens såna gigantsummor kan få honom att bryta gamla principer.

För två veckor sedan gjorde jag mitt bästa för att ta mig igenom den nya The Smiths-dokumentären Inside The Smiths där Andy Rourke och Mike Joyce gav sin syn på bandet. Trots att jag var vänligt inställd till ämnet orkade jag bara titta en kvart. Det blev för deppigt och för tråkigt. På baksidan av omslaget står det att Andy och Mike ska ge sin syn på hur det var att jobba med Morrissey och Marr och vilka unika låtskrivare de (Moz och Marr) var. Dessutom ska Andy prata om sina drogproblem. Hmm, det borde räckt med att ha läst på baksidan för att förstå att den skulle bli trist.

Kristin Lundell

Den bästa morgonen är den som börjar med ett avsnitt av Flight of the conchords. I morse gick jag upp klockan sju och såg avsnitt tio. Det var såklart urroligt. Kolla in det här musikklippet när Bret är ute på en syratripp (det som är bra med FOTC är att alla avsnitt är fristående så man behöver inte vara rädd för att frossa i roliga klipp. De är inga spoilers utan snarare teasers. Eller pleasers eller vilket löjligt utländskt ord man nu vill kalla dem för). Nu är det bara två avsnitt kvar men jag ser redan fram emot att se om serien från början. Inte för att jag tror att jag kommer hitta några nya skämt. Humorn i Flight of the conchords är ju inte direkt så avancerad att man måste se avsnitten några gånger för att fatta dem.

De närmaste dagarna ska jag tillbringa i Stings icke-fysiska sällskap. För att förbereda mig inför The Police-konserten på onsdag har jag nämligen börjat läsa hans självbiografi Broken music. Jag kände att jag behövde fler nyanser till min bild av yoga- och regnskogs-Sting men på något undermedvetet sätt måste ändå yoga- och regnskogs-Sting ha påverkat mig. Igår gick jag först på ett pilatespass och blev så energisk att jag avrundade dagen med en timmes ashtangayoga. Och när jag kom hem efter yogan slog jag äntligen slag i saken och adopterade en apa. Eller adoptera gjorde jag ju egentligen inte. Snarare blev jag fadder på distans. Den lilla apan kommer även i fortsättningen att kunna hänga och slänga i lianer i djungeln.

När jag var hemma hos Sebastian och tittade på nya amerikanska tv-serier (resultatet av det kan ni läsa i Popcorn-festivalens tidning om några veckor) i tisdags visade han mig en artikel om Sting där det stod att han har fått en colombiansk trädgroda döpt efter sig. Dendropsophus Stingi heter den. Det var som ett tack för hans kamp för att rädda regnskogen som grodsorten uppkallades efter honom. Dendropsophus Stingi.

Jag undrar hur Sting ska inspirera min torsdag.