Annons
X
Annons
X

Utvecklingsbloggen

Ola Henriksson

Ola Henriksson

Den populära, och i vissa läger hårt kritiserade valkompassen har nu uppdaterats. Justeringar har gjorts av viktningen och några frågor har ändrats. Dessutom är det möjligt att svara ”Vet ej” på fler än tre frågor.

Följande är skrivet av Tommy Möller, Stig-Björn Ljunggren och Christer Isaksson, som tagit fram kompassen tilsammans medTT Spektra:

Valkompassen är resultatet av en sammanvägd bedömning om var partierna står i ett antal centrala frågor, där det finns åsiktsskillnader. Partiprogram, regeringspolitik, ställningstaganden i riksdagsarbetet och utspel från partiledningarna är naturligtvis vägledande i dessa bedömningar.

Men ibland vägs även intensiteten i partiernas engagemang in i den viktning som görs. När ett parti exempelvis avstår från att driva en ståndpunkt som partiet formellt har, som socialdemokraterna när det gäller monarkins avskaffande, kan det betyda att den som tycker som det partiet gör i denna fråga kommer närmare ett annat parti som driver frågan hårdare (i exemplet monarkin ges vänsterpartiet ett högre värde än socialdemokraterna).

Resultatet av testet ska ses som en indikation på var man står politiskt efter att ha svarat på dessa 25 frågor. Det innebär dock inte att man därmed fått ett kvitto på vilket parti man står närmast. Kanske man brinner för en speciell fråga, och är ganska ointresserad av andra frågor? Även om kompassen försöker att ta hänsyn till det är det inte möjligt att konstruera ett test som fullt ut väger in styrkan i åsikterna i de hjärtefrågor man har.

I en valrörelse sker ständiga utspel från partierna, och ibland sker förskjutningar i deras uppfattningar. Därför sker ständiga uppdateringar av kompassen. En första sådan har nu skett, där också några smärre viktningsfel åtgärdats.

Vi som gjort kompassen tycker det är roligt med det stora intresset, både att göra och att diskutera valkompassen, och har tagit intryck av de synpunkter som framförts, både i mail och i blogginlägg. Engagemanget visar att politik är viktigt!

En förändring är att vi nu tagit bort den spärr som fanns när det gällde kravet att besvara ett visst antal frågor för att kunna få fram ett testresultat. Denna spärr fanns för att ge så rättvisande resultat som möjligt – om man alltför många gånger svarar ”vet ej” ger inte resultatet någon egentlig vägledning. Men spärren innebar samtidigt att det var omöjligt att få Piratpartiet som bästa alternativ eftersom partiet i flertalet av de frågor som finns i kompassen inte har någon uppfattning.

Tommy Möller, professor i statsvetenskap

Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och debattör

Christer Isaksson, journalist och författare



Ola Henriksson

SvD:s kritiserade valkompass visar tydligt hur det nya medielandskapet fungerar. SvD var långt ifrån först att publicera den här valkompassen. Norrköpings tidningar, Hallands Nyheter, Läkartidningen och Barometern är några som publicerar samma valkompass. Men det verkar vara i samband med SvD:s lansering som stormen bröt ut.

De första kommentarerna kom på twitter direkt efter lanseringen. En av de första var Lena Forsman, kommunikationschef på Centerpartiet. Sen spreds både #valkompassen och #valkompassgate på twitter. Tack vare att politikredaktiones Tobias Brandel precis lanserat ett twitterkonto fanns det en kanal för oss att besvara kritiken. Denna kanal gjorde oss också uppmärksam på flera bloggare som skrivit om valkompassen och vi beslutade redan dagen efter att göra en intervju med Tommy Möller, en av statsvetarna bakom. Samtidigt bloggade Fredric Karén och förklarade vad vi gör för att utveckla kompassen. Stig-Björn Ljunggren, en annan av statsvetarna bakom valkompassen kommenterar själv synpunkterna på testet.

Kritiken har varit starkast på twitter och på enskilda personers bloggar, varav flera har en uttalat politisk agenda. Redaktionen har fått få mejl och på vår Facebooksida finns hittills ingen kritik alls. Det tolkar jag som att det till största del är politiskt aktiva debattörer och bloggare som reagerat. (Politometern visar att det mest är Piratpartister och Centerpartister som bloggat om den.) Jag tror att den stora mängden av läsare har gjort kompassen och varit nöjda med resultatet eller ryckt på axlarna åt ett resultat som man inte känner igen sig i.

De mest hängivna bloggarna har inte nöjt sig med att uttrycka sin kritik. Simon skriver i en kommentar att han gjort 40 slumpmässiga test (vilket enligt min tidsuppskattning tar ca 1,5 timme), Carl Nettelblad på Makthavare.se har analyserar faktorerna som gör att det kan slå fel, Jesper Räf på Kuniri har hittat hela koden för viktningen och publicerar den så att alla ska se hur viktningen görs och slutligen har Mikael Nilsson på MiNimaliteter gjort en egen variant baserad på samma frågor och erbjuder oss sin lösning som enligt honom gör en bättre beräkning.

Uppståndelsen kring valkompassen lär oss tre viktiga saker om den nya tidens medielandskap där etablerade medier inte har något tolkningsföreträde och reaktion och aktion sker blixtsnabbt.

Den första lärdomen är att det går det snabbt att sprida åsikter. Och har man etablerade kanaler och en etablerad lyssnarskara så finns smörjmedlet på plats för att budskapet ska nå fram.

Den andra lärdomen är att i det alltid finns engagerade personer som har tid att grotta ner sig i minsta detalj och komma med egna lösningar.

Den tredje lärdomen är att den aktör som utsätts för kritiken bör ha örat mot den sociala webben för att kunna snappa upp och svara på de synpunkter som dyker upp.

Vad är då slutsatsen av detta? För det första tror jag inte sista ordet är sagt. Vi kommer, förhoppningsvis i veckan, att uppdatera valkompassen och ju närmre valet vi kommer desto större betydelse kan enskilda mediehändelser få för valtemperaturen. Så länge detta leder till ett öppet samtal om politik och väljarsympatier är alla vinnare.

Vårt mål är att vara så öppna och så delaktiga som möjligt i den processen. Och som Politometerns Martina Lind kommenterar i sin egen blogg: ”Ett bra exempel på hur bloggarna läses av och påverkar traditionella medier. Och ett bra exempel på hur man som tidning kan hantera situationen. Dessutom kan SvD glädja sig över att nu ha valrörelsens antagligen mest länkade partitest.”

Ola Henriksson

”Wow vad stor den har blivit!” Min femårings första reaktion när hon får se Ipaden är en bra sammanfattning. Den här första versionen som jag testat en helg är egentligen bara en större Iphone. Men hur den kommer utvecklas och tas emot framöver är svårt att förutspå i nuläget. Å ena sidan har Apple tidigare lyckats väl med att introducera apparater som förändrat vår mediekonsumtion, men å andra sidan tycker jag mig inte se att Ipaden fyller någon större ny funktion, önskad eller befintlig.

Ingressen här är skriven på min Mac Book, men resten som följer är skrivet på Ipaden i soffan hemma:

Lördag kväll. Hänger med barnen i soffan framför Bolibompa och tror jag kan lyssna på senaste avsnittet av Spanarna samtidigt som jag skriver en sammanfattning av mitt första möte med Ipaden. Inte möjligt. Bara ett program i taget, exakt som på Iphonen.

Det största problemet handlar om förväntan. Jag hoppas det är en dator. Men det är bara en större mobil. Den har datorns möjligheter men mobilens logik. Sitter jag i soffan kan jag lika gärna ha min laptop i knät. Med den kan jag vara kreativ samtidigt som jag konsumerar kultur.

Jag tycker det är ett strategiskt misstag av Apple att bojkotta Flash. Flash må ha sina brister, men faktum är att det är en så integrerad del av webben. När jag surfar med Safari på Ipaden känner jag mig vingklippt. Det är långt ifrån alltid jag har koll på vad som är Flash på en sida, vilket innebär att jag möts av webbsidor som inte visar mig allt innehåll eller saknar funktioner som jag är van vid.
När jag surfar via Iphonen eller med annan mobil är jag på det klara med att jag har en mindre kompetent apparat och att allt webbinnehåll inte visas optimalt. Men Ipadens gränssnitt med en stor skärm och rejält tangentbord leder mina tankar mer till en dator.

En stor saknad är multitaskingen. Att klistra in en tweet i inlägget här krävde elva tryckningar (för man kan kan väl inte kalla det klick?). Jag saknar också ångra. Jag som skriver slarvigt behöver kommando+z ofta.

Detta blogginlägg är skrivet med Everonote, ett program jag gillar och som finns i en anpassad Ipad-version. Tangentbordet är bra (förutom avsaknaden av åäö) men det måste ju komma snart. Det går att skriva med två händer och en sådan här text konstrueras med nästan samma hastighet som från ett ordinarie tangentbord.

Konsumera medier idag handlar lika mycket om kommunikation – kommentera det producerade och dela tankar med mina vänner. Och jag tror att en stor del av trafiken till SvD och andra medier framöver kommer komma från Ipad eller likande apparater. Men eftersom distributionen fortfarande är digital, och sådan har hittills visar sig vara svår att ta betalt för, tror jag inte Ipaden kommer bli den nya intäktskälla som många hoppas på.

Men detta är första versionen och den intressanta frågan är hur en mer utvecklad Ipad-version kommer att förändra våra kommunikationsvanor? Många uppskattar det tillbakalutade surfandet och de flesta verkar uppskatta den som soffdator. Är den bara en mer avancerad spelkonsol och mediespelare eller är det något mer?

Med min erfarenhet av Iphone och en helgs användning av paddan tror jag att den senare kommer ha sin viktigaste funktion som kommunikations- och konsumtionsapparat. Laptopen kommer behålla sin styrka för den som behöver vara kreativ.

Sen tror jag vi kommer se flera kombinationer där man ex. kan ta loss skärmen från sin laptop. Att det inte redan idag går att trycka två gånger på mellanslagstangenten på en ordinär dator och få en punkt, förvånar mig.