Annons

Utvecklingsbloggen

Ola Henriksson

Ola Henriksson

Vid mitt första jobb på en webbredaktion 1995 pratades det om att vi borde förkorta tidningstexterna innan vi publicerade dem på webben. Ingen orkade läsa så långa texter vid en skärm, löd kritiken. Det var länge sedan jag hörde ett sådant krav nu. Till största del tror jag det har med vanan att göra. Innan internets intåg var det vara dataoperatörer som måste läsa tecken på en skärm. Dokument skapade med en ordbehandlare skrevs ut och blev först då ”läsbara”.

Med läsplattornas intåg, och framför allt med Ipad som släpps på lördag, kommer mängden text som läses på en skärm drastiskt att öka. Den tryckta boken har många fördelar men med tiden kommer allt fler läsa romaner och andra längre texter via sina bärbara skärmar. Och det vi ser är bara är början på utvecklingen av sättet att konsumera text.

Föreställ dig att texten du läser märker hur du läser den. Ord du stannar till vid, förklarar sig själv. Vill du veta hur ett ord uttalas frågar du bara och får det uppläst. Och kanske bäst av allt, om du måste lyfta ögat från texten får du en pil som visar var du ska fortsätta läsa. Detta är vad ett forskarteam i Tyskland håller på att undersöka med ny teknik. Projektet kallar de Text 2.0. Och ju längre och mer vi läser på en skärm desto större behov finns det för att utveckla sättet att ta till sig orden.

Den utvecklingen vi sett hittills på nätmedierna handlar mycket om bilden. Fler och större, samt rörliga bilder tillhör standarden på nyhetswebbar. Men läsupplevelsen har knappast utvecklats alls. Det är först nu tekniken för att presentera typografi på nätet på fullt ut kan mäta sig med den tryckta typografin. Och det är ändå texten som är basen i informationsutbytet. Bilder är snabbare och tilltalar mer känslorna, men texten är oöverträffad som informationsbärare för detaljer och djup.

SvD.se har inga aktuella projekt inom detta område, men vi följer utvecklingen och strävar hela tiden mot att göra det enklare för läsarna att ta till sig nyheterna.

Den här veckan började med att vi hade en workshop där vi planerade bevakningen av kronprinsessan Victoria och Daniels bröllop i juni och riksdagsvalet i september. Vi träffades på Nationalmuseum och fick en guidning av hur några av de stora bildkonstnärerna utnyttjat dåtidens teknik och samtidens förutsättningar i sitt skapande. Rembrandts tid var till exempel långt bildfattigare än dagens och på det området har utvecklingen verkligen exploderat. Kanske det nu är textens tid att åter ta över?

Tack till Media Evolution för tipset.