Annons

Utvecklingsbloggen

Ola Henriksson

Ola Henriksson

Stora nyheter ger ofta en tydlig indikation på hur journalistiken såväl som mediekonsumtionen förändras. Nyheterna om vansinnesdåden i Norge drabbade många av oss mitt i semestern. Därför blev det extra tydligt hur en lojt surfande befolkning plötsligt engagerade sig i att intensivt ta del av information om händelserna.

Bara kort efter de första sms:en om att en bomb exploderat i Oslo kom de första meddelanden på min mobil om att trafiken på SvD.se och mobil.svd.se nådde nya toppnivåer. Under de kommande dagarna fortsatte sajtens statistikverktyg regelbundet skicka ut nya rekordnivåer. Trafikpeakarna är extremt tydliga. Från ganska måttliga besökstal steg de direkt till nya rekordnivåer. Min fru låg plötsligt i sängen och ”debriefingsurfade”, som hon själv uttryckte det. Släktingarna vi var på middag hos hade tillbringat dagen med att följa NRK:s livesändning på nätet. Jag har inte tidigare sett människor i min närhet ha sådan intensiv koll på nyhetsflödet.

De ohyggliga händelserna ger oss också en antydan om vart nyhetskonsumtionen är på väg. Aldrig tidigare har så många varit så uppkopplade under ett nyhetsskede som nu. Terrorattackerna mot World Trade Center i USA 2001 skapade ett sådant informationstryck på nyhetssajterna att de var odugliga som informationsbärare under den första tiden. Tsunamin i Indiska oceanen 2004 var den första större nyhet där dramatiska läsarbilder och videor spreds via nätet. 2008 fick mikrobloggen Twitter sitt genombrott som nyhetsförmedlare via terrorattentaten mot Bombay. För varje stor nyhetshändelse har nya nätvanor utnyttjats och förändrat såväl mediekonsumtion som medieproduktion.

Nyheterna om Oslobomben och mördandet på Utöya spreds snabbt via de traditionella medierna som de senaste åren verkligen tagit till sig ny teknik och nya kommunikationsvägar. NRK sände live-tv via nätet och direktrapportering tillhör numera standard på nyhetssajterna. Enskilda personers vittnesmål på bloggar eller i sociala medier sögs snabbt upp och återrapporterades via nyhetssajterna. På twitter antog till exempel den erfarne sociala medier-journalisten Emanuel Karlsten självvalt rollen som kurator. Hans sammanställningar, tips och kommentarer till händelseförloppet uppskattades av många. Jag tror till exempel att många journalister anställda på de traditionella medierna fick sina tips från hans flöde.

Det som också hände på twitter var en diskussion om mediernas rapportering, parallellt med nyhetshändelserna. Möjligheterna för denna typen av pågående analys finns när tillräckligt många initierade och debattvilliga finns närvarande samtidigt. Sen finns ju risken för att det bara blir en allt för snabb och ogrundad kritik, som inte leder någon vart.

Ur de senaste dagarnas konsumtionsmönster tycker jag mig ana några spår för framtidens nyhetsförmedling. För utvecklingen kommer fortsätta. Allt fler kommer vara uppkopplade i samma stund som nyheterna sker, och därmed få direkt access till händelseförloppet. Allt fler kommer ha möjlighet att uttrycka sin bestörtning, ställa sina frågor eller kommentera det som sker samtidigt som det pågår.

En möjlig utveckling är att informationstrycket ökar till den grad att behovet av kuratorer som tolkar och sammanfattar blir helt nödvändigt. Det kan vara förtroendeingivande individer såväl som representanter för medieföretag som tar den rollen. Det är i så fall en återgång till det traditionella medielandskapet där ett fåtal aktörer filtrerar bilden vi ges.

Ett annat spår som varit tydligt länge är att traditionella medieformat kommer försvinna. Medieföretagen kommer överleva om de fortsätter vara framgångsrika i de nya kommunikationsvägarna, ungefär som jag beskrivit ovan. Men nyhetsartikeln eller nyhetssändningen som den ser ut i dag kommer bli allt mer överflödig. Det blir särskilt tydligt när morgontidningen levereras samtidigt som det pågår direktsändningar på nätet.

Ytterligare en annan utveckling är ett spår, som antropologen Katarina Graffman också är inne , är att det kollektiva medvetandet minskar. När alla har möjlighet att ta del av nyheter på sin egen skärm oavsett ålder och erfarenhet minskar de gemensamma ytorna där man tillsammans kan kommentera det man ser. Det här är inte helt entydigt, för samtidigt ger nätet och de kontaktvägar man har via de sociala nätverken en enorm möjlighet till kollektiv upplevelse. Men när det gäller nyhetskonsumtion tror jag ändå att den kommer bli allt mer personlig. Vi sitter vid samma bord, men vi väljer ändå helt egna vinklar att ta del av.

Det här är bara tre exempel på en utveckling inom nyhetsförmedlingen som jag tycker mig se under de senaste dagarnas tragiska nyheter. Håller du med mig, eller ser du andra möjliga utvecklingar?

PS. Här har jag helt valt att fokusera på mediekonsumtion och inte alls berört den pressetiska frågan kring hur man ska hantera gärningsmannens möjligheter att använda sig av nätet för att sprida hans/hennes bild av händelserna (läs mer här eller här). Det är också ett nytt mönster som möjliggörs av dagens internetbruk.