Annons
X
Annons
X

Utvecklingsbloggen

Ola Henriksson

Ola Henriksson

Att nätet inte är en isolerad företeelse har blivit än mer tydligt den senaste veckan. Därför är det intressant att ta del av en nyligen gjord undersökning av hur journalister använder sociala medier. Nu går det att göra research på Facebook utan att ha ett eget konto, men att så många journalister inte själva är aktiva eller tar del av de sociala medierna visar att vår bransch fortfarande släpar efter. Cision har genomfört en enkätundersökning bland drygt 1800 journalister, PR-konsulter och informatörer i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Tre fjärdelelar svarar att de har ett konto på Facebook och 42 procent läser bloggar dagligen så det är inte en kår helt utan kontakt med nätet som påvisas. Men det är icke-siffrorna som oroar. 26 procent svarar att deras redaktion inte arbetar med bloggar över huvud taget, 34 procent läser aldrig mikrobloggar och bara 53 procent svarar att de läser bloggar som research.

Om siffrorna är representiva för hela journalistkåren pekar det på att det finns mycket kvar att upptäcka. Hade den journalist på Örnsköldsviks Allehanda följt upp tipset med att göra en sökning på Facebook hade troligen rapporteringen kring nätmobbningen i Bjästa sett helt annorlunda ut.

Det skulle vara intressant att se en uppföljning av hur utvecklingen kommer se ut det närmaste året. För jag tror att medvetenheten finns. Och tre fjärdedelar svarar att de kommer att öka satsningen på kommunikation inom sociala medier.

Jag hoppas kunna länka till rapporten i sin helhet på Cisions webbplats, senare under dagen.

Uppdaterat: Här är länken till hela undersökningen.

Ola Henriksson

Vi har i dag lanserat en förändring som gör det lättare för dig som läser SvD.se att flytta dig mellan olika delar på sajten. När du scrollar ner på sidan följer navigeringsraden med överst i fönstret.

På så sätt har du alltid snabb tillgång till till startsidan eller andra av våra innehållsrika sektioner.

Inspirationen har vi bland annat fått från Sydvenskan som har motsvarande funktion.

Hur tycker du det fungerar?

Ola Henriksson

En av de nya funktionerna i den nya html-standarden HTML5 är möjligheten till positionering av din webbläsare, dvs din webbläsare vet var du befinner dig.

För oss som använder iPhone eller mer avancerade mobiltelefoner är vi vana vid tekniken. När jag letar efter ett apotek utgår kartan från min position och kan snabbt ge mig närmaste vägen. När jag tar en bild lagras platsinformationen med bilden och bilden vet
själv var den är tagen. En möjlighet som vi testade i bildbloggen från Vasaloppet. Detta fungerar eftersom mobiltelefonen hämtar positionsdata från GPS-satelliterna.

Men eftersom GPS normalt inte finns inbyggt i stationära datorer eller laptops måste positionering av datorer ske på annat sätt. I html5 finns därför funktioner för att räkna ut positionen med hjälp av flera uppgifter från ditt datanätverk, som ip-adress, wifii, inklusive GPS om det finns.

Detta kan användas för att förenkla för dig som besöker SvD.se. Till exempel att du inte behöver söka upp din ort när du vill ha en väderprognos, utan du får per automatik prognosen för den plats där du är. Det kan också användas för att visa annonser med erbjudanden som gäller bara den stad du befinner dig i. Kom gärna med fler förslag till hur vi kan använda det.

Här är en sida där du kan testa det. För att kunna prova behöver du i nuläget Firefox 3.1b3 eller senare. Denna teknik ger inte samma noggrannhet som med GPS-positionering. I exemplet ovan ser du var jag positionerades och att min dator i verkligheten är ca 100 m därifrån.

Tack till NRK-beta för tipset.

Johan Möller

På grund av en driftstörning i serverhallen har SvD.se och E24.se varit nere mellan 13.40 och 13.56.

14.00 Sajterna är igång igen men de saknar bilder. Felsökning pågår förstås och mer info kommer.

14.10 Nu återkom bilderna och situationen är under kontroll igen.

14.20 Det är nu bekräftat att orsaken till avbrottet var att strömmen gick i serverhallen. Det är ganska oväntat med tanke på storleken på hall och alla backupsystem inkl diesel.

Ola Henriksson

Den nordiska delen av designsällskapet Society of News Design har precis kungjort pristagarna för 2010. I webbklassen får SvD.se två priser. En medalj, valören avgörs vid prisutdelningen i Oslo 22-24 april, samt ett hedersomnämnande.

Vi får medalj för vår uppmärksammade Quiz-applikation och vi får hedersomnämnande för den högst aktuella Vasaloppsgrafiken.

Quiz-applikationen är designad och utvecklad av Appcorn, samt ikonerna av Tobias Gärder. Vasaloppsgrafiken är gjord av Alexander Rauscher och Jenny Alvén på SvD:s grafikredaktion samt Tobias Gärder.

Av svenska sajter får Aftonbladet ett hedersomnämnande i den öppna klassen, DN.se får två medaljer för sin förstasida och en medalj för sin mobilsajt.

Den tryckta SvD får två hedersomnämnanden. Medievärlden listar alla pristagare.

Med detta inlägg måste jag också erkänna att jag i tidigare inlägg Prisad nordisk webbdesign, fått det helt om bakfoten. Det handlade om 2009-års priser.

Ola Henriksson

De svenska nyhetssajterna tuffar till stor del på i de spår som huvudredaktionerna kört upp. Finns det en tidning i botten publicerar man i huvudsak text och bild. Finns det en tv-station i botten ligger tyngdpunkten även på sajten på rörlig bild. Få är de bra exempel där redaktionerna kreativt utnyttjar mediets möjligheter till att kombinera rörlig bild, interaktivitet och text på ett informativt och lockande sätt.

Varför är det så? I ett internationellt perspektiv finns det några klara ljuspunkter, men min känsla är att det i stort sett är likadant över hela nätmedievärlden. Resursfråga och tradition tror jag är två huvudorsaker. De redaktioner som är vägledande, tex New York Times och de spanska tidningarna El Mundo och El Pais har länge haft stora grafikredaktioner som skapat banbrytande tidningsgrafik. Att skriva en text eller ta en bild kräver lite tid i relation till vad det tar att skapa en helsidesgrafik där mycket fakta och detaljer ska samspela. Ska den dessutom animeras behöver tecknaren kunskaper i Flashprogrammering och ytterligare tid behöver läggas på verket. Idag är det bara redaktioner med stora grafikmuskler som klarar detta.

Som jag nämnde i inledningen har traditionen stor betydelse. De uppkörda hjulspår i vilka många journalister fortfarande utbildas i, tidning, tv eller radio ger lite utrymme för gränsöverskridande medieformer. Dessutom lever vi i ett land med lång tradition av hög tidningsläsning.

Ytterligare en orsak lyfts fram i en nyligen framlagd kandidatuppsats på programmet för journalistik och multimedia på Södertörns högskola. Författarna Johan Wicklén och Erik Norwald belyser på ett förtjänstfullt sätt orsakerna till att de svenska tidningarna är dåliga på att utnyttja multimedia. Utöver de faktorer som nämnts ovan lägger de stor vikt vid den teoretiska ramen, eller framför allt bristen på sådan kring multimediejournalistik.

Richard E. Mayers (2009) gedigna forskning (kap 2.5.) på området visar också att de pedagogiska vinsterna med multimediala presentationer är stora och han ger dessutom en god fingervisning om när man bör och när man inte bör använda multimedia för att främja inlärning.” (Norwald/Wicklén s. 28)

De påpekar flera gånger i uppsatsen hur lite intervjupersonerna (jag och Pelle Sten på SvD.se, Björn Hedensjö på DN.se samt Mikael Andersson och Anna Nyberg på Svenska Grafikbyrån) refererar till någon sådan teoretisk grundkunskap. Det är kanske där vi ska börja, att läsa på ordentligt och motivera uppåt och åt sidorna varför multimedialt berättande borde ha en större plats på sajten.

Om man som Pelle Sten säger (kap. 4.4.), kan använda vetenskaplig forskning till att se var på en sajt det är bäst att placera annonserna bör journalisterna på samma sätt kunna använda sig av kognitiv teori för att producera en multimediapresentation som bäst appellerar till den mänskliga hjärnan. För varför ska vetenskapen endast användas då man kan se en direkt relation till pengarna, och inte för att effektivisera berättandet?” (Norwald/Wicklén s. 28)

För lite kunskap, för lite resurser och tung tradition känns onekligen som en dålig spiral nedåt. Hur kan vi bryta den? Vilken redaktion blir först att gå i bräschen för nydanande fräscht multimedieberättande i Sverige?

Våra projekt kring Stockholm maraton och Vasaloppet har varit försök att komma vidare, skaffa erfarenhet och utveckla möjligheterna. Kom gärna med exempel på sådant vi bör göra eller ska inspireras av för att komma vidare?


Uppdaterad: Måste bara tipsa om en så här intelligent multimediepresentation av New York Times: Hur bråkdelar av sekunder kan illustreras. Innovativt och klargörande. Det är sådant jag saknar i svensk nätjournalistik.

Uppdaterad 2: Definitionen på multimedia efterfrågades. Den här använder sig Johan Wicklén och Erik Norwald i sin avhandling:

Att med två eller flera medieformat presentera ett nyhetspaket på en webbsida.

De exemplifierar med: ”Exempel på multimediejournalistik som faller innanför ramarna för vår avgränsning är: animerad grafik (rörlig/interaktiv informations- faktagrafik), interaktiva tidslinjer, interaktiva kartor, interaktiv databasjournalistik, spel (där ansatsen är mer än bara förströelse/underhållning), ljudsatta bildspel (med musik och/eller speak) och multimediareportage. ” (Norwald/Wicklén s. 8)

Jag tycker det är en utmärkt definition och de har också valt bort traditionella icke ljudsatta bildspel, webbtv och webbradio, eftersom de följer mer konventionella format.