Annons
X
Annons
X

Utvecklingsbloggen

Pelle Sten

Pelle Sten

När vi installerade Escenic i höstas tänkte vi att läsare vill ha alla
bildspel, webbb-tv-inslag och bloggar samlade. Detta för att lätt kunna
hitta mer. Ur synvinkeln att detta är förströelseinnehåll.

Under
året har vi tänkt mer utifrån söksynvinkeln. Någon som kommer till
SvD.se för att läsa om ett ämne vill troligen enkelt hitta alla former
av innehåll i samma ämne. Därför har vi börjat flytta bildspel,
webb-tv-inslag och bloggar till sina respektive avdelningar. Bildspelen (representerade av Bostad) och filmtrailers är klara. Härnäst är det resten av webb-tv:n som ska flyttas och sist blir det dags för bloggarna att ta plats på sina respektive avdelningar.

Ola Henriksson

Nu blir vi ännu mer generösa i våra rss-flöden. Med en parameter kan du få senaste, mest lästa eller mest kommenterade nyheterna från vald avdelning.

Strängen ?service=rss&type=latest, ?service=rss&type=mostread eller ?service=rss&type=commented kan du lägga till i URL:en för vald sektionssida på SvD.se, för att kunna bevaka just denna avdelning i din RSS-läsare. Läs mer här.

Parametern commented visar de mest kommenterade artiklarna under de tre senaste dagarna och parametern mostread visar de mest lästa artiklarna under senaste timmen.

Mer om SvD:s rss-flöden:
* Bloggarna nu med enklare rss
* Visste du att? Om SvD:s RSS-flöde

Ola Henriksson

Jag fick ett mejl av en läsare: ”Ni som har så bra tjänster, varför har ni ingen iPhone-applikation?”. Bra fråga. Tyvärr kan jag inte ge honom ett bra svar. Men idag har vi tagit ett litet steg i rätt riktning. Vi har gjort den allra enklaste iPhone-anpassningen – när du bokmärker SvD.se får du en SvD-ikon på ditt skrivbord.

Vi vill gärna göra mer, men vi står på tröskeln och tvekar. Mest på grund av att våra utvecklingsresursr är begränsade och vi har flera andra stora projekt som är högt prioriterade.

I princip finns det två strategier: a) gör inga anpassningar riktade till en enskild plattform. Idag är det iPhone som gäller, men snart kommer fler att släppa liknande proidukter.
b) iPhone är en så speciell telefon med särskilda möjligheter (allt från användargränssnitt, till hypen kring den och försäljningskanalen iPhone App Store) vilket motiverar specifik utveckling för denna plattform.

Och visst m.svd.se funkar bra i iPhonen (liksom den fulla sajten www.svd.se), men frågan är om det räcker? Nyss hemkommen från IFRA local media conference med flera föredrag fokuserade på mobila tjänster, börjar jag tänka annorlunda.

Morten Holst, drivande mobilansvarig på VG.no, och en ihärdig förkämpe för ett fritt mobilt internet. Snart verkar det gå igenom i Norge! Innehållsaktörerna har tillsammans med operatörerna kommit överens om att det är användarna som fritt väljer vilken startsida de vill ha i telefonen och den flyttas också med när man byter telefon. Grattis Morten, och alla norska mobilanvändare!

Då kommer nästa steg. Nu tar mobilanvändandet ny fart och enligt Morten Holst är det nu läge att avskaffa mobilchefen. Han eller hon behövs inte längre. Det som behövs är en ”skärmchef” med fullt fokus på att presentera innehåll i olika skärmar oavsett storlek och plats. Vilken mobil läsarna använder är inte det viktigaste, men det kommer bli allt mer uppenbart att det är den mobila terminalen de vill använda för att komma åt våra tjänster.

Ola Henriksson

Bruttolistan efter Las Vegas-resan innehåller runt 250 idéer om allt från små till stora förändringar. Några kräver ingen större insats för att verkställa medan andra är helt galna. Nu återstår att göra det – för utan genomförande är inte idén något värd.

Vad listan innehåller håller vi för oss själva tills vidare. Vi kommer informera och hämta in synpunkter via Utvecklingsbloggen efterhand som det interna arbetet fortskrider.

Idag har vi haft en första presentation för våra kolleger på SvD om vad vi fick med oss hem. Bo Hedin är projektgeneral för det kommande förändringsarbetet och han kommer informera mer om detta i en kommande blogg.

Ett gemensamt intryck från SND-konferensen var glädjen i att tillsammans med kolleger från olika avdelningar på tidningen jobba tillsammans med att kläcka idéer. Det är inspirerande att se idéer från dem som inte jobbar med webben komma med förslag som berör SvD.se eller de som jobbar på annons/marknad komma med förslag på disposition och innehåll i tidningen.

Några generella trender som vi såg på konferensen:
– fortsatt ambivalens tidning/nät – många amerikanska tidningar satsar stort på nätet, men få tänker integration
– databasjournalistik (datadriven storytelling) – att visualisera data på ett pedagogiskt sätt kommer i allt högre grad. Två exempel här: Las Vegas Sun – kalkylator för föygförseningar.
New York Times – intervjuer med fångar frigivna tack vare DNA.
– fortsatt utveckling av läsarmedverkan (publiken vill vara med och skapa tillsammans, se exempel från Ze Frank.

Arrangörerna lyckades på ett bra sätt involvera oss besökare. Via konferensens blogg kunde man följa föreläsningar via livebloggar, se arrangörernas och besökarnas kommentarer via Twitter, liksom deras bilder.

En sådan här konferens handlar mycket om jakten på strömuttag. Först mot slutet drogs det fram förlängsningssladdar med grenuttag. Det är också intressant att följa en modern konferenspublik via alla olika kanaler. Man behöver inte längre genomlida ett dåligt föredrag. Finner man inget intressant från podiet finns kommentarer, länkar och andra seminarier en knapplängd bort. Men varför släcka ner ljuset? Det drar bara mer ström om man måste ha tangentbordbelysningen på.

Pelle Sten

Bill Ostendorf, från Creative Circle, sågar den amerikanska nyhetsbranschen medan han rastlöst vandrar runt i seminariesalen. Han anklagar nyhetsorganisationer för ett lämmelbeteende där de bara vågar göra som varandra. ”Nyhetssajter är det fulaste som finns på webben.”

Punkterna Ostendorf presenterade:

* Att scrolla är ute. Han förnedrade amerikanska nyhetssajters startsidor som var fyra till fem fönster långa. Tur att han inte har tittat på svenska nyhetssajter.

* Kopiera inte från andra nyhetssajter för de är dumma. Inspireras av de största sajterna på webben i stället. Vad gjorde Apple och Southwest när de redesignade sina sajter senast till exempel. De förenklade sidorna och gjorde bilderna större.

* Vad är viktigt? Hur snabbt läsaren kan hitta det de vill ha.

* Vi måste skapa nischsajter. Om inte vi gör det gör någon annan det.

* Webbsajter måste ha en känsla av plats.

* Tänk livet, inte nyheter.

* Bilder är stort.

* Tänk inte i en dimension.

* Var inte bara en webbsajt.

* Ha kul.

Ola Henriksson

I USA är det en är helt annan kultur både i hur man gör och hur man styr tidningar. Det har jag förstått efter dagarna här på SNDVegas. Rob Curley från LasVegas Sun, en hyllad internetpionjär, var en av deltagarna i panelen under sista dagens första workshop.

Han säger mycket som är bra och tänkvärt, men för oss som kommer från en skandinavisk tidnings- och internetmiljö känns det egentligen inte särskilt nytt och inte heller särskilt utmanande. Men här märks det, särskilt när åhörarnas frågor kommer, att det i många tidningshus är en stor osäkerhet inför framtiden och tveksamhet inför inför nätet skiner igenom.

Howard Weaver, höjdare från McClatchy, var den andre i panelen och han får väl sägas representera ”den andra sidan”, men visade sig ha en stor öppenhet och insikt om framtidens medielandskap. Han berörde också den viktiga frågan om intäkterna, som tyvärr avhandlades lite väl snabbt i panelen.

”Vi har inga problem med innehållet eller besökssiffrorna, däremot med intäkterna”, slog han fast. Han trodde benhårt på att den vinnande affärsmodellen även i framtiden var annonsintäkterna. Han beskrev problemet som att det som många kallat ”gyllene tider” egentligen var ”the age of fat, dumb and happy”.

Både han och Rob kom in på att det som just nu påverkar hela marknaden är ett bottom up-perspektiv. Framgång kommer inte genom styrning uppifrån, genom tunga it-avdelningar som styr vilka program som ska användas, eller genom dikterande journalistik. Vi måste vara mer öppna för open source-program, se till att ha bra rss-flöden, vara kompisar med Google och släppa in användarna.

”Förut var den viktiga frågan: hur kommer besökarna till vår sajt? Nu är det: hur kommer vår sajt till besökarna?” konstaterade Rob Curley. Här har vi mer att göra på SvD.se. Vi erbjuder många rss-flöden, men alla är inte bra. Vi kan bli bättre på relationen till Google, erbjuda widgets och öka interaktionen med sociala nätverk.

Pelle Sten

Jeffrey Veenvar med och byggde upp Wireds dåvarande webbsajt Hotwired under det glada nittiotalet. De senaste åren har han jobbat på Google efter att de köpte Measure Map. Nu är han sedan en kort tid frilansare.

En avgörande händelse för honom, och säkert för många andra, inträffade 1974 när han skulle äta middag med familjen på Sears och det visade sig att de hade inbyggda Pongspel i borden. Kort efter det köpte de ett eget spel till hemmet och han och hans bror spelade det oupphörligt. Det var första steget i en utveckling där vi lärde oss att vi kan kontrollera vad som händer på skärmen. En fundamental förändring i hur vi ser på media. Vi kan delta.

Samma år släppte IBM sin första hårddisk för företagsbruk. Priset per gigabyte var skapliga 100 000 dollar. I dag kan vem som helst köpa samma kapacitet från till exempel Amazon för 15 cent.

Hur vi hanterar de här parallella utvecklingarna avgör hur framtiden kommer bli.

Närmare i tiden visade Veen exempel på ratade skisser från Google Analytics som Measure Map döptes om till när Google köpte upp verktyget. Han berättade också hur han närmast feberrusigt hade löst hur statistiken skulle visas när han såg om första Indiana Jones-filmen, specifikt när arkeologen flyger över jorden och planets färdväg ritas ut på en världskarta.

En stor del av seminariet handlade om hur designers kan jobba med data. ”Jag trodde att min uppgift var att visa läsarna vad som händer i informationen, men kanske är det så att jag ska ge läsarna verktyg för att hitta sina egna berättelser i informationen.”

Några intressanta iakttagelser från Googles många användarundersökningar delade han också med sig.

När de pratar med användare under 24 år får de ofta höra ”Mail is what you use to talk to old people.” Det ska bli intressant att se hur det påverkar den framtida utvecklingen av Gmail.

En annan åldersrelaterad reflektion från undersökningarna är att alla över 30 (tror jag det var) utgår från att allt de gör på nätet är privat om de inte markerar det offentligt medan alla under 30 utgår från att allt är publikt om de inte markerar det som privat.

Kjersti Malene Høgestøl

Snygg är bara förnamnet på den här tidningen. Expresso, en portugisisk veckotidning, fick för två år sen en rejäl ansiktslyftning. Ordning och reda, luft, utrymme för stora bilder, grafik och illustrationer lyfter tidningen. Min nya favorit, efter Svenskan självklart. Om jag ska vara kritisk så tycker jag personligen inte att deras etta är så spännande, men det de gör inne i tidningen tycker jag är häftig.

Ola Henriksson

Allt började 2001 med en festinbjudan, avsedd för 17 vänner – ”How to dance properly” – som spred sig snabbt och över en natt var Ze Frank känd i webbvärlden.

Hans sprudlande kreativitet och interaktion med sina användare har sedan lett till flera virala succéer som: Atheist och Buddhist – löjligt simpla spel med en stor dos av humor, som i sin enkelhet lyckas förmedla någonting.
Ett annat exempel är ”Whip somebodys ass”, som började med ett enkelt ljudklipp en okänd man skickade in. Sången han sjöng bearbetades och remixades av kreativa användare.

Huvudbudskapet, i konferensens mest underhållande föreläsning hittills, är att publiken vill vara med och samverka. Det finns en stor skaparkraft i den kreativiteten. Det är något vi som medieföretag kan utveckla ännu mer. Särskilt med bilder, film och spel som Ze Frank visade flera exempel av.

En annan lärdom är att med humor bemöta all den skit som skickas in. Det gjorde Ze Frank genom att först utveckla Scribbler – där användaren snabbt ritar, och med enkla medel förbättras bilden automatiskt. Det andra sättet var att göra ett verktyg som gjorde om vad man än ritade till en…, ja testa själv här.

Pelle Sten

Lee Abrams från Chicago Tribune och Rob Curley från Las Vegas Sun körde varsin presentation som en del av första dagens keynote.

Lee Abrams höll en brandtal för innovation på tidningarna. ”Det pågår ett krg mot nyhetstidningar.” Tidningarna har blivit stela och ointresserade av att ta reda på läsarnas behov. I en medievärld där de har konkurrens från inte bara tv utan tusentals och åter tusentals lokala nyhetssajter och bloggare måste tidningarna förändras för att behålla läsare. Just nu pågår ett dramatiskt ras bland alla amerikanska tidningshus.

Några av Abrams budskap till de amerikanska journalisterna på plats här i Las Vegas:

* Den monopolsituation som tidningarna har levt i under tiotals år har gjort att de har slutat skrika ut sitt budskap. Vi måste göra det igen för att visa läsarna att vi bryr oss.

* Gör tidningar för riktiga människor, inte för kollegor.

* Fler tidningar säger att de är lokala kanske till och med hyperlokala, men alla ser likadana ut. Det är som det finns ett statligt krav att alla nyhetstidningar måste se likadana ut för att få ges ut.

Rob Curley höll en speedad presentation på temat ”Tänk om du kunde starta om”. Curley som gjort en karriär de senaste åren av att flytta mellan mediehus för att kickstarta deras internetutveckling.

Nu gör han om Las Vegas Sun. Receptet kan kännas igen.

Papperstidningen ska göras för de som älskar papperstidningar. Han beskrev det som en lokal Newsweek som kommer ut varje dag. Kanske inte en beskrivning jag skulle hålla med om efter att ha läst den (i praktiken är det en tunn bilaga i den större lokaltidningen Las Vegas Journal Review).

Sajten ska vara bäst på senaste nytt och ska komplettera papperstidningen med webbspecifikt material. De har till exempel producerat ett stort multimediapaket om Las Vegas historia och de har skapat interaktiva guider som visar vilka flighter till Las Vegas flygplats som är mest försenade.

Nu arbetar de med att göra klart flera lokala delar av sajten. I det arbetet har Curley använt sin favoritpersonal, nämligen praktikanter. De har bland annat ringt runt till varenda skola i området och ställt 250 (!) frågor och varje restaurang har fått svara på 75 frågor.