Annons

Om SvD.se

Fredric Karén

Fredric Karén

I helgen flyttades SvD.se:s serverpark, totalt 14 servrar, till Schibsteds serverhall. Det innebar att servarna fysiskt transporterades på lastbil från en adress till en annan. Vi hade räknat med att klara av flytten och installationen under natten mellan lördagen och söndagen. Allt för att du som besökare av SvD.se skulle drabbas i så liten utsträckning som möjligt.

Tyvärr lyckades vi inte fullt ut med våra intentioner. Redan i går morse insåg vi att vi låg kraftigt efter i tidsschemat och att det här var en betydligt mer komplicerad process än vad vi från början räknat med. Johan Möller är vår utvecklingschef och har redogjort för tidsschemat och hållit alla intresserade besökare uppdaterade om vad som hänt.

Under söndagen hade vi sammanlagt 57 minuters nedtid, alltså tid när du som besökare inte kunde nå SvD.se. Det är en väldigt hög siffra. Vi hade för ett år sedan en hel del problem med driften, men vi har under 2009 legat på en väldigt hög driftssäkerhet, under juli augusti hade vi 100 procents driftsäkerhet och under september 99,8.

Nu på morgonen – efter över 40 timmars arbete – är alla maskiner på plats i den nya hallen. Men fortfarande fungerar inte SvD.se optimalt. Ett par av våra undersajter: Näringsliv och Kultur&Nöje tar lång tid att ladda, alternativt fungerar inte alls att komma in på.

Vi beklagar verkligen detta. Men våra tekniker jobbar just nu intensivt på att få allt att fungera och vi räknar med att allt ska vara uppe och rulla de närmaste dagarna.

Varför flyttar vi då? Aftonbladet och SvD tillhör ju en och samma koncern, Schibsted. Vi ser självklart över möjligheten att samordna våra verksamheter för att bli effektivare. Sedan tidigare samordnar vi våra IT-verksamheter, nu tar vi steget till att också samordna driften av våra nätsajter.

Så, ha överseende om SvD.se just nu inte fungerar optimalt. Vi jobbar så snabbt vi kan för att återställa alla funktioner så att du som besökare ska få en så relevant och uppdaterad nyhetsförmedling som möjligt.

Fredric Karén om SvD.se

Här bloggar Fredric Karén, chef för SvD.se sedan januari 2009, om innehåll och utveckling på sajten. Kommentera direkt eller mejla dina synpunkter och frågor.
Fredric Karén

BETALT PÅ NÄTET. I går avslutades SvD.se:s bloggstafett i ämnet: betalt på nätet – ja eller nej? Stafetten tog avstamp i Hanna Dunérs artikel i söndagens tidning. Det här har ju varit ett av de stora samtalsämnena i mediebranschen de senaste åtta, tio månaderna i takt med att finanskrisens klor hårdnat om pappers- och nättidningarnas intäkter.

På ett sätt kan man säga att detta är litet av mediebranschens rop på hjälp, och som en luttrad läsare kommenterade: Vi lever i en marknadsekonomi, låt marknaden reglera vilka som överlever och vilka som går under.

Men vi som jobbar med journalistik vill gärna se det här som ett större och mer komplext problem. Om mediehusens intäkter rasar påverkar det journalistiken till det sämre, vi får mindre resurser att granska makten, mindre resurser att driva debatt och på sikt är det demokratiskt problem snarare än ett ekonomiskt.

Debatt och gransking, det sköts ju lika bra av bloggosfären – svarar kanske du. Och jag är den första att hålla med om att det finns otroliga många skickliga och duktiga bloggare som verkligen gjort betydande insatser när det gäller att granska makten, och fram för allt granska medierna.

Men det finns en stor poäng i att samla nyheter från Sverige och världen, samhälls- och kulturdebatt och granskande reportage under varumärken; som SvD, DN, GP, Sydsvenskan etc. Det finns också enorm sprängkraft i om dessa varumärken samarbetar med bloggosfären för att bredda och fördjupa granskning, debatt och nyhetsförmedling.

Detta gäller också inom den lokala journalistiken som vi riksmedier för länge sedan glömt bort och som Bosse Svensson drar en lans för i sitt blogginlägg.

Jag tycker DN.se:s redaktionschef sammanfattar det väldigt bra i sitt inlägg; att mediehusens egentliga affärsvärde ligger i det journalistiska hantverkskunnandet, men att vi varit oförmögna att anpassa oss till läsarnas nya vanor.

Under veckan har vi fått läsa många intressanta inlägg från stafettens deltagare. Min företrädare här på SvD.se, Bosse Hedin resonerar kring vem som skulle våga göra en Spotify, och erbjuda en freemium och premium-modell för sina läsare. Den springande frågan han ställer är: vem våga byta strategi?: från svag lönsamhet till något nytt och ovisst som i värsta fall kan leda till trafiktapp och förlorade annonsintäkter. Mindparks VD Joakim Jardenberg för ett vidare resonemang i en kommenterande post Freemium är inte en prenumeration

Paula Marttila skriver i sitt inlägg: Tradition är inte en affärsmodell att hon saknar entreprenörsanda i mediehusen. Det var innovation som låg bakom Aftonbladets betaltjänster plus och viktklubb i början av 2002. Innovation som föddes ur en svår kris som Aftonbladet Nya Medier gick igenom 2001. Hon listar några exempel på projekt skapat av organisationer som utifrån nyfikenhet närmat sig innovation inifrån: New York Times open blogs, och NRK Beta

På ett sätt är detta hoppfullt. Den kris som drog igenom Aftonbladet.se i början av 2000-talet drev fram innovationen i företaget. Nu befinner sig samtliga stora mediehus i en liknande kris. Och förhoppningsvis driver detta oss tillbaka till själva ursprungsfrågan, den som hela vår idé vilar kring, nämligen läsaren och användaren. Vad vill hon eller han ha? Vilka är behoven?

Om detta skriver Miriam Olsson, redaktör på IDG, i den avslutande stafetten.

Jag tror det är helt rätt. I vår iver att skapa nya intäktsben far vi runt som yra höns, lägger ner dyra utvecklingspengar på att skapa tjänster som vi tror användarna vill ha. Utan att göra analysen, utan att ta reda på målgruppen och utan att förstå drivkrafterna.

Mikael Zackrisson, webbchef på Veckans Affärer, har bloggat om stafetten och tar där upp tråden kring just detta med kundnytta. Vad är det egentligen du betalar för i din tidningsprenumeration? Förutom vissa utvalda skribenter, vissa debatter är det paketeringen som är avgörande för honom.

Bloggstafetten har på många sätt varit ett spännande projekt. Förutom att SvD.se:s läsare fått stifta bekantskap med flera nya externa skribenter, har massor av andra bloggare bidragit med kloka synpunkter och resonemang kring ämnet. Och inte minst, tack till alla läsare som diskuterat och kommenterat i anslutning till de olika inläggen.

För alla er som vill få en samlad bild av diskussionen har vår utvecklingsredaktör Ola Henriksson skapar en samlingssida, där blogginläggen, artiklar och debattartiklar i ämnet finns.

Fredric Karén

KORSELD. På torsdag är det nypremiär av Aftonbladet.se och SvD.se:s gemensamma webb-tv-satsning Korsled – programmet som tar ställning. Ledarskribenterna Sanna Rayman och Katrin Kielos är som vanligt beredda att ställa sina gäster mot väggen – med frågor från såväl höger som vänster.

Då och då kommer säkert vi tittare få uppelva att de båda programledarna hamnar i luven på varandra, och att gästen snällt får hänga med så gott det går.

Redan förra veckan gjorde vi ett Korseld special, med ett år kvar till valet. Vilka är de viktigaste valfrågorna? Kommer alliansen att kunna hålla sams? Och hur ska Mona Sahlin ta en tydligare plats i debatten? Den senare frågan kan hon få svara på redan på torsdag. Hon är nämligen premiärgäst i säsongens första Korseld.

I höstens program blir det så klart fokus på valåret. Men vi hoppas också kunna bjuda på flera, aktuella och intressanta gäster och ämnen: inför den stundande avtalsrörelsen, Saab-affären och naturligtvis det stora klimatmötet i Köpenhamn i december. Massor av spännande samhällsintressanta saker händer och Korseld har ju som ambition av vara ett aktuellt program, men med ett annorlunda och uppfriskande angreppssätt.

I våras gjorde vi sex program: Thomas Östros, Per Schlingmann, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Sven-Otto Littorin och Filippa Reinfeldt. Under Almedalsveckan gjorde vi två specialprogram på plats i Visby. Där var Piratpartiets Rick Falkvinge och KD:s Göran Hägglund gäster.

Nu laddar vi för sex nya program – och som vanligt har du som läsare möjlighet att ställa frågor till gästerna och följa diskussionen på ledarbloggen.

Häng med från början!

Fredric Karén

TA BETALT PÅ NÄTET.
Tolv procent av svenskarna säger att det är beredda att betala 50 kronor i månaden
för att få läsa nyheter på nätet. Ytterligare några procent kan tänka sig att
betala för att få tillgång till exklusivt material som analyser och längre reportage.
Högre siffror än vad åtminstone jag förväntat mig – men är det sant?

Sifoundersökningen om inställningen till betaltjänster publiceras idag i SvD och här på sajten.

Är det troligt att var cirka var åttonde svensk är beredd att öppna plånboken för att få läsa nyheter på nätet om det
skulle bli en realitet? Jag är tveksam. Vi vet från andra undersökningar att
det är en sak vad du säger, en helt annan vad du faktiskt gör.

Och om så vore: är det över huvud taget möjligt att bygga en affär på att låsa in nyhetsmaterial? Vad händer med annonsörerna?

Betalväggar på nätet löser inte mediehusens akuta problem, tro mig. Det behövs betydligt större och mer genomgripande förändringar än så.

I dag inleds SvD.se.s
bloggstaffett i ämnet Ta betalt på nätet – ja eller nej?

De kommande dagarna kommer
du att få läsa inlägg från i tur och ordning: Bosse Hedin, grundare av
Aftonbladet.se, fd chef på SvD.se och numera konsult och bloggare på Mindpark.
Charlotta Friborg, chef på DN.se, Paula Marttila, som
jobbat med betaltjänster på Aftonbladet, Bosse Svensson, VD för Stampens
utvecklingsbolag Mktmedia och till slut Miriam Olsson som är redaktör på IDG.s
tidning Internetworld.

Jag kommer mot slutet av
min bloggpost i dag att lämna över stafettpinnen till Bosse Hedin, med en fråga
för honom att resonera kring.

Men först; vad är min inställning
i den här frågan. Går det att ta betalt för nyheter på nätet? Ni har redan anat svaret: mycket, mycket tveksamt. Det finns massor av saker som talar emot, tycker jag:

  1. Vanans makt är stor. Inställningen bland nätanvändare är att innehållet
    är gratis. Att låsa in material strider mot hela öppenhetstanken på nätet,
    att länka till andra, att vara transperent, att dela med sig av program, API:er, idéer och tips. Det är naivt att tro att mediehusen kommer undan med
    att plötsligt ta betalt,efter att ha bjussat på gratis nyheter i 15 år.
  2. Dyr teknik. Att bygga betalväggar, såväl för
    mikrobetalningar som prenumerationstjänster är dyrt. Ledtiderna innan du
    eventuell tjänar pengar är långa och utfallet högst osäkert. Dessutom behövs
    en organisation av tekniker och redaktörer som utvecklar och underhåller
    betaltjänsten och är det något som nätredaktionerna saknar så är det just
    resurser.
  3. Internet är utvecklat av användarna. Det vill säga, där ute finns alltid någon som
    kan göra det du gör bättre, billigare och smartare. Om nyhetssajterna låser
    in sitt material kan vi vara säkra på att någon utvecklare bygger en tjänst
    som antingen tar sig runt betalväggarna, eller listar dina nyheter någon
    annanstans. Ett annat scenario: är segmentet Gratis nyheter på nätet
    ledigt, kommer någon att ta det, och det behöver inte vara något av de
    stora mediehusen. Det kan lika gärna vara en av alla dessa duktiga
    entreprenörer som internet är fullt av.
  4. Risk för trafiktapp. Rykten sprids snabbt på nätet. Den som börjar
    ta betalt för innehållet riskerar att tappa trafik. Aftonbladet.se är det
    lysande undantaget men så har de också en trafikvolym som står i särklass, VG.no undantaget). Vem vågar tappa trafik och då riskera den lilla annonsaffär
    som trots allt finns?

Men
hur ska vi då få affären att gå ihop? Hur ska vi kunna fortsätta utveckla
kvalitetsjournalistiken när upplagorna sjunker, annonsörerna stramar åt sina
budgetar och annonspengar inte flyttas från papper till nät i den utsträckning
som vi trodde för ett par år sedan?

Jag
tror att vi behöver vidta en rad åtgärder som sammantaget kan hjälpa oss att bli mer lönsamma.
För det första – och detta är viktigt – kan vi inte se nyhetssajterna som ett
isolat, utan som en del i hela mediehuset. Och frågan vi då måste ställa oss är:
hur ska vi nå lönsamhet i hela vår affär, det vill säga både print och webb.

  1. Se över organisationerna. Papperstidningens nyhetsfokus måste ligga
    framåt, inte som i dag bakåt i tiden. Det betyder att papperstidningen måste
    planeras mycket bättre än i dag, såväl vad gäller innehåll som produktion.
    Det innebär mer produktion dagtid och mindre på dyr kvällstid. Ha en
    tydlig plan för hur organisationen ska integreras (ingen har råd att bygga två parallella organisationer). Det har pratats länge,
    nu är det dags att handla. SvD har kommit en bit på väg, men vi och andra
    behöver jobba mer med den här frågan. Ryktet om papperstidningens snara död är betydligt överdriven…vi behöver försätta utveckla tidningarna, men de behöver skilja sig i innehåll betydligt från nätsajterna. Idag är produkterna alldeles för lika varandra, vilket är ett problem för både nät och papper.
  2. Maximera annonsintäkterna. Många marknadschefer och mediebyråer har
    fortfarande mycket kvar att lära när det gäller annonsering på nätet.
    Utbilda dem. Ha workshops. Visa på alla fördelar med nätannonsering; allt
    från ip-styrning, kontextuellt, sökord till digitala bilagor. För att inte
    tala om all statistikuppföljning som kan hjälpa annonsörerna att maximera
    effekten. Där är webben överlägsen papperstidningen.
  3. Ta betalt i mobilen: Ett upcoming affärsområde kan vara mobilen. Jag skriver kan, för vi har många gånger hört: ”nästa år exploderar mobil annonsering”, men vi har ännu inte sett det hända. Men med iPhone och andra smartphones har saker definitivt börja röra på sig. Framtidstron bygger på att betalningsviljan är större i mobilen än på nätet, och att vi nu har ett väldigt bra fungerande system i Apples iTunes. Enkelt att köpa låtar, enkelt att köpa appar till din iPhone. Låga trösklar gör att fler faktiskt tar steget och betalar. Ett bra exempel är SvD:s Quiz till iPhone som kostar sju kronor. För andra veckan i rad ligger den etta i App stores lista över payed apps. Fantastiskt, och det visar också att vår målgrupp och vårt varumärke har hittat en bra match i den produkten.
  4. Bygg affärsområden runt kärnaffären. Hitta produkter som attraherar din målgrupp
    som de upplever relevant och positivt. SvD Accent är ett bra exempel där
    vi säljer resor, konst etc. Italienska Corriere della Sera är ett annat exempel på en kvalitetstidning som gjort en fantastisk affär kring tilläggsprodukter i sin målgrupp.
  5. Nischade betaltjänter: Om du väljer att satsa
    på betaltjänster på nätet, välj nischat och målgruppsinriktat material. En förkrossande
    majoritet av läsarna kommer tyvärr aldrig att betala för nyheter på nätet. Möjligen kan det fungera att låsa
    in en flik/ett ämne på sajten som du vet att din målgrupp är intresserad
    av och beredd att betala för. Men gör det i så fall enkelt för användaren att betala. Finacial Times, modell är en mardröm för användaren.

Notera att ta betalt för nyheter kommer kommer långt ner på min priolista över vad vi behöver göra för att bli lönsammare än vad vi är i dag…

Till slut: vem vågar göra
en Spotify? Erbjuda läsarna en annonsfri nyhetsajt mot betalning och en gratis
annonsfinansierad? Jag skickar frågan vidare till min företrädare Bosse Hedin, som resonerar vidare kring ämnet i sin blogg.

Fredric Karén

BETALTJÄNSTER Sommarens samtalsämne i
mediebranschen, bloggosfären och till viss del också i de sociala medierna är:
hur ska vi kunna ta betalt för vårt innehåll på nätet?

Argumenten för och emot betaltjänster är många: risker, kontra drömmen om nya intäktsströmmar; beteendevetare
på internetkultur ställs mot idealister som anser att kvalitetsjournalistik har
ett värde som går att mäta i kronor och ören – oavsett vilken kanal materialet
publiceras.

I normala fall skulle man
kunna avfärda det här som en typisk diskussion som blossar upp i kristider.
Tonläget var delvis det samma kring dotcom-åren, då också några nyhetssajter
valde att låsa in sitt material för enbart prenumeranter: SvD.se och Sundsvalls Tidning här i Sverige, internationellt är The Wall Street Journal ett annat
exempel.

Men nu finns en avgörande
skillnad. För tio år sedan var tidningshusen fortfarande väldigt lönsamma
affärer. Pappersupplagorna var stabilare än nu liksom annonsintäkterna. Det
fanns en fördragsamhet kring att nättidningarna ännu inte tjänade några stora
pengar.

När pappersupplagorna nu
dalar samtidigt som annonsörerna stryper sina budgetar blir läget plötsligt
akut. Samtidigt flyttas inte annonspengar från papper till nät i så stor
omfattning som bedömare spådde för ett par år sedan. Plötsligt står mediehusen
med två osäkra affärer: papperstidningen och sajten.

Detta är förvisso något
som branschen vetat om, och pratat om under lång tid, ändå utbryter panik när
det väl blir en realitet.

I mediebolagens
styrelserum världen över lägger man nu pannorna i djupa veck i sin iver att nå
lönsamhet. Ett enkelt sätt är då att vända sig till sina nätsajter med det
något ihåliga argumentet: Vi har bjudit läsarna på gratis nyheter i 15 år, nu
måste vi lära dem att betala för sig.

Men är det verkligen så
enkelt?

Är det egentligen inte så
att vi behöver se över hela affären: print såväl som papper. Hur organiserar vi
oss? Är det inte dags att vi lägger om tidningsproduktionen från kväll till dag
och börjar skriva om det som ska hända istället för det som redan hänt? Säljer
vi sajt och tidning på rätt sätt? Har vi tagit till oss all teknik som finns
när det gäller annonsförsäljning på nätet: ip-styrning, kontextuellt,
beteendestyrt etc. Om ja, har vi sett till att marknadschefer och mediebyråer
har den kunskapen om oss och tekniken?

På söndag inleder SvD.se
en bloggstafett på temat, Ta betalt på nätet – går det?

Jag har bjudit in
konkurrenter såväl som utomstående bloggare och branschanalytiker som ska ge
sin syn på saken. Jag inleder stafetten med att ge min syn på saken, och de följande dagarna kommer du att få läsa inlägg från min
företrädare på SvD.se, Bosse Hedin, som också var med och grundade Aftonbladet.se. DN.se:s redaktionschef
Charlotta Friborg, Paula Marttilia – ekonom och
systemvetare som i över åtta år var med och byggde tjänster på Aftonbladet.se och som nu bloggar på bland anant Same Same but different,
Bosse Svensson – vd på Stampens utvecklingsbolag Mkt Media och Miriam Olsson,
redaktör på Internetworld.

Vi inleder söndagsmorgonen med en artikeln av SvD.s Hanna Dunér som redogör för mycket av den debatt och diskussion som förts under sommaren och hösten. Där presenterar vi också en nygjord Sifoundersökning. Tusen svenskar får svara på frågan: är du beredd att betala 50 kr i månaden för att få läsa nyheter på nätet?

Självfallet
hoppas jag att du som läsare engagerar dig i diskussionen och ger din syn
saken.

Fredric Karén

Förra veckan drog vi igång ett målarbete på SvD.se i syfte att få en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på våra bilder. Vi får ofta feedback från våra läsare att de upplever sajten som ”gubbig”. Männen är i majoritet på såväl våra större nyhetsbilder som på de mindre bilderna i vår högerspalt.

Det betyder inte nödvändigtvis att artiklarna handlar om män, eller att nyheterna är typiskt manliga (om det nu finns något som kan kategoriseras som typiskt manliga nyheter).

Eftersom tempot är högt på en nyhetssajt är det inte alltid redaktörerna hinner ha en total överblick över samtliga artiklar, rubriker och bilder på första sidan. Man hinner inte fundera över känslan som besökaren får när han eller hon kommer in, hur mixen av bilder och ämnen upplevs.

På nätet jobbar man mycket med genrebilder eftersom det ska gå snabbt och sajten ska vara uppdaterad. Redaktörerna letar upp bilder som kan illustrera ett ämne utan att reflektera vilket kön personen har. Ett exempel är artikeln om datavirus som just nu finns på sajten. Bilden som illustrerar är en tight närbild på en hand på ett tangentbord – manliga händer.

Målet med det här interna arbetet är att sajten ska upplevas som jämställd. Varje dag funderar vi över ämnesval, rubriker och hur de olika nyheterna ska värderas. Allt för att du som besökare ska känna dig uppdaterad, men också hitta förströelse, förkovran och – inte minst – hänga med i de stora samtalsämnena. Detta gäller självfallet både män och kvinnor. Men om en tydlig majoritet av artiklarna illustreras av män, tror vi att det upplevs som negativ av våra kvinnliga läsare.

SvD:s papperstidning har genom hårt arbete nått en helt jämn fördelning av kvinnliga och manliga läsare. Vi på SvD.se är inte där ännu. Fortfarande har vi fler manliga läsare än kvinnor. Det vill vi nu ändra på.

Varje dag klockan tolv tar vi en skärmdump på startsidan och sätter oss och räknar. Så här har fördelningen sett ut de senaste två veckorna:

måndag 7/9: 33 män – 24 kvinnor

tisdag 8/9: 32 – 17

onsdag 9/9: 37 – 11

torsdag 10/9: 36 – 16

fredag 11/9: 18 – 26

måndag 14/9: 28 – 23

tisdag 15/9 : 51 – 20

onsdag 16/9: 47 – 25

torsdag 17/9: 42 – 27

Och nu i kväll när jag skriver detta är fördelningen 21 män och 25 kvinnor – då har jag inte räknat med den Sydafrikanska sprintern Semenya, vars kön ju är litet oklart…

Jag kommer att fortsätta rapportera om vårt målarbete här på SvD.se-bloggen, och hör gärna av dig om du har tips eller idéer kring det här projektet.

Fredric Karén

Att nyhetssurfandet i Sverige tagit ett rejält kliv det här året har jag redan bloggat om här på SvD.se. Vi och flera av våra konkurrenter har ökat antalet besök rejält, framför allt under sommaren då trafiken i normala fall sjunker.

Ni som följer Kiaindex vet att många nyhetssajter ökat med 20-25 procent den här sommaren jämfört med förra. Orsakerna är troligen flera: lågkonjunkturen gör att fler stannar hemma istället för att åka utomlands på semester. Fler använder mobila bredband som är lätta att ta med sig till sommarstugan eller i husvagnen. Hur som helst så har detta skapat ett beteende som vi och andra nu skördar frukterna av.

Förra veckan slog SvD.se nytt rekord i antalet unika besökare och antalet sidvisningar. Den nya toppnoteringen lyder: 768 805 unika besökare, +27 procent mot vecka 36 förra året. Vi hade 8,8 miljoner sidvisningar förra veckan, vilket även det är rekord.

Det var på många sätt en intensiv nyhetsvecka: utvecklingen av svininfluensan, att SJ inför personliga biljetter på tågen och de många läsarreaktionerna på det beslutet. Och som grädde på moset: Zlatans osannolika mål mot Ungern sent i lördags kväll. Massor av läsare tog sig in på SvD.se efter matchen för att läsa om målet och ta del av eftersnack och analyser.

Men inte nog med det. Trafiken fortsätter uppåt även den här veckan och vi tror på mycket fina siffror även nästa vecka. Fantastiskt och stort tack alla läsare för att ni ger oss förtroendet att vara er nyhetskälla.

Den här veckan gläder vi oss också att att våra mobila satsningar bär frukt. I lördags kväll släpptes SvD.s första mobila applikation till iPhone: SvD Quiz. Vi har laddat den med våra 100 populäraste quizer i kategorierna nyheter, näringsliv, sport, resor och kultur & nöje. På bara fyra dagar har den seglat upp till nummer ett över de mest nedladdade betalapplikationerna i App Store.

Att våra läsare gillar våra quizer på sajten vet vi sedan länge. Extra kul är att också våra mobila användare gillar våra tjänster. Stort tack för det, och glöm inte: vi vill alltid ha dina synpunkter på sajten, vår journalistik och våra mobila tjänster.

Fredric Karén

Vi är många som är glada och entusiastiska så här dagen efter Zlatans osannolika mål i slutsekunden i bortamatchen mot Ungern. Sportkrönikörerna staplar superlativ, och målet är redan uppe i flera tusen visningar på YouTube.

Här på SvD.se var redaktörerna snabba att lägga upp ett Zlatanquiz under förmiddagen, ett quiz som jag och många andra har försökt klara av nu under dagen (själv fick jag 7 rätt av 9).

Från med i dag kan du också göra SvD.s populära quizer i din iPhone. I går kväll släpptes vår första iPhoneapplikation och nu väntar vi med spänning på era reaktioner.

SvD Quiz är utvecklad av företaget Appcorn i Blekingen. Ett gäng unga utvecklare som med stor entusiasm och kunnande tog sig an utmaningen att mobilanpassa SvD.s populära quizer. Programmet är laddat med 100 quizer i kategorierna nyheter, näringsliv, kultur, sport och resor. Allt eftersom redaktionen skapar nya frågesporter kan du ladda hem dem till din iPhone.

Vi har också försett programmet med statistik och grafik där du snabbt kan se hur du ligger till jämfört med genomsnittet av dem som gjort quizerna. Och så klart: du kan utmana dina kompisar.

Förhoppningsvis ser användarna programmet som ett perfekt sätt att slå ihjäl tid i väntan på bussen eller t-banan – att förena nytta med nöje. Eller så använder man SvD Quiz som en partyhöjare på förfesten. Vad kan du om Håkan Hellström? Vad vet du om Madonna? Eller har du koll på vilken författare som döljer sig bakom pseudonymen?

Vi har quizer i de flesta ämnen och svårighetsgrader och att de nu också finns i en iPhoneversion känns både naturligt och spännande. Vi vet att våra läsare och användare är just mobila. Att de vill kunna läsa uppdaterade nyheter var helst de befinner sig och när som helst på dygnet. Vi tror också att de vill utmana sig själva och sina vänner och lära sig nya saker. För alla er hoppas vi att den här applikationen ska komma väl till pass.

Men vi vill också ha feedback på programmet. Är det något du saknar? Finns det något vi kunde gjort annorlunda? Skriv en kommentar här, eller direkt i Appstore där du köper quizprogrammet.

Mycket nöje – och kolla om du kan slå mig på Zlatanquizet.