Annons

Om SvD.se

Fredric Karén

Fredric Karén

REDESIGN AV SYDSVENSKAN. Att redesigna en nyhetssajt är alltid en utmaning. Förutom det uppenbara, att sajten ska vara logisk, funktionell, lätt att navigera i, ska den också fungera i flera olika webbläsare och vara läsbar i olika skärmstorlekar.

Det finns olika skolor för hur en nyhetssajt ska se ut. I Sverige och Norge finns två dominanter som på många sätt präglat och satt standarden:Aftonbladet. se och VG.no.

De var båda tidiga på nätet, och de är båda extremt marknadsledande i sina respektive länder.

De är båda långa sajter där de utnyttjar och tar fasta på de flesta människors beteende att scrolla nedåt. I den anglosaxiska världen är sajterna mer horisontella: smalare spalter, färre scroll, mindre rubrikstilar: Guardian, Daily Telegraph, NY Times är exempel på detta.

Få sajter som redesignats i Skandinavien de senaste åren har vågat frångå den etablerade principen med många puffar staplade på varandra på längden i en bred mittspalt.

Förrän nu.

I går gick Sydsvenskan.se upp med en ny sajt som på massor av plan skiljer sig från de övriga svenska nyhetssajterna. I stället för en utvald nyhetstopp kör Sydsvenskan med fyra huvudnyheter som man roterar i toppen på sajten.

Senaste nytt-rutan som de flesta sajter har längst upp till höger i en spalt har fått betydligt större utrymme här. Och nyheterna där blandas, högt och lågt: Just nu läser jag Seriekrock i Staffanstorp, och litet längre ned: Dawit Isaak lovas rättegång.

Intill Senaste nytt har Sydsvenskan en funktion som de kallar läsarpulsen: en sammanfattning av mest läst, mest kommenterat och mest länkade artiklar just nu. Ämnen, artiklar där läsartempen är som högst.

Litet förenklat kan man säga att nya Sydsvenskan är uppbyggd kring automatiserade flöden på ett helt annat sätt än andra nyhetssajter. Läsarinteraktionen får ta mycket plats, allt i från de senaste kommentarerna som rullar synligt på sajten, till läsarpulsen.

Som jag upplever det är den uppbyggd enligt en princip om tre tempon: i toppen högt tempo med fyra nyheter som redaktionen väljer och uppdaterar kontinuerligt. I mitten något långsammare, med fyra nyheter: lokala såväl som nationella och internationella som uppdateras mer sällan. Och därunder rullar sajtens olika bloggar som uppdaterar med litet olika frekvens.

I botten samlar redaktionen material med längre livslängd. Det är i skrivande stund i stort sett samma artiklar som legat där sedan jag var inne i går eftermiddag: iPad blir försenad, Leonard Cohen till Malmö, till exempel.

Ur ett redaktörsperspektiv är detta så klart bra och strukturerat. Det gör det lättare att organisera redaktionen när du vet att ditt huvudfokus ligger på den övre tredjedelen av sajten och de fyra huvudnyheterna och de fyra toppnyheterna. Dina kollegor kan fokusera på de övriga två tredjedelarna.

Om Sydsvenskan har tänkt så eller organiserat sig så har jag ingen aning om, det är bara min högst personliga reflektion.

Är den bra då?

Efter att intensivtsurfat på sajten det senaste dygnet och försökt förstå upplägg och hur redaktion och utvecklare tänkt är mitt omdöme: snygg, funktionell och fantastiskt snabbladdad.

Den har dock ett stort, stort minus: bristen på nyhetskänsla. I den här formen kan inte Sydsvenskan bygga några ordentliga nyhetspaket över huvud taget. Stora nyheter stannar vid en rubrik och en bild. Det som jag upplever som en av webbens stora styrkor när det gäller nyhetsberättande är just detta: huvudnyhet, sidovinklar, länka upp tidigare artiklar i samma ämne, vad säger bloggosfären om den här nyheten? vad säger läsarna? Kan vi integrera webb-TV, quiz, bildspel? Allt i samma paket.

Så bygger man nyhetesskeenden på nätet. Resurskrävande, visst, men fantastiskt överlägset papperstidningen.

Ett tydligt exempel på det ser vi just nu: alla skandinaviska nyhetssajter jobbar intensivt med nyheten om att det isländska vulkanutbrottet lamslår flygtrafiken.SvD.se har storyn i topp, vi har adderat bildspel (genrebilder) och webb-TV.DN.se tänker precis likadant: bygger paket med webb-TV, tidigare artklar i kombination med den dramtiska just nu-skeendet.

Sydsvenskan.se:s design gör det inte möjligt att ha mer än en ganska grotesk Just nu-rubrik. För att kunna växla upp och göra detta till en av sina fyra toppnyheter måste de ha bilder som fungerar i formen (rubrik integrerad i bilden).

Kanske de växlar över om en stund, men just nu, mitt i denna dramatik, är de efter övriga nyhetssajter trots att nyheten även berör såväl Malmö Airport som Kastrup.

Just dessa svårigheter gör att sajten riskerar att uppfattas som grund. För tidningssajter med starka varumärken är kopplingen till tidningen viktig. Tidningens profiler, djupet, analysen, möjligheten att söka bland bok- krogrecensioner på ett tydligt sätt. Väldigt mycket på sajtens undersidor: Lund, Malmö etc känns som långa automatgenererade listor. Inte paketerat, valt eller på annat sätt journalistiskt behandlat.

Antingen är Sydsvenskans redesign ett smart, kostnadseffektivt sätt att göra framtidens nyhetssajt, långt ifrån konventioner och traditionellt webb-papper-tänkande. Eller så är det ett journalistiskt magplask där man riskerar att tappa mycket av det som är nyhetssajternas styrka i sin iver att ligga framkant.

Jag lutar mer åt det senare.

Fredric Karén om SvD.se

Här bloggar Fredric Karén, chef för SvD.se sedan januari 2009, om innehåll och utveckling på sajten. Kommentera direkt eller mejla dina synpunkter och frågor.