X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

Sökandet efter den varg som skadsköts i Närke är avblåst. Inget blod hittades och den bedöms vara utom fara.

Det var inte bara en utan två vargar som sköts i torsdags i Hasselforsreviret i Närke. Jaktlaget rapporterade att en varg dödats till länsstyrelsens besiktningsman. Men bara en halvtimme senare ringde jaktledaren igen och sa att ytterligare en varg blivit påskjuten.

Det fanns blod i spåren efter den skadskjutna vargen, och under hela dagen har två besiktningsmän letat efter den. På eftermiddagen avblåstes letandet. Vargen hade då gått över gränsen till Värmland. Dess revir går över bägge länen.

– Besiktningsmännen bedömer att det inte föreligger någon fara för vargens hälsa. De har hittat legan från i natt och där fanns inget blod. De har också sett av spåren att vargen går på alla fyra tassar och alltså inte haltar. Med de två kriterierna blåste de av sökandet, säger Sten Renglin, presschef i Örebro län.

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Den första vargjakten på 50 år slutade på sämsta tänkbara
sätt för både vargen och jägarna och kanske också för regeringen.

Jaktlaget som skulle fälla Örebro läns tredje varg, i
Hasselforsreviret mellan Laxå och Degerfors, lyckades inte bara skjuta en utan
två vargar. Den andra blev dessutom skadskjuten.

Allt hände inom loppet av max en halvtimme.

En given fråga är förstås varför kommunikationen inom
jaktlaget inte fungerade när den första vargen var skjuten.

Svaret på det utreds nu av polisen som rubricerar händelsen
som misstanke om grovt jaktbrott. Flera personer har förhörts, en är misstänkt
för brottet, skriver Nerikes Allehanda.

Därmed har kvoten för licensjakten på varg överskridits inte
en utan två gånger. 27 dödade blev 29, om den skadskjutna hittas och måste dödas.
Blodspår har spårats, men det behöver inte betyda att den är så illa skadad att
den måste dödas.

Sammanlagt har dessutom inte fyra utan fem vargar
skadskjutits. Till vargjaktens facit kan läggas också läggas att ett
föräldrapar sköts vilket har lett till ovisshet om hur deras ungar kommer att
klara sig och bete sig.

Är det en acceptabel jakt?

Ironiskt nog kan hela misslyckandet i Närkeskogen ha
inträffat ungefär samtidigt som miljöminister Andreas Carlgren höll
presskonferens om vargpolitiken. Kanske var det just när han svarade på frågan
om det har skett några misstag i vargjakten.

Jo, svarade Carlgren, just överskjutningen i Dalarna var ett
misstag. Men i stora drag tycker han att jägarna har visat det ansvar som
medföljer införandet av jakten.

Ändrar han uppfattning efter Örebrojägarnas klantighet?

Det som hände sänker förstås betyget på jägarnas insats. En
annan förlorare är den varg som möjligen ligger illa skadad i skogen.

Men motståndare till vargjakten har fått ytterligare
argument till varför årets jakt bör vara den första och sista på 50 år.

Susanna Baltscheffsky

FN:s klimatpanel IPCC har hamnat i blåsväder för att ha
släppt igenom ett påstående som inte var vetenskapligt granskat, och inte alls
stämmer, i en av de fyra klimatrapporter som publicerades 2007.

Fadäsen är extra känslig eftersom klimatforskning ifrågasätts
ofta och mycket av klimatskeptiker, framför allt i USA.

IPCC:s standardsvar brukar vara ungefär att skeptiska
påståenden är välkomna om de är vetenskapligt prövade och publicerade i en
vetenskaplig tidskrift med ett system för granskning av experter, så kallad
peer-review.

Men nu visar det sig att ett sällsynt illa underbyggt
påstående har slunkit igenom IPCC nät, och frågor väcks om hur kvalitetssäkrat
det är.

I rapport två (av fyra) står det att ”Himalayas glaciärer
drar sig tillbaka snabbare än i andra delar av världen, och om den takten
fortsätter är sannolikheten för att de är borta till 2035 eller tidigare mycket
hög”.

Den meningen har visat sig vara hämtad från
Världsnaturfondens kampanjrapport om Himalaya från 2005 och även i det
sammanhanget utan vetenskaplig grund.

Enligtthe Guardian är det saxat från en intervju med en
indisk glaciolog som publicerades i New Scientist.

IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri gjorde en pudel igår i
ett skriftligt uttalande på IPCC:s hemsida. De tydliga och väl kända krav som
IPCC ställer har inte uppfyllts i det här fallet, skriver han.

Han påpekar också att det är ett stycke i den 938-sidiga
rapporten som inte håller. I den mest lästa och spridda sammanfattningen,
Summary for policymakers, står dock inte detta och formuleringarna där om
uppvärmningens effekter på världens glaciärer stämmer överens med vetenskapen
bakom, konstaterar Pachauri.

Men det som har hänt skakar klimatetablissemanget. IPCC:s
trovärdighet står och faller med noggranheten i processen bakom rapporterna,
säger Yvo de Boer, chef för FN:s klimatkonvention till AP.

– Det
får inte hända igen, för trovärdigheten för klimatpolitik kan enbart byggas på
trovärdig vetenskap, säger de Boer.

Det är också ett faktum att ingen av de experter som läste
texten reagerade på årtalet 2035, konstaterar Chris Field, professor vid
Stanforduniversitetet i USA, som tog över ansvaret för den här delen inom IPCC
2008.

– Från
mitt sätt att se är det här ett område där vi har möjlighet att bli väsentligt
bättre, säger han till AP.

Experter som the Guardian har talat med säger att det dröjer
minst 300 år innan Himalayas glaciärer försvinner.

Ismängderna i Himalaya är så stora att de omöjligt kan
smälta till 2035. År 2350 är en mer trolig uppskattning.