Hånskratt när klimatet debatterades

Den som hade sökt sig till Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, i går för att bättre förstå debatten mellan klimatskeptiker och klimatforskare blev inte mycket klokare. Sammankomsten var stundtals rena pajkastningen, och det var inga nya infallsvinklar eller vetenskapliga rön som presenterades.

Erland Källén, professor i meteorologi och medförfattare i en av IPCC:s rapporter i fjol, gjorde samma presentation som han brukar göra över koldioxidens påverkan på klimatet, med slutsatsen att det är mycket sannolikt att människans utsläpp leder till den högre temperatur som har uppmätts under 1900-talets senare hälft.
För början av 1900-talet finns inte samma vetenskapliga grund, reserverade han sig. Där går det inte att se orsak och verkan.

Skeptikersidan representerades Gösta Wallin, professor emeritus i oceanografi, som anförde han erkänner växthuseffekten- att koldioxiden gör klimatet varmare, men han anser att klimatförändringarna inte är något problem.
Han visade också en kurva över hur växthuseffekten är en logaritimisk funktion, det vill säga att om en dubblering av atmosfärens CO2-halt leder till en grad högre medeltemperatur, så behövs det en fyrdubbling av CO2-halten för att temperaturen ska öka med två grader.

Gösta Wallin gav dock ingen vetenskaplig referens till kurvan, vilket Erland Källén var snabb att påpeka.
Och varken en eller två grader varmare klimat är till någon nackdel, bara fördelar, menade Wallin.

Tidvis blev åhörarna i IVA:s Wallenbergssal ivägburna av sina känslor, och hånskrattade åt Erland Källén, bland annat när han kritiserade Gösta Wallins handritade overheadkurvor utan vetenskaplig referens. Liknande reaktioner fick Källén av åhörarna när han bemötte kritik mot klimatmodellernas brister och andra argument från skeptikerhåll.

Ibland påminde mötet mer om brittiska parlamentet, med högljudda kommentarer från läktaren, enbart när Källén hade ordet. Det mest intressanta med IVA-mötet var kanske just det – varför denna affekt?