Annons

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

I djurens värld är det hannarna som slåss med varandra för att försvara sitt revir, sin hona och sina ungar. Honorna sköter om ungarna så länge det behövs och ser moderligt till att de lär sig nödvändiga färdigheter som att hitta föda och slåss, sånt som krävs i livet där ute när familjeidyllens tid är över.

I fågelböckerna är hanfåglarna praktfullt färgade medan honorna ser ut som gråsparvar allihop. Dessutom avbildas de ofta lite bakom hannen, och är mindre. Till och med när de egentligen är större så är de mindre. Ett exempel är sparvhöken, berättar zooekolog Måns Andersson vid institutionen för genusvetenskap i Uppsala. Han forskar om hur människans könsvärderingar präglar synen på djuren.
Ett exempel han har stött på i sin forskning är att när vissa fågelhannar slåss beskrivs det som ett rationellt, aggressivt beteende. Men honornas aggressivitet fick etiketten ”pre-breeding syndrome” – pms, helt enkelt.

Med mer könsneutrala ögon kunde andra forskare konstatera att hos den fågelarten är det honorna som väljer de bästa områdena för att hitta föda och skydda ungarna. Hon försvarar reviret, medan hannen mest hänger med.

När Charles Darwin beskrev att honfåglar aktivt väljer den hanne som ser bäst ut i hennes ögon, avfärdades han. Det ansågs knappast troligt att honor skulle vara kapabla att fatta aktiva beslut. Först på 1970- och 80-talen togs teorin om sexuell selektion upp igen och bekräftas i dag med exempel från många olika arter.
Med ett större intresse för honors beteende hittar man också flera exempel på att det är honorna som håller revir, inte bara bland fåglar utan även bland däggdjur som vargar. Många honor parar sig med flera olika hannar. En del kan sortera spermierna och till och med påverka om de ska föda han- eller honungar.

Frågan är hur bilden ser ut om man lägger hela pusslet – tänk om det är honan som driver arternas utveckling genom kontroll över revir, val av hanne och ungarnas födsel och överlevnad?

Måns Andersson undrar också varför vi väljer att jämföra oss med schimpanserna, när vi är precis lika mycket släkt med dvärgschimpanserna, bonoboerna.
Kan det bero på att i dvärgschimpansernas samhällen styr honorna? De har sex med många olika partner, av samma kön också om de vill.
Hos schimpansen däremot styr hannarna. De är aggressiva och dominanta medan honorna är underordnade, med huvudansvaret för ungarna.

Vågar vi fundera över vårt släktskap med dvärgschimpanserna år 2009?

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky