Annons

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

Varje sommar händer det någonting med Östersjön. I år är det Världsnaturfonden, WWF, som slår larm om att döda bottnar är ett ”växande problem”. I samband med en ny rapport om bottendöden startar WWF sin kampanj ”Stoppa övergödningen” i samtliga nio Östersjöländer.

Östersjön behöver
alla kampanjer som finns och allt engagemang som går att hitta. Men det är onödigt att skrämmas. Skälen att oroa sig för Östersjön är alldeles tillräckliga. Tillståndet i havet har inte alls försämrats drastiskt. Det är konstant dåligt och på ungefär samma dåliga nivå åtminstone de senaste sju-åtta åren.

Tyvärr, på sätt och vis. En dramatisk försämring innebär för det mesta en återgång till det normala, men för Östersjön finns ingen sådan i sikte.

Den bästa kuren för att snabbt krympa det syrefria tillståndets grepp är några rejäla höst- och vinterstormar, helst flera under ett och samma halvår. Då pressas syrerikt saltvatten in genom Öresund och sjunker ned mot den muggiga, svavelsvarta djupbassängen vid Bornholm. I bästa fall är det så mycket och så syrerikt vatten att det kan strömma vidare längs botten och även nå djupen väster och öster om Gotland.

Nu är det tyvärr femton år sedan det kom ett sådant rejält saltvatteninbrott. Hade lyckan varit framme under senare år så hade kanske de syrefria bottnarna varit rekordsmå, och WWF hade fått bygga sin kampanj på något annat.
Den enda lösningen på sikt är däremot att minska utsläppen av gödande ämnen, precis som WWF säger i sin kampanj. I åtminstone 25 år har det sambandet stått klart, men det politiska arbetet går minst sagt trögt.

Rekordåren för ”döda” bottnar – som för övrigt inte alls är döda eftersom bakterier lever där – går att hitta i början av 1970-talet då cirka 70 000 kvadratkilometer beräknades vara syrefria, vilket betyder att syrehalten är lägre än 2 ml per liter havsvatten. På 1990-talet, efter att saltvattnet flödat in, var ”bara” mellan 20 000 och 40 000 kvadratkilometer av bottnarna utan syre. Dessvärre är det bara en tillfällig konstgjord andning, i väntan på att övergödningen minskar.

SMHI:s oceanografiska data visar att situationen nu under 2000-talet är nästan lika bedrövlig som på 70-talet. Det kan nästan inte bli värre, säger docent Ulf Larsson vid Askölaboratoriet när jag ringer och frågar.

Men någon katastrof syns inte till, läget är tillräckligt skrämmande dåligt hela tiden.

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky