X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

Sjöisen på Norra Ishavet smälter varje sommar, men hur mycket den smälter har de senaste åren blivit en het potatis. Det är bara två år sen avsmältningen var sensationellt stor, mycket större än vad någon klimatmodell kunde förutsäga eller forskare vågade gissa.

Medan många klimatforskare och en stor del av allmänheten kände viss oro över vad den drastiska förändringen kan innebära för klimatet, vädrade stornationer morgonluft för att det nu kan bli möjligt att dra upp rejäla mängder olja, gas och andra naturresurser ur djupen, när isen börjar försvinna. Gissningar och prognoser pekar på att Arktis kan vara isfritt på sommaren redan 2015 -2020.

I fjol smälte isen nästan lika mycket som 2007, och den som vill veta hur det ser ut i år kan följa dag-för-dagrapporteringen på National snow and ice data centers , Nsidc, websida.

Sommaren 2009 började på samma sätt som de två tidigare rekordåren. Men under augusti har isen inte försvunnit med strömmarna ut ur Ishavet på samma sätt som då. Det är inte troligt att det blir något nytt rekord i år. Men först i mitten av september vet man hur mycket isen smälte i sommar, eftersom då vinterisen börjar växa till då.

Den 17 augusti i år fanns nästan en miljon kvadratkilometer mer is än samma datum 2007. I augusti då smälte 84 000 kvadratkilometer per dag, men i år smälter ”bara” 54 000 kvadratkilometer om dagen.

Förhoppningen är förstås att den dramatiska avsmältningen var en engångsföreteelse. Men som alltid när det gäller klimat är det långtidstrenden som visar om klimatet har ändrats och hur. Och för Arktisisen är trenden negativ. De senaste 30 åren har sommarisen utbredning successivt blivit mindre:

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Ministrar från tio afrikanska länder samlas i dagarna i Etiopiens huvudstad Addis Abeba för att formulera gemensamma krav inför FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december.

Det finns ett missnöje med bristen på uppmärskamet för Afrikas intressen inom ramen för FN:s klimatprocess. Och det finns en orättvisa i att afrikanska länder står för en liten, liten andel av världen utsläppen av växthusgaser, men kommer enligt många forskare att vara bland dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Vid konferensen i Etiopien väntas de afrikanska länderna rikta ett krav mot världens i-länder att gemensamt minska utsläppen med 40 procent till år 2012, rapporterar BBC.

Hur många miljarder dollar länderna anser är en rimlig kompensation för den skada som klimatförändringarna orsakar har inte avslöjats än. Siffran kommer att presenteras vid ett särskilt möte i Libyen på lördag.

Men nyheten i det här fallet är varken procentsiffran eller dollarnivån, utan att de afrikanska länderna förbereder en mer aktiv roll när det nya klimatavtalet förhandlas fram.

Susanna Baltscheffsky

USA:s utsläpp av koldioxid minskar med fem procent i år, enligt Energy Information Administration vid det amerikanska energidepartementet. Till stor det beror det på lågkonjunkturen, men också i viss mån på att naturgas har ersatt kol som bränsle i den del kraftverk.

Nästa år kommer utsläppen att öka igen, tack vare bättre fart på ekonomin, men bara med 0,7 procent, spår samma byrå.

De lägre utsläppen beror på en oönskad utveckling – industrin går på sparlåga, arbetslösheten sprider sig och ekonomisk köpkraft minskar.

Trots det ska man inte bli överraskad om siffrorna på lägre koldioxidutsläpp kommer att användas i argumenten inför klimatmötet i Köpenhamn. USA som står bakom en fjärdedel av de globala utsläppen av klimatgaser, och kan nu visa en minskning.

Även i Sverige använder industrin mindre energi, 7 procent mindre än förra året, rapporterar Energimyndigheten i sin nya kortsiktsprognos. Användningen av el, kol, koks och oljeprodukter minskar mest. Totalt för industri, transporter, bostäder och service blir energianvändningen mer än 20 TWh lägre än 2008, ungefär fem procent (energianvändningen 2008 var 388 TWh).

Men den svenska lågkonjunkturen ger inte någon lika entydig minskning på utsläppskontot som i USA, eftersom Industrins elanvändning till allra största delen kommer från vattenkraft och kärnkraft.

Susanna Baltscheffsky

Förra veckan lanserade den danske klimatdebattören Björn Lomborg en rapport om fördelar med ingenjörslösningar för klimatet (climate engineering).

Vad är det? Jo, till exempel att på konstgjort sätt bemästra solinstrålningen, enligt rapporten från Lomborgs tankesmedja Copenhagen climate consensus.

Efterlikna det dis som sotpartiklar orsakar, gör molnen vitare så de reflekterar solljus bättre, utveckla en rymdfarkost som skuggar solen i lagom omfattning – tre ännu helt oprövade metoder som skulle klara av hela den höjning av medeltemperaturen som är att vänta fram till 2010 – till en oerhört mycket lägre kostnad än att byta energisystem, enligt rapporten.

Björn Lomborg har skrivit flera uppmärksammade böcker där hans huvudbudskap har varit att miljöproblemen är överdrivna. I själva verkat blir allt fler rikare och miljön blir bättre hävdade han i ”Världens verkliga tillstånd” (2002). I ”Cool it” (2007) påpekar Lomborg att de dyra åtgärder som planeras för att stoppa den globala uppvärmningen kommer att ha mycket liten påverkan på jordens temperatur inom de närmaste hundra åren.

Nu ligger Lomborg bakom rapporterna om hur klimathotet ska motverkas. I morgon berättar SvD om nästa förslag från Copenhagen consensus center.

Men han har inte ändrat åsikt, säger han.

– Klimatförändringar är inte det viktigaste problemet. Tre fjärdedelar av jordens befolkning saknar grundläggande hälsovård, mat och mycket annat, säger han till svd:s klimatblogg.

– Men det betyder inte att koldioxidutsläppen inte är ett stort problem. Det är en av de uppgifter vi har att hantera under 2000-talet. Och jag säger att vi ska göra det på ett smart sätt. Lägger vi för mycket pengar på ett av problemen så har vi inte pengar till de andra stora utmaningarna.