X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

SvD:s granskning av hur felplacerade vindkraftparker kan hota fågellivet och naturskyddade områden har väckt stort intresse bland er läsare. Människor med ett hjärta för naturen har med förvåning sett hur vindkraftbolag planerar att lägga stora vindkraftparker i områden som de flesta trodde var skyddade från exploateringar, som fågelskyddsområden, naturreservat, obrutet fjäll och nationalparker.

Samtidigt är vindkraften ren och förnybar – ett energislag som självklart faller många natur- och miljövänner i smaken. Till exempel protesterar ett hundratal naturengagerade personer i Naturskyddsföreningens länskretsar, Svenska botaniska föreningen och andra föreningar mot att Miljööverdomstolen sagt ja till Vindkompaniet att bygga på berget Rautiorova, där en av de sista totalt orörda skogarna i Sverige finns.

”Vindkraftens rykte som miljöanpassad energikälla kommer raskt att smutsas om inte vindkraftbyggarna håller sig borta från lägen där det finns en uppenbar konflikt med höga naturvärden. Vindkraften har burits fram av miljömedvetna människor. Dessa kommer inte att acceptera att vindkraften förstör deras natur”, skriver de i sin protest.

Efter att ha sökt efter information om nära nog hundra vindkraftprojekt har jag slagits av hur svårt det kan vara att hitta den. Vissa vindkraftbolag går knappt ens att googla fram, andra har lättsökta kartor för exakt var de tilltänka snurrorna ska stå och utförliga redogörelser för om platserna sammanfaller med naturvårdsområden eller andra värdefulla områden.

Gissa vilket bolag man känner sig mest positiv till, redan i den första kontakten via en enkel sökning?

Jämför till exempelRabbalshede kraft och jämför med Ventovarium som vill bygga ca 100 snurror i havet utanför Luleå och 130 snurror i Haparanda skärgård, intill nationalparken.

Ett stalltips är att det bolag som bjuder in till dialog redan tidigt kommer att få den snabbaste tillståndsprocessen, räknat från start till mål.

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Har du missat att det är Havens dag idag?

Det har jag också.

Men i min mejlbox har det ramlat in olika påminnelser under dagen.

Här i Sverige är vi inte jättetända på ”dagar” av olika slag, inte ens om de är sanktionerade av FN, som Havens dag är från och med i år.

Årets tema är i alla fall ”Ett hav, ett klimat, en framtid”, enligt The Ocean Project.

Att stigande halter av koldioxid och och temperaturer påverkar haven har fått ökad uppmärksamhet i takt med att nya forskningsresultat har presenterats. En skrämmande upptäckt är att haven inte kan absorbera lika mycket koldioxid från atmosfären som tidigare. Ett annat scenario, som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg, är försurningen av haven, som kan leda till att korallreven vittrar sönder.

Men utfiskningen av världshaven är ett ännu mer välkänt problem som direkt påverkar alla oss människor. På många håll i världen ser man med blotta ögat att fisken har försvunnit.

Miljöpartiets nya representant i Europaparlamentet, Isabella Lövin, väckte nytt liv i frågan med sin bok ”Tyst hav”.

Men internationellt är det Charles Clover, förut miljöreporter på Daily Telegraph, som har väckt störst uppmärksamhet med sin bok ”the End of The LIne”. Nu har den blivit film och den lanseras internationellt med start just idag.

”Tänk dig en värld utan fisk”, manar Charles Clover. Om forskare har räknat rätt så är det så det ser ut år 2048. Snabbt jobbat av industrifisket i så fall, som började 1950.

På 100 år går det alltså att sopa rent djurgruppen fisk, som har funnits på jorden långt innan människan. Och som dessutom är förnämlig som mat.

I samband med filmen lanseras också en kampanj för att få allmänheten att kräva rimligare fiskemetoder.

Kommer ”The End of The Line” att visas i Sverige?

Susanna Baltscheffsky

Försurningen av världshaven pekas ut som ett av de allra allvarligaste hoten på grund av ett förändrat klimat, av sjuttio av världens vetenskapsakademier.

Försurningen hotar alla organismer med kalkskal eller -skelett: snäckor, koraller, sjöstjärnor. I Arktiska havet är musslor en viktig födobas för resten av näringskedjen, men skalen hotas att vittra och minska musselbestånden avsevärt till år 2060.

Korallreven – som är det viktigaste ekosystemet för fiskproduktion i tropiska hav – riskerar att lösas upp om koldioxidhalten i atmosfären stiger till 550 ppm från nuvarande 387 ppm, enligt vetenskapsakademiernas upprop.

Koldioxid i luften tas upp av haven i kemiska reaktioner och det gör haven surare. De är nu surare än på 800 000 åren, skriver vetenskapsakademierna i ett upprop till FN:s klimatkonvention i samband med ett klimatmöte som startade igår i Bonn.

Problemet måste tas upp på förhandlingsagendan inför FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn, anser vetenskapsakademierna.

”Att minska de stigande halterna av koldioxid i atmosfären är den enda möjliga lösningen för att motverka havsförsurningen”, därför måste koldioxidutsläppen minst halveras till år 2050, och fortsätta minska därefter.

FN:s klimatmöten brukar vara en arena för olika utspel av allt från forskare och institut till miljörörelsen och andra organisationer.

Det är inte direkt någon brist på punkter på förhandlingsagendan i Köpenhamn. Chansen att ytterligare en läggs till är lite. Men att vetenskapsakademierna gör utspel hör inte till vanligheterna.