Klassisk bild av jorden fyller 40 år

Eftermiddagsmörkret har just lagt sig över Stockholm, och det är lätt att bli filosofisk så här på årets näst sista dag. De senaste dagarna med midvintersol har gjort det lite lättare att kliva upp ur sängen. Och det är inte bara på dagtid som tillvaron känns ljusare. Även kvällarnas och nätternas stjärnhimmel är så praktfull nu när molnen inte skymmer. Det gäller bara att komma ihåg att titta upp när man ändå är ute i vintermörkret.

För 40 år sedan tog en av astronauterna i den amerikanska rymdfarkosten Apollo 8 den numera klassiska bilden ”earthrise”, när jorden hänger i rymden sett från månen. På julafton.

För första gången såg en människa – eller rättare sagt tre människor – den planet vi alla delar med varandra. En liten blå planet ute i den stora rymden.

Bilden fick en stor betydelse för insikten att jordens resurser är ändliga. Den nyvaknade miljörörelsen fick en fantastisk symbol att använda, tidskriften LIFE har beskrivit den som en av de 100 bilder som förändrade världen, och det är en av världens mest puiblicerade bilder. Sedan dess har den har använts för miljöbudskap oräkneliga gånger, bland annat av Al Gore för att påtala hur människan ändrar jordens klimat i filmen ”En obekväm sanning”.

- Vad vi verkligen gjorde efter all utbildning vi gått igenom som piloter och ingenjörer för att ta oss till månen och tillbaka, och för att undersöka månens omloppsbana, var att vi upptäckte planeten Jorden, säger Bill Anders, den astronaut som officiellt tog bilden, till the Guardians reporter Juliette Jowit.

Sånt kan man filosofera över när man tittar på stjärnhimlen och året är på väg att gå över i ett nytt.

Den nogräknade bloggläsaren ser att artikeln om Earthrise är några dagar gammal. Jag hade verkligen tänkt lägga ut den som helt färsk, men hann inte med det före jul.
Jag hade också tänkt skriva att då, när mörkret låg så tungt, flera morgnar på väg mot pendeltåget hade hört talgoxen envist sjunga sitt sitsitu sitsitu. Eller situ situ som den också säger. Men sedan dess har vi ju passerat vintersolståndet och dagarna blir längre. Och talgoxen sjunger kanske ännu mer än då!

För en nyhetsreporter är det förstås lite skämmigt att ligga så länge på en bra story, som den om Apollo 8-bilden. Jag får gottgöra det med att vara bland de första med att önska mina läsare ett Gott Nytt År!

Människans könsroller är inte djurens

I djurens värld är det hannarna som slåss med varandra för att försvara sitt revir, sin hona och sina ungar. Honorna sköter om ungarna så länge det behövs och ser moderligt till att de lär sig nödvändiga färdigheter som att hitta föda och slåss, sånt som krävs i livet där ute när familjeidyllens tid är över.

I fågelböckerna är hanfåglarna praktfullt färgade medan honorna ser ut som gråsparvar allihop. Dessutom avbildas de ofta lite bakom hannen, och är mindre. Till och med när de egentligen är större så är de mindre. Ett exempel är sparvhöken, berättar zooekolog Måns Andersson vid institutionen för genusvetenskap i Uppsala. Han forskar om hur människans könsvärderingar präglar synen på djuren.
Ett exempel han har stött på i sin forskning är att när vissa fågelhannar slåss beskrivs det som ett rationellt, aggressivt beteende. Men honornas aggressivitet fick etiketten ”pre-breeding syndrome” – pms, helt enkelt.

Med mer könsneutrala ögon kunde andra forskare konstatera att hos den fågelarten är det honorna som väljer de bästa områdena för att hitta föda och skydda ungarna. Hon försvarar reviret, medan hannen mest hänger med.

När Charles Darwin beskrev att honfåglar aktivt väljer den hanne som ser bäst ut i hennes ögon, avfärdades han. Det ansågs knappast troligt att honor skulle vara kapabla att fatta aktiva beslut. Först på 1970- och 80-talen togs teorin om sexuell selektion upp igen och bekräftas i dag med exempel från många olika arter.
Med ett större intresse för honors beteende hittar man också flera exempel på att det är honorna som håller revir, inte bara bland fåglar utan även bland däggdjur som vargar. Många honor parar sig med flera olika hannar. En del kan sortera spermierna och till och med påverka om de ska föda han- eller honungar.

Frågan är hur bilden ser ut om man lägger hela pusslet – tänk om det är honan som driver arternas utveckling genom kontroll över revir, val av hanne och ungarnas födsel och överlevnad?

Måns Andersson undrar också varför vi väljer att jämföra oss med schimpanserna, när vi är precis lika mycket släkt med dvärgschimpanserna, bonoboerna.
Kan det bero på att i dvärgschimpansernas samhällen styr honorna? De har sex med många olika partner, av samma kön också om de vill.
Hos schimpansen däremot styr hannarna. De är aggressiva och dominanta medan honorna är underordnade, med huvudansvaret för ungarna.

Vågar vi fundera över vårt släktskap med dvärgschimpanserna år 2009?

Poznan 4: ”Yes we can”

Applåderna var långa efter Al Gores tal här i Poznan, men nu har de precis ebbat ut. I en fullsatt plenarhall höll han ett halvtimmes tal, som då och då avbröts av applåder.
Han påminde ministrar och förhandlare att ”vi kan inte förhandla med fakta”. Klimatet förändras, glaciärer smälter, haven tar emot 25 miljoner ton koldioxid varje dag och blir successivt surare.

Al Gore konstaterade också att ”kampen mellan hopp och förtvivlan pågår även här i Europa”, med adress till uppgörelsen om EU:s klimatpaket i Bryssel.

Och han ägnade en hel del tid åt att läsa upp vad kommande president Barack Obama har sagt om klimatförhandlingarna, att USA ska bli en aktiv och konstruktiv del så snart han har kommit på plats i Vita Huset.

”The time for delay is over, the time for denial is over. We all hear clearly what science has been telling us for years now”, var ett avcitaten från Obama.

Som avslutning sa Gore att han ville delge åhörarna några ord han hade hört och som han tyckte passade på församlingen i Poznan:

”Yes we can”

Poznan 3: I väntan på EU och Obama

Att FN:s klimatkonferens i Poznan är en hållplats på vägen till det stora mötet i Köpenhamn har vi hört många gånger nu.
Det gör att stämningen här i Poznan präglas av en väntan. Först och främst handlar det om hur EU:s klimatpaket ser ut efter manglingen på toppmötet i Bryssel torsdag och fredag. Ett paket med bibehållen trovärdighet får också bäring på förhandlingarna här.

Utvecklingsländerna bevakar
att i-länderna gör sina åtaganden och inte försöker smita från de minskade utsläpp som man har utlovat på den internationella arenan.
Frågor där tonläget är högt här, som överföring av teknik och finansiering av åtgärder i utvecklingsländer, kan låta annorlunda om EU håller utlovade mål.
Miljökommissionären Stavros Dimas försäkrade idag att utsläppsmålet står fast – att minska med 20 procent till år 2020 eller med 30 procent om det blir ett avtal i Köpenhamn. Han sade också till the Guardian att EU kan minska med 80 till 95 procent till år 2010 om utvecklingsländerna går med på minus 15-30 procent det närmaste tio åren. Det låter inte som ett sockrat erbjudande till u-länderna.

I andra viktiga frågor vill man inte låsa några beslut innan USA:s nye president Barack Obama är på plats. Det dämpar också intensiteten i förhandlingarna. Det inebär att tempot måste bli högt under nästa år, för att hinna till december i Köpenhamn.

Poznan 2: Vattenfalls klimatmanifest

I morgon kan ni läsa en intervju i SvD med ”en passionerad klimataktivist”, Vattenfalls vd Lars G Josefsson. Så beskriver han sig själv i alla fall.

Till år 2050 kan Europas kraftproduktion vara utsläppsfri, berättade han här i Poznan idag, förutsatt att det fortsätter kosta att släppa ut koldioxid, helst en global utsläppshandel.
En helt avgörande förutsättning är att tekniken för att avskilja och lagra koldioxid inte bara utvecklas och prövas i full skala. Den måste bli lönsam också, både ekonomiskt och energimässigt. Där finns det mesta kvar att göra.

Kanske behövs också en uppmuntrande sång för alla Vattenfalls medarbetare. Håll ögonen öppna när filmen zoomar in stämningen i sammanträdesrummet, så får ni se en dansande Lars G.
Räkna gärna också hur många gånger orden kol eller kolkraften nämn i sången.

Poznan 1: Utsläpp från FN:s klimatmöte

Från ett gråmulet plustvågraders Stockholm till ett gråmulet plusengrads Poznan. Idag går FN:s årliga klimatmöte in på sin andra vecka, som avslutas med att miljöministrarna får lösa de svåraste knutarna som tjänstemännen inte har klarat av.

Förra året hölls klimatmötet på Bali. Då fick jag en hel del mejl från läsare som undrade om det verkligen var nödvändigt att alla delegater behövde träffas så ofta med tanke på alla koldioxidutsläpp flygresandet orsakar.

I år har ingen undra
t, men här kommer ändå ett svar till den som undrar: Sekretariatet för konferensen har räknat ut att energin till flygresor, hotell och konferensrum samt buss och taxi lokalt här på plats, orsakar ungefär 13 000 ton koldioxidutsläpp. Sannolikt är det lite mer eftersom fler deltagare har kommit hit än de 8 000 som kalkylen bygger på.

När konferensen är slut
, och siffrorna mer definitiva, kommer polska regeringen att koldioxidkompensera allt. Vissa delegationer kompenserar på egen hand, EU:s Storbritanniens och Nederländernas.

Totalt kostar hela konferensen 35 miljoner dollar, enligt polska regeringen.

Ukrianska trupper blockerar en vägspärr nära Aleksandrovka. Ukrainakrisen

”Strategi att skrämma upp separatisterna”

SvD:s Anna-Lena Laurén: Dramatiken fortsätter i Ukraina.

Google anpassar kartorna efter Putin

Världskartan

Olika bilder. Men i Sverige håller man fortfarande emot.

”Höjer man betygen blir alla parter nöjda”

Skolan

Lärare: Tydligt att de är våra kunder.

Få pensionärer på S-listorna

Bara fyra procent av Socialdemokraternas riksdagskandidater är över 65 år, trots att var fjärde väljare i höstens val är pensionär.

Metoden provocerar vita och asiater

Kolumn

”Fritt fram för rasistiska universitet.”

”Vi har bestämt att frysa utbetalningen”

Därför betalas de 50 miljonerna inte ut.

Svenskt bistånd till annekterade Krim

SvD avslöjar

Sidaansvarig: Ingen anledning att ändra på det.

”Smart - men tomt som ett tv-spel”

Sigge Eklunds nya roman visar på en litteraturfientlig hållning, skriver Isabelle Ståhl.

Två släppta efter dubbelmordet

Norrköping

Ännu en man av de fem som anhållits har nu släppts.

”Nymphomaniac hemsk för barnen”

Kultursvep

”De kallar henne för Oreo”.

”Mörkläggningen
i Zalando skrämmer”

Hedelius

”Kinnevik redovisar inte resultatet.”

Därför kan det bli brist på bananer

nytt hot

”Bekräftade våra värsta farhågor”.