X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

Såhär när det nya året närmar sig ska jag göra en bekännelse. Det gäller mitt julgransglitter.
Kanske finns det fler än jag som sedan späd barndom har sett hur julgranen blir alldeles särskilt vacker när den behängs med glitter av bly. De hänger tyngre på ett sätt som plastglitter aldrig kan. Och blyet ger ett slags matt glans åt glittret som gör att ljusen reflekteras på ett ojämförligt och lite trolskt vis.

Men bly är som bekant ett farligt miljögift och därför fär det helt logiskt att blyglitter är förbjudet sedan länge. Fast jag lyckades komma över en förpackning i sista sekund, jag tror att det var i början av 1980-talet. I en affär på Sveavägen köpte kunden före mig två paket, och det fanns ett kvar. Blixtsnabbt lade jag beslag på det.

Sedan dess är det andakt varje år som granen ska kläs, i alla fall för mig. Tråd för tråd hänger jag dem i granens topp. Det är ändå de översta grenarna som ska stråla mest. Det är inte många glitter kvar nu, men de räcker till en 15 grenar i alla fall. Och de är helt underbara.

När granen ska ut
är det ingen annan än jag som får ta ner blyglittret, tråd för tråd igen. De förvaras i en egen påse, noga inlindade i silkespapper. Någon risk att blyet skulle spridas i kretsloppet finns inte, de är tryggt mellanlagrade i jullådan på min vind.
Snälla, om någon vet ett glitter med blyets glans men som inte är miljöfarligt, skriv gärna och tipsa. Eller om någon smart uppfinnare tar fram ett sånt, lova att meddela mig.

Och Gott Nytt År!

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Efter en dramatisk upplösning, och oerhört hårda ord riktade mot USA i plenum, verkar det nu som att alla länder har enats om en text här på Bali.
Därmed skulle förhandlingarna här kunna avslutas och de nya förhandlingarna, där alla länder gemensamt under två år ska enas om hur ett nytt klimatavtal som ska ersätta Kyoto 2012 kan ta vid.
Sådan dramatik, men nu, kl 14.30 lokal tid, är det klart. Alla har accepterat dokumentet som har förhandlats under två veckor. Dag och natt de senaste dygnen.

Susanna Baltscheffsky

Tidigt i morse satte sig alla minstrar åter i plenum för att klubba det förslag som de olika arbetsgrupperna presenterade under natten till lördag.
Ordförande för sessionen, Indonesiens miljöminister Rachmat Witoelar, hann knappt öppna mötet innan Indien tog till orda och sa att de inte kan acceptera dokumentet. Man ville ändra ordalydelsen i en mening så att det blev större skillnad mellan i-ländernas åtaganden och u-ländernas åtaganden.

Mötet ajounerades i ca en timme. När det åter samlades strax efter elva på förmiddagen var inte Indiens miljöminister närvarande. U-länderna satt och förhandlade nya skrivningar under ledarskap av Indonesiens miljöminister och kunde därför inte vara på plats när plenum åter samlades och ordföranden bad om Indiens synpunkter.

Den kinesiske delegationschefen kom springande och krävde andfådd att sekretariatet för mötet skulle be om ursäkt.
– Det är andra gången den här morgonen som ni börjar sessionen utan vi kan vara här för vi sitter i förhandlingar. Jag tror att det här är avsiktligt från sekretariatets sida för att pressa oss tidsmässigt.
Pakistan krävde att mötet åter ajournerades till G77 var klara med sin diskussion.

Någon ursäkt har inte levererats, men mötet har åter paus. För hur länge återstår att se. Klocka är halv tolv. Ingen vet hur länge denna maratonkonferens kan hålla på.

Susanna Baltscheffsky

De senaste signalerna från de slutna förhandlingsrummen är att EU har släppt kravet på att i-länderna måste gemensamt minska med mellan 25 och 40 procent till år 2020 för att försöka nå en överenskommelse. Nyheten kom först vid middagstid, via Reuters, men verkar gälla för närvarande också.
I stället försöker de få in en referens till det förmöte som hölls i Wien i oktober då det fanns en samstämmighet om att svara på IPCC:s rapporter genom att ange ungefär vad som krävs för att hålla klimatförändringarna på en hanterlig nivå.

Men ta det för vad det är – korridorsnack. Dessutom är klockan ”bara” strax före 21 här och alla verkar vara beredda på ett nattvak. Siffror och formuleringar lyfts ut och in hela tiden.

Stämningen är dock långt ifrån avvaktande. Alla kollar minsta rörelse i korridorerna. Presskonferensen med USA har ställts in flera gånger, liksom dem med EU-kommissionen och med klimatkonventionens chef Yvo de Boer. Nervositeten växer, alla är på helspänn för att inte missa senaste informationen.

Nu har det blivit svalare men myggorna irriterar och bits när man försöker samla tankarna och skriva.

Mer nyheter som just droppade in: Antingen avslutas konfernsen nu om två timmar, kl 23. Eller kl 07 i morgon. Eller någon gång däremellan. Eller senare.
FN:s generalsekreterare Ban Ki -moon är på väg tillbaka hit till Bali och kommer att ha presskonferens i morgon 10.30 lokal tid, om det inte finns ett avtal innan dess. Hänger ni med, jag gör det knappt.
Det bilr en lång natt!

Susanna Baltscheffsky

Bali. Kanske är vakuum ett bra ord för att beskriva känslan här på FN:s klimatkonferens just nu. Det pågår intensivt arbete med att lösa de absolut svåraste knäckfrågorna. Små grupper av ministrar sitter i slutna rum och väger olika formuleringar på guldvåg.
Hur ska industriländernas åtaganden att minska utsläppen formuleras?
Hur ska utvecklingsländernas åtaganden formuleras?
Ska USA behandlas i en egen skrivning eftersom de inte erkänt Kyotoprotokollet?
Vakuum råder i väntan på besked.

Al Gore uppmanade i sitt tal igår att konferensen skulle enas utan USA, som ju motsätter sig flera viktiga punkter. Det rev ner massiva applåder.

Men det är inte en möjlighet, klargjorde konventionens chef, Yvo de Boer.
Beslut under konventionen tas i konsensus, och USA är en part i konventionen.
Men det verkar inte heller vara en väg att försöka sig på, enligt honom.
– Allmänna känslan här är att det inte är mycket mening att starta förhandlingar om ett nytt klimatavtal utan att det ekonomiskt största landet och den största utsläpparen är med.

Kan också berätta att det just passerade ett gäng isbjörnar, och att julgranen i närmaste köpcentrat är finfin. Däremot syntes ingen lucia igår.
Inne i presscentret verkar luftkonditioneringen vara i samma skick som förhandlarna – trötta. Det är minst 35° här inne. Närmare 40° tror kollegan Karl-Johan Bondeson från Göteborgsposten, med svettpärlor i pannan.

Natten här blir nog lång. I stället för luciavaka får vi vaka in resultatet från klimatmötet. Om allt går i lås så startar förhandlingarna om det nya klimatavtalet efter Kyotoprotokollet här. De förhandlingarna ska slutföras 2009.

Susanna Baltscheffsky

I sitt tal riktar Al Gore skarp kritik mot USA, som på flera sätt motsätter sig ett dokument från Bali som innehåller ett gemensamt åtagande från industriländerna att minska sina utlsäpp. EU vill att det ska stå ”mellan 25 och 40 procent till år 2020” i dokumentet.

USA vill inte ha några siffror alls.

Al Gore säger att han tillhör inte den amerikanska delegationen. ”Jag ska tala om en obekväm sanning” sade han och rev ner applåder.
”Alla ni som applåderar nu, gå till den amerikanska delegationen och rikta er kritik mot dem”, sade han.
Han fortsatte sedan på det spåret.

Talet pågår forftfarande.

Susanna Baltscheffsky

Från Stockholm till Bali. Vilken minut som helst tågar mottagarna av Nobels fredspris Al Gore in i den stora plenarsalen i konfernscentret här i Nusa Dua. Även IPCC:s orfördande, Rajendra Pachauri, är förstås på plats.

Intresset är förstås stort, men långt ifrån alla tar sig tid att titta eller lyssna på pristagarna. Många delegater sitter i intensiva samtal för att lösa ett antal knutar. Här i pressrummet är vi kanske 200 journalister och försöker beskriva rävspelet som ska resultera i att förhandlingarna om ett nytta klimatavtal efter Kyoto sätter igång. Det är verkligen inte lätt att hänga med i alla turer.

USA pekas ut som en stor bromskloss, men alla länder, utvecklingsländerna och G-77 och EU också, försvarar sina intressen. Ännu är det mycket oklart om man kommer så långt till klockan 12 i morgon. Klimatkonventionens chef, Yvo de Boer, har deklarerat att då måste alla skrivningar vara klara för att alla papper hinner kopieras till delegaterna så att de kan acceptera slutsatserna. I viss mån säger han så för att sätta press på förhandlingarna.

Det var också ett skäl till att han för några timmar sedan var mycket pessimistisk på en presskonferens. När den nyheten går ut på alla världens stora nyhetsbyråer, måste något hända. Och det gjorde det. Ett litet men viktigt steg om överföring av klimatsnål teknik till utveckingsländerna blev klart.

Svenske chefsförhandlaren Anders Turesson tror däremot att spektaklet kommer att fortsätta in på småtimmarna natten till lördag.

Susanna Baltscheffsky

Längs stranden står solstolarna på rad. En svag bris blåser från havet. Lyxhotellen i Nusa Dua är semesterparadis för välbärgade turister.
Men idag känns inte stranden så avspänd. Jag möter drösar med unga, beväpnade militärer på vägen mellan mitt hotell och Westin hotell som är ingången till konferensen.

Indoneser i mörk kostym, slips och snäckor i örat står överallt längs hotellen. Plöstligt närmar sig en skock fotografer, ännu mer militärer och kostymklädda säkerhetsvakter.

Mitt i skocken går en hög militär och hans följe. Jag vet inte vem han är. Men det känns väldigt påtagligt att det inte bara börjar bli nervöst i förhandlingarna nu när ministrarna och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har kommit hit till Bali-konferensen.
Säkerheten får inte klicka, det är spänt läge över hela området.

Susanna Baltscheffsky

Klimatförändringarnas effekter i Arktis har ju uppmärksammats stort. I september var isavsmältningen rekordstor. Däremot är effekterna i Antarktis inte lika påtagliga. Bland annat växer delar av inlandsisarna där till, på grund av att nederbörden ökar, det snöar mer.

Men om man ser Antarktis biologiska liv så syns en tydlig påverkan, enligt Världsnaturfonden, WWF, som har gjort en litteraturstudie över den forskning som finns om Antarktis fyra pingvinarter.

Slutsatsen som WWF drar är att samliga arter har minskat, i vissa populationer med uppåt 50-60 procent. För Adelie-pingvinen ( har inte hunnit kolla det svenska namnet…) är det brist på is som är det stora problemet för att få en lyckad häckning, och att huvudfödan, krill, har minskat. Kejsarpingivnen har svårare att hitta häckningsplatser när isen blir tunnare. Den ska vandra, ibland uppåt 200 km, till sina häckningsplatser.

Susanna Baltscheffsky

Just nu är det full aktivitet i många av förhandlingsrummen i de tre lyxhotell på Bali där FN:s klimatkonferens pågår.
Det gnisslar i förhandlingarna efter att USA förklarat att man inte vill ha någon formulering om hur stora utsläppsminskningar som det kommande klimatavtalet bör innehålla.

I en preliminär text, som nu skärskådas av alla de 186 deltagande länderna, finns förslaget att industriländerna bör minska sina utsläpp med mellan 25 och 40 procent till år 2020. Dessutom ska de globala utsläppen börja minska inom 10-15 år och till 2050 vara högst hälften så stora som år 2000.

– Vi vill inte börja med att binda oss vid siffror, sade USA:s chefsförhandlare Harlan Watson vid en presskonferens och tillade att storleken på siffrorna är osäker och bygger på bara några få vetenskapliga rapporter.

Det var det enda budskapet USA hade på presskonferensen och det nådde oss journalister innan Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson fått informationen.

Många frågor
är olösta fortfarande. ”Och det är måndag kväll”, suckade Anders Turesson för en stund sedan. På onsdag ska bara de allra svåraste frågorna vara kvar, är meningen, och blir då miljöministrarnas uppgift att lösa.

Det blir mycket hetta och svett, inte bara på grund av det extremt fuktiga klimatet. På fredag ska helst alla bitar vara på plats så att förhandlingarna om ett nytt protokoll för att minska utsläppen av växthusgaser kan börja. Kyotoavtalet slutar gälla år 2012.