X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

På lördag är det inte bara Alla helgons dag. I USA utmanar gräsrotsrörelsen ”Step it up” – Sätt fart – sina kongressledamöter och presidentkandidater över hela kontinenten.

Den utmanande uppmaningen för lördagen är ”Vem är en riktig ledare?”. Vi vill se vem som har en plan för att klara av den största utmaningen i vår tid, skriver rörelsen kaxigt på sin hemsida, som för övrigt är ett bra exempel på hur en kampanj över 50 stater kan organiseras på ett enkelt och överskådligt sätt.

Step it up- rörelsens strategi är att få ut de lokala kongressledamöterna och senatorerna och även presidentkandidaterna på banan. Med ett enkelt klick inbjuds de in till spektaklet på lördag. Det framgår väldigt tydligt på sajten hur många inbjudningarna respektive politiker har fått och vem som har tackat ja. En som ska möta sina väljare är kongressens talman Nancy Pelosi, men hon är hittills ett undantag bland kongressledamöterna.

Bland presidentkanditaterna är det Hilary som kommer, liksom Chris Dodd och Dennis Kucinich. Övriga har några dagar på sig att osa.

Den 14 april organiserade Step it Up en aktion på 1 400 platser över hela USA med kravet att minska utsläppen av växthusgaser med 80 procent till år 2050.

Jag har inte sett någon liknande typ av gräsrotsrörelse i Sverige, finns det därute? Mejla gärna till mig och berätta i så fall!

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Veckans klimatsnackis var att koldioxidhalten i atmosfären stiger snabbare än beräknat. Och ökningen går fortare nu än på 1990-talet. Halten koldioxid nu är 381 ppm (miljondelar), vilket är den högsta halten under de senaste 650 000 åren, kanske till och med de senaste 20 miljoner åren.
Studien som citerades i nästan alla nyhetsmedier i tisdags har gjorts av en grupp forskare som ingår i Global Carbon Project.
Jag skriver nästan alla nyhetsmedier, för här i Svenskans spalter stod inte en rad. Nyheten lät bekant. Efter en koll konstaterade vi att SvD:s huvudnyhet den 23 maj i år hade rubriken ”Utsläppen ökar mer än befarat”. Innehållet var ungefär detsamma, men fokus låg då på att det är i utvecklingsländerna utsläppen ökar snabbast.
Även forskargruppen bakom är densamma. Nyheten gav också de ett visst genomslag i andra nyhetsmedier.
Vår bedömning var alltså att vi redan hade berättat detta för våra läsare. En nyhet i studien som kom den här veckan är att de naturliga kolsänkorna, skogarna och haven inte förmår absorbera koldioxid i samma omfattning som tidigare. Indicierna är visserligen svaga men det är en oroväckande uppgift, och därför borde vi kanske ha bedömt annorlunda och skrivit. Men inte heller det kändes helt nytt.
Vi hade nämligen en annan klimatnyhet, även den på bästa nyhetsplats, den 18 maj, som just handlade om naturens minskade förmåga att absorbera koldioxid. Rubriken var ”Haven klarar allt mindre koldioxid”, även den studien kom från samma forskargrupp som i tisdags. Den blev däremot inte särskilt uppmärksammad av andra medier.
Det där med vad som blir en nyhet och varför är inte alltid lätt att förstå sig på, inte ens för oss som jobbar i nyhetsbranschen.
Det är nu inte bara för att skryta som jag gör denna långa utläggning om SvD:s gamla nyheter, även om det förstås är lite tillfredsställande att konstatera att vi var först. Det är ju nyhetstidningens affärsidé, så att säga. Men ibland kan man vara för tidig, och framför allt är det omöjligt att veta vilket genomslag nyheten får.
I det stora sammanhanget är det här ändå petitesser. Aldrig har vetenskapliga nyheter om klimatforskning fått så stort genomslag på allmän nyhetsplats som nu. Det är den stora skillnaden.

Susanna Baltscheffsky

Var i världen bör ledande forskare och politiker mötas för att diskutera den fråga som pekas ut som ett allvarligt hot mot framtida utveckling och fred – klimatförändringen?

Med tanke på att förra veckan var Nobelprisets klang- och jubelvecka så hade väl Stockholm varit en utmärkt mötesplats. Det tyckte Johan Rockström, chef för Stockholm Environment Institute, och önskade att statsminister Fredrik Reinfeldt ville stå värd för ett sådant möte. Han ställde frågan i ett brev för ett år sedan, men fick aldrig något svar.
-Vi visste då att Reinfeldt skulle lansera en hållbarhetskommission, och vi ville ge honom chansen att visa internationellt ledarskap på den stora miljöagendan, berättar Johan Rockström.

I stället hamnade mötet med topptänkare i Tyskland. Förbundskansler Angela Merkel nappade direkt när hon fick frågan av sin rådgivare i klimatfrågor, Joachim Schellnhuber, som även sitter i styrelsen för Stockholm Environment Institute.
Så mötet ägde rum förra veckan i Potsdam med Angela Merkel som engagerad och pådrivande kraft under. Hon samlade 15 Nobelpristagare, en handfull av sina ministrar och många av de mest prominenta klimatforskarna: ekonomen Sir Nicholas Stern, ordförande i FN:s klimatpanel Rajendra Pachauri, indiske utvecklingsekonomen Sunita Sarain och chefen för FN:s miljöprogram Achim Steiner, bara för att nämna några. Johan Rockström och Anders Wijkman (kd) var de två svenska representanterna.

Det blir förstås en extra poäng i kolumnen för klimatengagemang för en statsminister som engagerar sig i ett sådant möte. 1-0 till Angela Merkel, med andra ord. Särskilt nu, när de stora utvecklingsländernas ledare skärskådar vilket ledarskap i klimatfrågor höga politiker i västvärlden är villiga att ta. Sanningens minut kommer i december vid FN-mötet på Bali, då både nord och syd ska lägga upp sina kort på bordet och avgöra om det finns förutsättningar för ett nytt, bindande klimatavtal efter Kyotoprotokollet som går ut 2012.

De två dagarna
i Potsdam resulterade i ett gemensamt dokument, till intet förpliktigande, visserligen. Men ett radikalt förslag är ”carbon justice” – rättvis kolfördelning – som ett långsiktigt mål. Det innebär att den rika världen måste minska drastiskt, och utvecklingsländerna har rätt till en viss ökning. Men det ska vara lika för alla.

Bli inte förvånade om förslaget dyker upp på den politiska agendan, kanske redan på Bali. Och att det kommer att applåderas av Kina och Indien.
Från Rosenbad hade man i går ingen förklaring till varför brevet från Johan Rockström inte besvarades. Policyn är att alla brev ska få ett svar.

Susanna Baltscheffsky

Knappt hade jag skrivit färdigt mitt förra inlägg om Kina innan det kom nya uppgifter om tyfonern Lekima som svepte vidare från Vietnam till Kina. Där evakuerades ofattbara en miljon människor för att skydda dem mot vindarnas brutala framfart. Jag har dock inte sett någon vetenskaplig rapport om antalet stormar och regnoväder har blivit vanligare i den delen av Asien. Det vore intressant att se.

I dagens nummer av Nature skriver forskare från University of East Anglia i Storbritannien att atmosfären har blivit fuktigare – 2,2 procentenheter mer på mindre än 30 år. Varmare luft kan hålla mer fukt, förklarar Nathan Gillett, en av forskarna bakom studien.

Han anser sig också kunna slå fast att det är människans utsläpp som ligger bakom den högre luftfuktigheten. Genom att köra datasimuleringar undersökte han hur fuktig luften hade varit utan några växthusgaser från mänskliga aktiviteter. Halten stämde då inte med de uppmätta.
Simuleringen stämde Inte heller med verkligheten när enbart människans utsläpp räknades in. Men när både mänskliga och naturliga växthusgaser puttades in i simuleringen matchade modellen och den verkligt uppmätta fuktigheten perfekt. Det gick att följa utvecklingen år från år.

En effekt av fuktigare luft är att människan får sämre förmåga att kyla av sig. Den förmågan är förstås viktigare på andra platser än just Sverige, och just i dag när den första snön faller här.

Susanna Baltscheffsky

Vad spelar det för roll vad Sverige gör för att minska sina utsläpp av växthusgaser när det är en sådan löjligt liten andel totalt? USA har ju inte lovat några minskningar, och Kina och Indien har inte ens några krav på sig i de internationella förhandlingarna.

Det argumentet dyker upp lite här och var när regeringen lägger förslag på höjd bensinskatt och annonserar att fler avgifter och skatter är att vänta eftersom det ska kosta för den som förorenar.

Och det stämmer ju att de svenska utlsäppen är mycket små jämförelsevis men frågan tål en bredare belysning.
De klimatförändringar som vi ser nu beror, enligt IPCC, till stor del på människans utsläpp. Och de beror på historiska utsläpp, som främst västvärlden har åstadkommit under sin starka ekonomiska utveckling det senaste seklet. En del av effekterna drabbar Kina och andra länder med växande ekonomier i form av översvämningar och tyfoner. I går evakuerades exempelvis 400 000 personer i Vietnam när tyfonen Lekima drog. Så nog betalar länder under utveckling ett pris för våra utsläpp.

En annan aspekt är att Kina, Indien, Brasilien och andra storutsläppare bevakar oss noga. Vad gör vi – som har orsakat problemet – för att minska våra utsläpp? Givetvis finns en misstanke från deras sida att vi vill hindra konkurrensen från dem genom att dra in dem i kostsamma åtaganden mot klimatförändringarna.

Diplomater och klimatförhandlare har jobbat med frågan under de tio år som Kyotoprotokollet har funnits. Ska de stora växande ekonomierna gå med på åtaganden måste det finnas något för dem att vinna också.

Om det lyckas eller inte är osagt, en fingervisning kommer vid FN:s klimatmöte på Bali i december. Och att vara för eller emot dyrare bensin är ett högst personligt ställningstagande. Men det finns en bredare bakgrund till varför koldioxidskatten på bensin kommer att höjas den 1 januari.

Susanna Baltscheffsky

En av årets viktigaste utredningar presenteras idag klockan ett: Klimat – och sårbarhetsutredningen. Den kommer att innehålla en radda nyheter, och en av de mest intressanta blir den kostnadsberäkning av vad klimatförändringarna och anpassningar till det nya klimatet kommer att kosta det svenska samhället. Som en svensk Stern-rapport, helt enkelt.

Utredningens ordförande Bengt Holgersson och hans medarbetare har inte läckt egentligen någonting, så de stora nyheterna kommer idag.

Förutom de samhällsekonomiska beräkningarna kommer utredningen också att innehålla en ingående besrkivning av hur Sverige förändras de närmaste hundra åren – inte bara temperatur och nederbörd utan även hur vanligt det blir med skyfall och hur vegetationssäsongen ändras.

Vi kommer också att få en ingående beskrivning av hur vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur påverkas, hälsa och smittspridning, jord- och skogsbruk. Även Östersjön, Mälaren kommer att ta emot vatten av annan kvalitet än idag. och det kommer att påverka oss på sätt som vi inte har beredskap för idag.

Läs mer i eftermiddag på svd.se, eller följ presskonferensen på regeringens hemsida.