X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

Miljöbilar verkar segla upp som en av höstens snackisar. Etanol är det som gäller, eftersom det är lättare att hitta tankställen som säljer E85 än andra icke-fossila bränslen.
Men många undrar om det är så bra med etanol, egentligen. Tidigare i våras visade Daniel Johansson vid Chalmers i sin doktorsavhandling att odling av energigrödor kommer att ske på bekostnad av spannmålsodling, med högre matpriser som följd.

I senaste Science visade Renton Righelato vid World Land Trust att odling av energigrödor kommer avge mellan två och nio gånger mer koldioxid i Storbritannien de närmaste 30 åren som fossila bränslen. Beräkningen bygger på att skog avverkas för att ge plats åt energiodlingarna. När skogar huggs ned, avges stora mängder koldioxid samtidigt som de nedhuggna träden inte längre kan ta upp koldioxid ur atmosfären i fotosyntesen.

Cirka 40 procent av Europas odlingsmark krävs för att klara EU-kommissionens krav på att 10 procent av drivmedlen ska vara biobränsle år 2020, enligt studien.

Som kunskapsläget ser ut nu verkar inte etanol vara ett långsiktigt hållbart alternativ. Det är ju inte bensin heller. Den fråga man får ställa sig är om man bör avstå från en etanolbil nu eller om man litar på att det finns mer långsiktigt hållbara alternativ nästa gång det är dags att byta bil.

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

Många som besökt den pågående konferensen om världens vatten i Stockholm har reagerat på att Nestlé frikostigt delar ut buteljerat vatten. Det är fritt fram att plocka med valfritt antal flaskor Vittel ur Nestlés kylskåp.

Svalt och gott, visserligen. Men in miljösammanhang är det ett flagrant snedsteg. Dricksvatten som tappas på flaska – ofta av plast – och transporteras med lastbil eller flyg både inom och mellan länder är en stor miljöbelastning. I de allra flesta i-länder är det bara att vrida på kran för att få dricksvatten, vilket är ett betydligt miljöskonsammare sätt att släcka törsten.
I USA påstås det vara lika skämmigt att gå på stan och dricka flaskvatten som det är att köra SUV. Och så sent som i juni satte San Franciscos borgmästare stopp för kommunens inköp av vatten på flaska.

Enligt Världsnaturfonden tappas va 90 miljader liter dricksvatten upp på flaska varje år. Ca 46 procent konsumeras i västvärlden, ca 1 procent i Afrika.
På vattenkonferensen berättade Anna Tibaijuka, som arbetar vid FN, att hon dagen innan hon åkte till konferensen i Stockholm vred på kranen hemma i Dar es Salaam. Torrt. Inte ovanligt, enligt henne.
För henne var lösningen att gå ut på stan och leta efter en vattenförsäljare. Samma sak gäller för alla de som bor i Dar es Salaams slumormåden. Om de har pengar, vill säga. Annars får de gå törstiga alternativt dricka orenat – eller förorenat – vatten.

Nestlés utdelning av flaskvatten är intressant. Antingen fattar de inte signalen, vilket är särskilt illa vid en konferens som till stor del handlar om brisen på rent vatten för världens fattiga människor. Eller så har de det, och vill framhärda i sin uppfattning att flaskvatten är en bra produkt. Då återstår en fråga: Vad är vitsen med att göra det på värlsvattenveckan?