Annons
X
Annons
X

Susanna Baltscheffsky om klimat & miljö

Susanna Baltscheffsky

Susanna Baltscheffsky

1. Att lyfta miljöfrågorna i en borgerlig regering är en utmaning i sig. Även om det finns engagerade personer i alla fyra allianspartier, har det varit svårt att få fram tydliga miljösatsningar. I den senaste budgeten blev det inte extra pengar till den publika supermiljöbilspremien trots att den ska omfatta många fler än i det ursprungliga förslaget. Gröna jobbsatsningar saknades också, trots att det brukar betraktas som en bra åtgärd i kristider.
Efter EU-ordförandeskapet 2009 har såväl miljö- som klimatpolitiken svalnat snabbt i alliansens politik, delvis beroende på det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn.
2. En centerpartistisk miljöminister behöver få ihop sina kärnväljare – jord- och skogsbrukare och landsbygdsbor- med en miljöpolitik som värnar biologisk mångfald och minskade utsläpp av gödande ämnen. Det är inte lätt eftersom de flesta hotade arterna finns just i skogs- och jordbruksmiljöer.
Dessutom är Carlgrens vargpolitik, med de alltmer svårhanterliga turerna, en eftergift till många centerväljare i landsbygden. Förutom att Sverige får dras med skammen i EU att inte försvara det hotlistade rovdjuret, har vargdebatten i landet blivit mer infekterad än någonsin.
3. Vissa miljöfrågor kräver så lång tid att lösa så det är svårt för en miljöminister att visa resultat nästan oavsett vad hon/han gör. Samtidigt går det inte att avstå från nya åtgärder för då blir det ännu sämre. Övergödningen av Östersjön är ett exempel som samtliga miljömiljöministrar oavsett färg de senaste 30 åren har gjort till en prioriterad fråga, men förbättringarna går mycket långsamt.
Klimatfrågan är ett annat exempel. Lena Ek kommer få hantera debatten som spirar om att de svenska utsläppen inte alls har minskat, om konsumtionen av varor som tillverkats i andra länder räknas in.

Om bloggen

Susanna Baltscheffsky har bevakat miljö- och klimatfrågor på SvD sedan 1995. I bloggen skriver hon snabba miljönyheter, både från Sverige och internationellt, om politik, vetenskap och debatt. Här hittar du också nyheter som inte syns i det dagliga flödet.

Kontakta Susanna Baltscheffsky
Susanna Baltscheffsky

I höstens budget avsatte regeringen 60 miljoner i solcellsbidrag för 2012. Ruschen efter solceller har varit stor sedan stödet infördes 2009, och redan i augusti var det slut på årets pengar. Sedan starten har 212 miljoner kronor fördelats.

Men intresset för solceller i Sverige är mycket större än vad bidragen räcker till. De flesta som har sökt inte har fått något stöd. Sammanlagda summan i ansökningarna sedan 2009 har uppgått till nästan 600 miljoner kronor.

Efter att pengarna tog slut i augusti har bidragsansökningarna hos länsstyrelserna samlats på hög. Den som står i kö behöver inte söka på nytt nu när nya pengar skjuts till.

– Det är stor risk att pengarna för 2012 kommer att ätas upp av ansökningar som väntar på att behandlas, säger Linus Palmblad vid Energimyndigheten.

Han tycker ändå att den som  har tänkt investera i solceller inte ska bli avskräckt utan skicka in en ansökan till länsstyrelsen för att vara med i systemet.

Syftet med stödet är att marknaden för solceller ska komma igång. Stödet ska ge en skjuts i början, för att sedan avvecklas. Men de insatser som regeringen har gjort hittills är för kortsiktiga, anser Energimyndigheten och har stött på Näringsdepartementet att branschen behöver veta vilka villkor som gäller på längre tidshorisont för att det ska fungera, exempelvis på tio års sikt.

– De som installerar solceller vågar inte anställa fler trots att de har massor att göra, eftersom de inte vet om det hur länge bidragspengarna räcker, säger Linus Palmblad.

Solcellsstödet kan sökas hos länsstyrelserna av både privatpersoner och företag.

 

 

 

 

Susanna Baltscheffsky

Svenska Jägareförbundet hoppar av vargsamarbetet med regeringen. Nu vill förbundet att vargar i ett helt revir kunna skjutas bort om vargen hindrar jägare från att jaga med hund.
I över ett år har Jägareförbundet försökt förmå sina medlemmar att acceptera regeringens politik att vargar ska flyttas in från andra länder, för att få en friskare stam.
– Det har inte varit lätt, säger Karl-Evert Hellsén, ordförande i Jägareförbundet Gävleborg.
Han beskriver medlemmarnas ilska, hur respekten för Jägareförbundet har minskat när antalet vargar ökar samtidigt som färre djur fick skjutas i fjol, och hur krångligt och tidskrävande det var att få till stånd den senaste skyddsjakten i Ovanåkers kommun.
– Vi höll på i två månader i djup snö och sträng kyla.
Men nu ställer inte jägarna upp längre. Svenska Jägareförbundet gjorde en överenskommelse med regeringen om att acceptera att vargar utanför Sverige flyttas hit för att stärka genetiken i vargstammen, mot att licensjakten infördes. Men nu är det stopp. I en extrainsatt konferens i går kväll enades alla Jägareförbundets länsordförande om att frysa samarbetet med regeringen eftersom det inte blir någon licensjakt nästa år. EU-kommissionen hotar att dra Sverige inför rätta på grund av jakten.
– Vi deltar inte i varginventeringarna och inte i skyddsjakt tills vidare. Fortsättningen beror på vad utökad skyddsjakt innebär, säger Jägareförbundets ordförande Torsten Mörner.
Arbetet med att få medlemmarna att acceptera inflyttning av vargar läggs också på is.
När regeringen under press av EU-kommission ställde in 2012 års licensjakt, fick Naturvårdsverket samtidigt i uppdrag utreda hur skyddsjakten kan utökas. Den har hittills omfattat problemvargar som attackerar tamboskap, dödar hundar eller är orädda mot människor.
Men Jägareförbundet vill även att för många vargar på begränsat område ska vara grund för skyddsjakt.
– Nu tittar man på skadan efter att den har skett. Man skulle behöva bedöma om det finns en koncentration av olägenheter. Om man slutar jaga för att man inte kan släppa sin hund bör det betraktas som skada, säger Torsten Mörner.
Han tar Värmland som exempel där det finns 24 vargrevir.
– Den höga vargtätheten där motiverar att man skulle kunna ha skyddsjakt på ett helt revir.
Förbundets ledning har känt ett stort tryck från sina medlemmar att markera deras besvikelse, säger Mörner.

Peter Westman vid Världsnaturfonden, som har anmält jakten till EU-kommissionen, beklagar avhoppet.
– Jägareförbundet har ställt upp på många sätt för att skapa stöd för rovdjurspolitiken. Men jag har svårt att förstå att det här skulle vara en gynnsam linje.

Susanna Baltscheffsky

Den här tiden varje år är havsisen på Arktis som minst.
Senaste data från National snow and ice data centre, Nsidc, i Boulder,
Colorado, visar att även i år har avsmältningen varit stor.

I augusti var istäcket det näst minsta som har uppmätts
sedan satellitmätningarna började 1979. I senaste mätningen, den tredje
september, har utbredningen varit mindre bara två gånger tidigare, 2007 och
2008.

Två fartyg är på väg att försöka ta sig igenom
Nordvästpassagen, enligt Nsidc: Norska Borge Ousland och ryska Peter I.

Den minskande isen är en effekt av varmare somrar på Arktis.
Arktis värms mer än resten av globen.

Ett stort problem med att sommarisarna smälter så kraftigt
är att istäcket som helhet ändrar karaktär. Stora arealer med fem-sex meter is
har försvunnit och ersatts med tunn, nyfrusen is som är känslig för blåst och
värme. Den tunna isen smälter lättare.

I mitten av 1980-talet bestod istäcket till 70 procent av
gammal, tjock is, men bara 23 procent när isen var som minst, 2007.

Forskare vid Nsidc kan delvis avgöra isens karaktär genom
satellitbilder. Det finns bilder som visar att stora isområden utanför Alaska,
i Beauforthavet, nu är på väg att brytas sönder.

Frågan när sommarisen helt har försvunnit diskuteras ibland
av forskare. Vissa gissar inom några år eller några decennier.

Isen har en avgörande funktion för klimatet. Den reflekterar
solljuset och håller polarregionen kall och dämpar därigenom klimatets
svängningar.

Det kan vara så att det minskande istäcket i Arktis kommer
att leda till mer extrema väder i framtiden. Läs mer om det i SvD-artikeln ”Extrem väderlek lamslår världen”.

Om bara någon vecka börjar den Arktiska vintern och havsisen växa igen. Det brukar ju vara så, is fryser till på vintern och smälter på sommaren.
Ibland surrar påståendet att Arktis havsis växer. Det stämmer på
vintern. Definitivt inte på sommaren.

Susanna Baltscheffsky

De enorma öar av plastsopor som skvalpar runt på vissa
platser i världshaven väcker stort medialt intresse. Förra veckan skrev jag om
ett stort sopberg i Atlanten. Det är betydligt mindre uppmärksammat än de
mängder med plastfragment som har skvalpat samman i Stilla Havet, även kallat
the Great Pacific Garbage Patch.

Men det är lika stort.

Vissa menar att det är missvisande att tala om sopberg. Tänk
buljong i stället, med små millimeterstora plastpartiklar i.

Den som ser sig om runt Sveriges kuster hittar också
plastsopor av olika storlekar. Och om man gräver med fingrarna i en sandstrand
så är chansen stor att där ligger runda plastfragment som är cirka en
millimeter i diameter.

Organisationen Håll Sverige Rent uppskattar att 20 000 ton skräp slängs i Nordsjön varje år. Av detta flyter 15 procent i land, medan 70 procent sjunker till botten och resten flyter på ytan. Det tragiska är att stormfåglarna äter allt som flyter på ytan och kan inte kräkas upp skräpet. Undersökningar visar att 98 procent av stormfåglarna har plast i sina magar.

Nu försöker forskare undersöka hur mängderna plastfragment
påverkar det marina livet. I artikeln berättar forskaren Kerstin Magnusson hur
mikroskopiska plastpartiklar i haven suger åt sig fettlösliga miljögifter, som
bromerade flamskyddsmedel, dioxin, PCB och DDT. Vad händer sen? Tas de upp av
plankton? Sugs de in i musslor när de filtrerar vattnet för att få i sig
näring? Går gifterna vidare i näringskedjan?

Ett spännande läsartips kom in efter den senaste
sopbergsartikeln var i SvD. Den japanska forskaren Dr Hideshige Takada vid ett
universitet i Tokyo, ber allmänheten om hjälp med att samla in sådana här
runda, små plastkulor från stränder och kuster runt hela världen. Han syfte är
att analysera vilken typ av föroreningar och miljögifter som plastkulorna har dragit till sig
och göra en världsomspännande atlas av resultatet.

Projektet heter International Pellet Watch, och all
information om hur man kan bidra står på hemsidan, http://www.tuat.ac.jp/~gaia/ipw/index.html

Susanna Baltscheffsky

Brittiske klimatprofessorn Phil Jones rentvås i en utredning i parlamentet. Enligt den finns inget i hans hackade e-mail som visar att han har fuskat. Däremot kritiseras universitetet för dåliga rutiner.

Forskningschefen Phil Jones har inte gjort fel när han dröjde med att offentliggöra forskningsdata på förfrågan av engagerade medborgare. Däremot bör universitet i East Anglia, där Phil Jones är verksam, se över sina rutiner så att alla klimatforskningsdata omgående blir allmänt tillgängliga. Universitetet kritiseras också för att inte tackla en kultur som råder bland klimatforskarna, att hålla inne sina data.

Det är några av slutsatserna från en panel i brittiska parlamentet (teknik- och vetenskapskommittén) som utrett vad som går att utläsa i de över tusen e-mail mellan Phil Jones och andra klimatforskare som stals och lades ut till allmän beskådan på internet i november. Historien kallas allmänt för ”climategate”.

I höga tonlägen har klimatskeptiker hävdat att mejlen bevisar fusk med klimatdata och ett stort frågetecken för tesen att människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet.

Men den kopplingen går inte att göra, anser parlamentskommittén som också uttryckte sina sympatier med Phil Jones som fått stå som måltavla för attackerna mot klimatforskningen. Panelen konstaterar att det vetenskapliga anseendet är intakt, såväl för Phil Jones som för hans klimatforskningsavdelning (climate research unit, cru).

Där samlas temperaturdata från hela världen in och bearbetas, och ligger sedan till grund för många klimatmodeller.

Panelen uttrycker också förståelse för att Jones sannolikt har känt sig frustrerad över att lämna ut data till klimatskeptiker vars syfte är att underminera hans forskning.

Susanna Baltscheffsky

Klimatforskare riskerar att utsättas för en ny form av
förföljelse. Det är IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri som ryter till i en
debattartikel i brittiska the Guardian.

Han försvarar den vetenskapliga kvalitén i FN:s klimatpanel
senaste rapport och understryker att de fel som har upptäckts bland annat om
Himalayas glaciärer inte omkullkastar de grundläggand slutsatserna. I rapporten
finns övertygande bevis för att den stigande medeltemperaturen sedan mitten av
1900-talet mycket sannolikt beror att människan har påverkat halten av
växthusgaser i atmosfären, skriver Pachauri.

Tusentals klimatforskare har arbetat med rapporten på en
objektivt och öppet sätt. Det vore olyckligt om deras arbete misskrediterade
för ett beklagligt fel i en nästan 3000-sidig rapport, skriver han vidare.

Pachauri upprörs över att klimatforskare har kallats för ”klimatkriminella”
och syftar sannolikt på något den republikansk senator James Inhof i USA sagt i
samband med att brittiska klimatforskare fick sina e-mail hackade. I e-mailen
fanns formuleringar som kan tolkas som att forskarna vägrat släppa temperaturdata
till klimatskeptiker som velat ha dem.

Med tydlig adress till skeptiker och olje- och kolintressena skriver Pachauri att det var väntat att resultaten i klimatrapporten är utmanande för vissa intressegrupper och sektorer i samhället.

Debatten lär fortsätta i högt tonläge.

Susanna Baltscheffsky

Ska du släcka ikväll?

Det är dags för Världsnaturfondens initiativ Earth hour igen
– uppmaningen är att släcka ljuset mellan 20.30 och 21.30 som en signal till världens
beslutsfattare att många tar klimathotet på allvar.

Egentligen undrar jag lite över själva mörkläggningen.
”Det nya” för att minska koldioxidutsläppen går ju mer ut på att
krama mer arbete ur varje kilowatt, effektivisera och banta bort
energianvändning, minska bränsleåtången i bilar, ersätta fossila bränslen med
förnybara.

Smarta lösningar utmanar människors kreativitet och
näringslivet kan tävla om att ta täten i den utmaningen, om de vill.

Det är ju inte mörker vi vill ha utan ett ljust och bekvämt
liv som ger oss möjlighet att utvecklas.

Att bara släcka är inte så kreativt.

Men tanken med Earth hour är inte att spara el eller
koldioxid just den timmen, utan att skicka en signal som löper över hela
jordklotet under ett helt dygn. Och skapa en gemenskap mellan dem som är med.

Många kommer vill släcka, andra bryr sig inte. Och de som
gillar att vara motvalls har ett fantastiskt tillfälle att tända alla sina
lampor just den timmen.

Men de som nu släcker kan gå ett steg längre än att mörklägga.
Ta tillfället i akt och slå av alla strömbrytare, inte bara lamporna. Hur många
elprylar står på en vanlig lördagskväll i just ditt hem? Hur många av dem använder
du, hur många står bara och drar el? Kolla också diskmaskinens on/offknapp och
tevens, digitalboxens och alla andra små röda lampor som talar om att apparaten
är i standbyläge. De drar el fast de inte är igång, oftast mer än du tror.

Glöm inte att räkna hur många laddare till mobilen och annat
som sitter i eluttagen utan att användas. Är de varma så drar de ström.

Om du tycker att det är onödigt att betala för el du ändå
inte använder kan du fundera på hur den här avstängningsproceduren kan
förenklas. Stoppa kontakterna i ett grenuttag med en strömbrytare. Simsalabim
kan fem-sex-sju elprylar – eller hur många uttag det nu kan finnas på en sån –
stängas av med en enda knapptryckning.

Den här enkla manövern kanske inte räddar världen, men
varför inte begränsa sin elanvändning till den el man faktiskt behöver?

Själv kommer jag att sitta i mörker och låta mig underhållas i en biosalong.

Susanna Baltscheffsky

Hittills har 56 länder rapporterat till FN:s klimatkonvention hur mycket de kommer att minska sina utsläpp till 2020. Länderna som därmed ansluter sig till Köpenhamnsöverenskommelsen, Copenhagen Accord, från klimatmötet i december omfattar tillsammans mer än två tredjedelar av de globala utsläppen.

Men åtagandena räcker inte för att hejda ökningen av den globala medeltemperaturen till 2° C. Konsultföretaget Ecofys räknar med att temperaturökningen blir 3,5 °C. Bland annat behöver USA och EU gå snabbare fram. Japan, Norge har däremot gjort tillräckliga åtaganden, enligt Ecofys.

Deadline för att rapportera var satt till den 31 januari, men Yvo de Boer, chef för FN:s klimatkonvention, har sagt att den är flexibel.

– Det är viktigt att länder anmäler sina åtaganden och aktiviteter. Om i-länderna och de

växande u-landsekonomierna gör det så finns ett embryo till en överenskommelse där alla stora utsläppsländer finns med, sade Staffan Tillander, Sveriges klimatambassadör, till SvD i måndagstidningen.

Köpenhamnskonferensen misslyckades ju med att komma fram till ett nytt klimatavtal som omfattar alla länder. Kyotoprotokollet reglerar utsläppen bara från i-länderna och enbart 30 procent av de globala utsläppen. USA är inte med, inte de växande ekonomierna Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika heller. Dessa har däremot rapporterat om minskade utsläpp under Copenhagen Accord.

Susanna Baltscheffsky

Sökandet efter den varg som skadsköts i Närke är avblåst. Inget blod hittades och den bedöms vara utom fara.

Det var inte bara en utan två vargar som sköts i torsdags i Hasselforsreviret i Närke. Jaktlaget rapporterade att en varg dödats till länsstyrelsens besiktningsman. Men bara en halvtimme senare ringde jaktledaren igen och sa att ytterligare en varg blivit påskjuten.

Det fanns blod i spåren efter den skadskjutna vargen, och under hela dagen har två besiktningsmän letat efter den. På eftermiddagen avblåstes letandet. Vargen hade då gått över gränsen till Värmland. Dess revir går över bägge länen.

– Besiktningsmännen bedömer att det inte föreligger någon fara för vargens hälsa. De har hittat legan från i natt och där fanns inget blod. De har också sett av spåren att vargen går på alla fyra tassar och alltså inte haltar. Med de två kriterierna blåste de av sökandet, säger Sten Renglin, presschef i Örebro län.