Annons
X
Annons
X

Resebloggen

Karin O’Mahony

Karin O’Mahony

Den som är någorlunda berest har nog någon gång vandrat förbi ett hotell med det brittiskklingande namnet Bristol. Några av dem har spelat viktiga roller genom historien. Men varför finns det så många hotell som döpts efter just denna stad?

Hotell Bristol i Paris. Foto: Bob Edme/AP

Som så ofta hittas en del spännande teorier i frågan på Wikipedia, med betoning på teorier. Enligt uppslagsverkets uppgifter tog Bristol-boomen bland hotellnamn fart under mitten av 1800-talet, med en troligt topp kring 1920. Men det är fortfarande populärt, en sökning på Tripadvisor ger 198 träffar. Och det är alltså inte en hotellkedja det handlar om.

Själva ursprunget till namnet finns det olika bud om: det kan härröra till den fjärde earlen av Bristols höga krav på boendestandard under de många resor han gjorde – hotell som bär namnet Bristol håller inte sällan hög standard – eller att Bristol var den stad där det moderna hotellkonceptet föddes och där gäster först slapp dela rum med sina hästar (!). (Det där med hög standard bör förresten tas med en nypa salt. Själv blev jag magsjuk för några månader sedan efter att ha ätit på restaurangen på ett hotell Bristol.)

Ibland har hotellen blivit skådeplats för dramatiska skeenden genom historien. Om hotell Bristol i Köpenhamn berättas att det gav Leon Trotskij alibi i samband med rättegången mot honom 1936 – han anklagades för att ha konspirerat mot Stalin på hotellet, som dock hade brunnit ner vid tiden då han skulle befunnit sig där. Ett annat, mindre glamoröst, hotell Bristol i San Fransisco blev SCUM-manifestförfattaren Valerie Solanas (som också gjorde sig känd för att ha försökt mörda Andy Warhol) sista boning. Hon dog av lunginflammation i rum 202 år 1988. Fler exempel verkar kunna hittas i den här boken, som handlar om olika Bristol-hotell världen runt. Och nyheter om hotell med detta namn hittas på en blogg, knuten till boken.

En förklaring till att namnet blev så populärt är enligt Wikipedia att Bristol är lätt att säga och skriva på alla språk, även med det kyrilliska alfabetet. Möjligt – det borde i alla fall inte ha med stadens storlek att göra. Bristol är Storbritanniens åttonde största stad. Tillämpa det på svenska förhållanden och du får det mindre internationellt klingande Hotell Norrköping. Knappast något man hittar i vart och vartannat gathörn i världsstäderna. Men så är det ju också viss skillnad på det brittiska och svenska inflytandet på omvärlden.

Karin O’Mahony

Tv-kocken Gordon Ramsay har tidigare tagit ut sina aggressioner på dåliga restauranger i diverse tv-program. Nu har han skrivit på för ett nytt tv-program i samma stil: Hotel Hell. Mögliga badrum och snuskiga kök utlovas. Bäva månde hotelldirektörerna – men inget ont som inte har något gott med sig. Syftet är ju för hotellen att förbättra sin service. Som ett slags Extreme Hotel Makeover, fast utan grävskopor. Ramsay driver för övrigt själv hotellet York & Albany i London.

Här har jag skrivit om en mindre trevlig hotellupplevelse för några år sedan. Dela gärna med er av era i kommentarerna!

Karin O’Mahony

Den som kastar ett öga på bioprogrammet just nu kan lätt få för sig att det enda svenska biobesökare gör om hösten är att drömma om Frankrike. Mer eller mindre poetiska titlar innehållande valfritt orts- eller regionnamn som En enkel till Antibes, Kärlek i Normandie och Midnatt i Paris lyser klart och löftesrikt om de allt mörkare kvällarna. Kommande under oktober är dessutom filmen Mysteriet i Mouthe. Tittar man bakåt ett par år dyker titlar som En lanthandel i Provence och Det regnar alltid i Provence upp. Oh la la, man riktigt känner lavendeldoften kittla i näsborrarna.

Foto: Deborah Yao/AP

Att Frankrike är ett filmland av rang spelar såklart roll. Men det gäller inte bara Frankrike, även om det kanske främsta beviset för att det mest är länder med Medelhavskust som funkar att romantisera på det här sättet är filmtiteln En sydfransk affär. Prova själv att ersätta med valfritt nordligare beläget land: En sydsvensk affär. En sydholländsk affär. En sydfinsk affär. En sydtysk affär. Helt annan känsla där, n’est-ce pas? Smaka istället på En sydspansk affär eller En syditaliensk affär – se där två titlar som säkert hade dragit en del publik (om än i konkurrens med Vicky Cristina Barcelona och Möte i Toscana). Samma princip går för övrigt att tillämpa på En italiensk familj på gränsen till sammanbrott och Kärlek på italienska. Vissa filmer verkar helt enkelt vara beroende av geografi, eller så är detta en produkt av översättningen.

På gott och ont. Att film ibland funkar fint som reklam för vissa delar av världen är inte minst Woody Allen – upphovet till såväl Midnatt i Paris som Vicky Cristina Barcelona – ett bevis på. ”Bästa investeringen vi gjort på hundra år”, sa Barcelonas turistchef för några år sedan, om miljonsponsringen till inspelningen av VCB.  Att det rent konstnärliga kanske inte alltid blir så spännande är dock en bieffekt. SvD:s Jan Söderqvist skriver i recensionen av Midnatt… : ”Filmen är inledningsvis en turistbroschyr med dialog för att sedan övergå i en hastig, guidad vandring genom souvenirbutiken.”

Fler exempel? Skriv i kommentarsfältet!

Per Johnsson

British Airways nya reklamkampanj kostar enligt uppgift 20 miljoner pund. Snöpligt då att ett av flygplanen i den lätt pretentiösa filmen tillhör konkurrenten Virgin Atlantic.

Som tur var för British Airways, eller BA som bolagsnamnet förkortas, upptäckte ett skarpt öga missen när filmen visades för tusentals anställda dagen innan den skulle presenteras officiellt, varpå reklambyrån fick göra en snabbutryckning och retuschera bort alla spår som avslöjar att ett av planen faktiskt tillhör ett annat flygbolag.

Virgin-planet dyker upp 56 sekunder in i filmen, i sekvensen där några BA-plan står uppradade på en flygplats i skymningen. Eller, plan som man ska tro tillhör BA. Men planet närmast i bild är egentligen märkt med koden G-VGAL en bit framför den bakre ingången, vilket är serienumret på ett Virgin-plan med bas i Manchester.

Uppgifter i brittisk media gör gällande att reklambyrån helt enkelt klätt ett Virgin-plan i British Airways-kläder, men glömt att plocka serienumret.
Hur som helst, felet upptäcktes, serienumret plockades bort och filmen blev så här.

YouTube Preview Image
Per Johnsson

Titta på den här magiska time lapse-filmen som tar oss med på en rymdtur runt jordklotet. Resan tar en minut.

Det är en vetenskapslärare vid namn James Drake som skapat filmen med hjälp av cirka 600 bilder från den internationella rymdstationen ISS, International Space Station.

Resan börjar över Stilla havet och fortsätter in över Nord- och Sydamerika, innan den går vidare över Antarktis där solen går upp över horisonten. Den gula linjen framför oss är jordens jonosfär.

Filmen, som är en succé på Youtube, är riktigt snygg och så nära en rymdresa jag någonsin kommer.

YouTube Preview Image
Karin O’Mahony

En sak som överraskade på Ukrainaresan i somras (ja, det är snart oktober och därmed läge att drömma sig tillbaka till semestern) var maten. Genomgående fantastiskt god och framför allt varierad, kanske mycket tack vare alla grannländers kök som fanns representerade. Georgisk mat, bulgarisk mat, azerbajdzjansk mat och framför allt rysk mat var inget ovanligt på krogarna i Kiev.

Förutom maten var det framför allt två saker som fascinerade på restaurangerna. Det ena är sättet notan levereras på, allt från ett konstfullt hoprullat kvitto under armen på en för ändamålet snidad gubbe i trä till maffiga läderklädda historier som mest såg ut att innehålla dokument från tsartiden. Det andra är menyn, som på till exempel restaurang Pervak, där det kan stå så här:

Мрія Голохвастова кебаб із вугря та форелі під соусом з каперсами, грибні млинці та молоді паростки зеленого горошку

Vilket alltså inte var det som förbryllade, för översättningen kom strax efter:

Golohvastov – Dream kebab of eel and trout and sauce with capers. Mushrooms pancake and spring sprouts of green pea

Så långt allt lugnt. Tills det här dök upp:

128-00/225/50/50/36

Först trodde vi att vi hade hamnat på ett ställe som antingen tog betalt i fem olika valutor, eller tillämpade olika priser för olika gäster, oklart på vilka kriterier. Men vad det är är alltså en ner till minsta gram detaljerad beskrivning av den exakta mängden mat.

Rätten ovan – som kostar 128 hryvnia, priset kommer först – består alltså av 225 gram fiskkebab, 50 gram sås, 50 gram svamppannkaka och 36 gram sockerärter. Ett detaljerat , men inte alls dumt system. Efter några dagar diskuterade vi världsvant om man skulle ta köttfyllda dumplings på 180 gram till lunch eller om man faktiskt var så hungrig att man skulle klara av en tallrik bönor och nudlar i smör på hela 300 gram. (Det blev båda – och var godare än min kamera lyckades återge:)

Själv har jag bara sett gramspecifikation på menyn på fiskrestauranger och hamburgerkök tidigare. Kan det vara något att inspireras av på andra håll – kanske med tanke på de allt högre priserna i till exempel Stockholm?

Per Johnsson

Har de tyska turisterna fått sin slutgiltiga upprättelse? Är de från och med nu accepterade på såväl stränder som i liftköer, restauranger och barer runt om i världen? Har alla vi andra kommit på att vår fördomsfulla bild av tyska turister som ett gäng högljutt kaxiga egocentriker med ovanligt dålig smak vad gäller badbyxor, är fel?

Ja, kanske. För hur ska man annars tolka CNNGo:s helt ovetenskapliga lista ”World´s best tourists” där tyskarna intar andra platsen – före både kanadensare och svenskar.

I motiveringen läser jag bland annat att tyska turister är ”intelligenta, respektfulla och vänliga. Och även om de dricker lika mycket sprit som turister från andra europeiska länder, så kan de i alla fall hantera det”.
Jag läser också att tyskar har en ”medfödd kärlek till naturen och en nyfikenhet på andra kulturer som tar dem förbi Europas stränder”.

Enda invändningen är väl de där små badbyxorna som enligt CNNGo måste bort.

Svenska turister får nöja sig med fjärde platsen, och det tjatiga omdömet att vi är artiga och snygga. Och tydligen känns vi också igen på vår jämna solbränna.

Överst på listan hamnar turisterna från – trumvirvel – Chile!

Hela listan hittar du här. (Ja, jag vet att jag har snöat in lite på CNNGo för tillfället.)

Per Johnsson

Här kommer lite reseläsning från de senaste dagarna:
CNNGo har listat världens bästa mat.

Man, kvinna, obestämd – nu finns tre valmöjligheter för den som ansöker om pass Australien.

I holländska Utrecht har det öppnats ett skilsmässohotell.

Flygbolaget Qantas erbjuder sina passagerare en Ipad som underhållning ombord (in-flight entertainment).

 

Per Johnsson

CNN:s reporter Brendan Francis Newnam har besökt Stockholm och hans svar på frågan i rubriken är: en svindyr ”så-kallad-Martini” som inte ens är god. I övrigt är han lyrisk i sitt reportage What´s wrong with Stockholm som du kan läsa här.

Han gläds bland annat åt att svenskar är roliga och han slår fast att Stockholm lever upp till epitetet Nordens Venedig, om man bortser från att vattnet här är rent. Han besöker ”klassiska svenska restauranger” som Tranan och Pelikan, han ser fin design överallt och han gillar kollektivtrafiken.

Kort sagt: han faller pladask för allt, utom den där Martinin.

Per Johnsson

Times Square i New York, lutande tornet i Pisa och Damnoen Saduak flytande marknad i Bangkok är några av världens värsta turistfällor enligt rese- och livsstilssajten  CNNGo, som jag skrev om här på resebloggen för några dagar sedan.

Det kom snabbt fler exempel från er läsare i kommentatorsfältet. Här är några exempel:

Joakim Grundberg skriver:
”Pyramiderna i Egypten är den mest överskattade ”sevärdheten” och bland de största turistfällorna enligt mig. Jag kommer aldrig göra om det!”

Eva Hedin postade sitt inlägg från den plats hon anser är världens värsta turistfälla:
”Är just nu på återbesök i Rhodos stad som verkligen blivit en turistfälla på de 40 år som passerat sedan jag sist var här – för att inte tala om Lindos som en gång kallades den vita staden. Nu kan man inte se något vitt för alla särkar, väskor, hickande apor, börsar, vykort, manliga könsorgan av trä i form av flasköppnare, mm mm. Mellan soltaken kan man med lite ansträngning se bitar av ruinen uppe på klippan.”

Signaturen Suediose slår fast:
”Mest korkade turistfällan är Eiffeltornet. Bästa överblicken av Paris finns gratis: takterrassen med trevlig självservering högst upp i varuhuset Printemps på boulevard Haussmann. Lika korkat att stå och köa för att komma in på Louvren och gå med skocken till Mona Lisa. Louvren har många avdelningar utan trängsel. Som den överdådiga egyptiska. Garanterat hisnande för alla i familjen.”

Signaturen MatforsMats skriver:
”Niagara Falls ombord på en båt i regndimman.”

Signaturen Styrare håller sig i Sverige:
”Västerlånggatan i Stockholm (Gamla Stan)”

Dan Snyder uppskattar inte kissande statyer:
”Manneken Pis i Bryssel – riktigt ovärt, med tanke på allt annat fint man kan se i Bryssel.”

Struver skriver kort och gott:
”Las Ramblas Barcelona..uuurrrrkkk”